2349372 GH09107 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj 1993/94 107 1994-05-19 00:00:00 Rättssäkerhet vid beskattningen F1E22336-163C-4863-BDDD-384812FF4272 4 KNUT WACHTMEISTER (m) m Fru talman! I den motion som ligger till grund för de socialdemokratiska reservationerna sjunger man inledningsvis rättssäkerhetens lov. Rättssäkerhetsaspekterna har alltid haft en framträdande plats i skattelagstiftningen, och dess tillämpning och uppslutning kring rättssamhället är ett av de värden som förenar de demokratiska krafterna. Detta låter mycket bra, liksom konstaterandet att skatteförvaltningen bedriver sin verksamhet med respekt för den enskildes integritet och rättigheter. Efter att med instämmande ha läst detta hade man kunnat förvänta sig att Socialdemokraterna skulle applådera de ytterligare förstärkningar av den enskildes rättigheter som förslagen i proposition 151 om rättssäkerheten i beskattningen innebär. Så är dock ingalunda fallet, och jag har en känsla av att invändningarna till ganska stor del beror på önskan att opponera. I regeringsställning begrep Socialdemokraterna faktiskt att förbättringar för den enskilde var behövliga. I proposition 1988/89:126 föreslog Kjell-Olof Feldt en möjlighet att ersätta en skattskyldig för kostnader i mål om skatt eller tull. I proposition 1989/90:3 signerad Odd Engström föreslogs bättre garantier mot att enskilda drabbas av felaktiga beslut om betalningssäkring och dessutom talades det om att ''förbättra den enskildes ställning i sådana mål''. Litet senare samma år ville Laila Freivalds i prop. 42 öka statens och kommunernas skadeståndsansvar för skador som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Varför då inte stödja de förbättringar som föreslås och som är erfoderliga för att åstadkomma en verklig rättssäkerhet i beskattningen? Händelser under senare år har visat svagheter som vi nu försöker rätta till -- jag säger ''vi'' eftersom jag har haft förmånen att vara moderat representant i den kommitté vars betänkande ligger till grund för propositionen. Lars Bäckström sade nyss att sådana fall som Halvar Alvgard redan var tillrättade. Det är inte sant. De förbättringar i betalningssäkring och bevissäkring som vi nu föreslår är framsprungna ur bl.a. Halvar Alvgard-fallet. Lars Hedfors påstår att utredningen har dragit på sig ''ett antal tungt vägande invändningar'' som senare har listats i ett mindre antal punkter i hans motion. Talen om påtalade brister har ingen som helst förankring i verkligheten. Under mina 21 år i riksdagen har jag deltagit i kanske ett dussin statliga utredningar. Jag kan inte erinra mig att någon av dessa har blivit så positivt bemött som just den om rättssäkerheten vid beskattningen, både i medier och i remissvaren. Lars Hedfors tog upp Jörbys artikel i Dagens Nyheter i dag. Jag har en del synpunkter på detta. Jörby är ordförande för civilekonomerna som enligt egen utsago representerar de flesta av de kvalificerade skatterevisorerna. Jörby är själv skatterevisor, därför kan man spåra den fiskala bockfoten. Men han satt också med i den undergrupp inom Riksskatteverket som arbetade fram Riksskatteverkets remissvar som jag strax kommer till. När han inte fick gehör för sina åsikter där blev han väl förbaskad och skrev remissutlåtandet för civilekonomernas räkning och artikeln i Dagens Nyheter. Jag skall inte gå in för mycket på detta, men det är en grov förlöpning från honom att beskylla hedervärda personer för att inte ta hänsyn till erfoderlig kontroll. Det gäller bl.a. kammarrättslagman Peter Wennerholm, Riksskatteverkets tidigare kontrollchef Bo Norrman som numera är länsskattechef, departementsråden Lena Moore i Justitiedepartementet och Karin Almgren i Finansdepartementet. Ingen av dessa kan beskyllas för att vara kontrollfientliga. Jörby borde ta tillbaka sitt påstående. Av remissvaren på betänkandet var 31 i huvudsak positiva och blott 6 negativa. Riksskatteverket, en tung