<anforande>
<dok_hangar_id>2349372</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mänskliga rättigheter, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>74C1CAF1-4134-46F5-9999-E5229B1D889F</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>VIOLA FURUBJELKE (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill gärna skriva under på det sista
som Bertil Måbrink sade, nämligen att det är viktigt
att alla länder behandlas lika när man använder
biståndsmålen och MR-målet som ett
påtryckningsmedel i biståndet -- oavsett om
länderna är intressanta som handelsländer eller
inte. Det måste vara förutsägbart vad Sverige anser
om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i de
länder som vi har ett samarbete med.

Jag tycker dock att det kan finnas skäl att på något
sätt ha kanaler i Kina. Det kan ge oss möjlighet att
komma i kontakt med MR-organisationerna. Precis
som Bertil Måbrink vill jag understryka vikten av
att vi har kontakter med dem och stöder dem på
olika sätt. Vi får ändå en viss kunskap genom detta.

Jag vill inte på något sätt försvara våra
biståndsinsatser av detta skäl; jag skall villigt
medge att jag inte är särskilt stolt över dem. Men
det är viktigt att vi har ''tillgång'' till Kina, som
annars är ett ganska slutet land. MR-
organisationerna där behöver allt vårt stöd.
</anforandetext>
<intressent_id>0567603564903</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254750</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