remissinstans, säger: ''Delar kommitténs grundläggande inställning när det gäller betydelsen av att värna om den enskildes rättssäkerhet. Riksskatteverket accepterar i allt väsentligt de framlagda förslagen.'' Ett nytt citat: ''Så långt statskontoret kan bedöma tillgodoser rättssäkerhetskommitténs förslag kraven på rättssäkerhet för den skattskyldige utan att inskränka på möjligheterna till en effektiv beskattning.'' Rättssäkerhetskommittén fick alltså väl godkänt från denna remissinstans. Det känns också angeläget för mig att redovisa vad Kammarrätten i Stockholm tycker: ''Kommittén har ställts inför den grannlaga uppgiften att stärka den enskildes rättssäkerhet på skatteområdet utan att detta medför att effektiviteten i skatteindrivningen minskas till en nivå, som inte kan godtas från fiskalistisk synpunkt och av rättviseskäl. Kammarrätten finner att kommittén har lyckats väl med sin uppgift och tillstyrker i allt väsentligt de förslag som betänkandet innehåller.'' Mycket mer positivt i remissvaren skulle kunna citeras, men jag nöjer mig med detta så länge. Lars Hedfors citerade tre gånger riksdagens revisorers uttalande om den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället. Han glömde ett ganska viktigt citat. Det skall jag nu påminna honom om genom att citera följande: ''Mot slutet av 1980-talet avmattades arbetet mot den ekonomiska brottsligheten. Polisen lyckades inte fylla vakanserna inom ekorotlarna i tillräcklig utsträckning. Ärendebalanserna växte och många brottsanmälningar blev inte föremål för utredning. Det blev allt tydligare att myndigheterna inte hade resurser och kompetens att klara situationen.'' Jag kan också påminna Lars Hedfors om vad som har gjorts från regeringens sida sedan dess. Man har inrättat ett centralt ekobrottskommando, man har stärkt åklagarnas ställning och man har utbildat 30 nya ekoåklagare. Vid regeringsskiftet för snart tre år sedan sade man från regeringshåll att man eftersträvade 1 000 fler poliser. Det blev inte 1 000 fler poliser, utan det blev 1 500. De 15 600 poliser som fanns 1991 är nu 17 100. Det finns en lång rad andra åtgärder som regeringen har vidtagit som det kanske skulle föra för långt att redogöra för. Jag tycker att det här räcker. I den socialdemokratiska motionen har man listat vad man kallar påfallande brister i propositionen. Jag skall nu bemöta dessa påståenden. Kommittén redovisar inte någon utredning om erfarenheterna av dagens lagstiftning. Detta är kvalificerat nonsens. I varje avsnitt redogör vi för rådande lagstiftning och påtalar behovet av förändringar, många gånger baserade på rättsfall ur verkliga livet. Den repliken gäller också Lars Bäckström, som påtalar att man inte hade gjort någon sådan utvärdering. Vi beskylls också för att inte redovisa administrativa och kostnadsmässiga konsekvenser av förslagen. Inför detta påstående förefaller Socialdemokraterna inte ha orkat igenom hela betänkandet. På s. 227--230 redogörs det nämligen omsorgsfullt för genomförandet också för de väntade merkostnaderna -- så och i propositionen, se s. 151. För att följa den socialdemokratiska listningen är nästa kritiska påstående att vi inte redovisar möjligheterna till en effektiv och likformig tillämpning av skattereglerna. Även här hugger man i sten. Jag vill blott hänvisa till vad jag inledningsvis sade om Riksskatteverkets accepterande av utredningsförslaget. Tror för övrigt inte Lars Hedfors att den högt kvalificerade expertis som har varit knuten till utredningen hade protesterat om så inte hade varit fallet? Så har inte skett -- inte en reservation så långt ögat når! Socialdemokraterna gillar inte heller förändringarna inom tullen. Jag har svårt att förstå varför människors möjligheter att exempelvis få ersättning för kostnader i mål om skatt inte också skall kunna gälla kostnader i mål om tull. Reglerna om efterkontroll i tullagen bör enligt vår uppfattning motsvara reglerna i taxeringslagen. Den socialdemokratiska kritiken har resulterat i inte mindre än tio reservationer. Det skulle föra för långt att gå in på dessa en efter en då det jag tidigare här har anfört täcker det mesta av det som återges i reservationerna. Vänsterpartiet har i en lång rad s.k. meningsyttringar i stort sett följt de socialdemokratiska reservationerna men gått längre när det gäller kontrollverksamheten, där den enskildes rätt får stå tillbaka. Jag tycker att det är märkligt att Vänsterpartiet i första hand yrkar avslag på propositionen i dess helhet -- märkligt därför att en enig kommittéutredning står bakom propositionen. Varför önskar Lars Bäckström så demonstrera mot ett förslag som blivit så positivt bemött också av remissinstanserna? Ny demokrati har fogat sex reservationer till skatteutskottets betänkande där man genomgående vill gå längre än propositionen och utskottsmajoriteten när det gäller att slå vakt om den enskildes rätt. Det gäller anstånd med att betala in skatt, ersättning för den skattskyldiges kostnader i skattemål, generösare undantag vid betalningssäkring och uppräkning av gränser för återbetalning av kvarstående skatt och kortare tid när respitränta skall utgå. Dessutom vill Ny demokrati vidtaga en rad åtgärder för att ytterligare stärka den enskildes ställning. Till det sistnämnda kan jag lägga att Rättssäkerhetskommittén har fått nya direktiv att fortsätta det reformarbete som inte inrymdes i den tidigare utredningen. När det gäller de övriga reservationerna från Ny demokrati avstyrker utskottet de bakomliggande motionerna med motiveringen att avvägningen i propositionen mellan den enskildes och det allmännas intressen är väl balanserad. Jag vill också hänvisa till det uppdrag i en del av dessa frågor som lämnats till Skattebetalningsutredningen. Jag har funderat en hel del över varför det har blivit så markerade gränser mellan vår och Socialdemokraternas uppfattning i rättssäkerhetsfrågorna. Jag tror att jag har funnit svaret i Socialdemokraternas definition av rättssäkerhetsbegreppet. Så här heter det i den socialdemokratiska motionen: ''Vi menar att i rättssäkerheten också ligger att den enskilde skall skyddas mot direkta eller indirekta skador till följd av brottslighet eller otillbörligt utnyttjande av enskild makt. I beskattningssammanhang handlar det om att den enskilde skattebetalaren ska garanteras att skattebördan fördelas enligt gällande rätt, och att alla rimliga åtgärder vidtas för att säkerställa att övriga skattebetalare fullgör sina skyldigheter.'' Dessa tankar återfinns i reservation nr 1. Lars Hedfors redogjorde också muntligt för dem här för en stund sedan. Detta socialdemokratiska tänkesätt överensstämmer helt med EKO-kommissionens syn på rättssäkerheten. Nu är det emellertid värt att notera att ett enigt justitieutskott totalt underkände EKO-kommissionens ''moderna'' rättssäkerhetsbegrepp. Håller nu Lars Hedfors fast vid denna syn, blir min fråga om han anser att rättssäkerheten inte får överordnas effektiviteten. Lars Hedfors hade några frågor. Det gäller dieseln och två olika propositioner som motsade varandra. Dessa kommer skatteministern att gå in på. Men beträffande dieseln kan jag säga att det inte var förutsägbart att massmedierna skulle hetsa upp en sådan stämning mot den grönfärgning som antagligen inte betyder så mycket när det gäller de bekymmer som har vidrått den oljan, utan det gäller snarast oljekvaliteten som sådan. Vi tar inte bort kontrollen av enskilda personer, Lars Hedfors! Vidare blev ju generalklausulen mot skatteflykt sönderkritiserad. Då är det ett dåligt argument att först värna om den enskildes rättssäkerhet, som jag inledningsvis redovisade att Socialdemokraterna hade stått för, och sedan yrka på ett återinförande av generalklausulen. Fru talman! Med det sagda yrkar jag bifall till propositionen och avslag på motionerna. 0117814135893 N 2010-01-01 00:00:00 254716 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf4