2349372 GH09107 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj 1993/94 107 1994-05-19 00:00:00 Rättssäkerhet vid beskattningen ED18D057-6F91-4CB9-AE89-866D02C4C94A 3 LARS BÄCKSTRÖM (v) v Fru talman! I kammarens debatter är tanken att vi lyssnar och att vi redovisar egna ståndpunkter. Vi i Vänsterpartiet har redovisat våra ståndpunkter i en meningsyttring till betänkandet, och jag behöver inte återge den. Jag har lyssnat på de två föregående talarna, och jag kan säga att jag är överens med Lars Hedfors från Socialdemokraterna på alla väsentliga punkter. Jag är också till stora delar överens med Peter Kling från Ny demokrati när det gäller att skildra problemen med den svarta ekonomin. Det är bara det att Ny demokratis talesman inte är riktigt överens med sig själv. Om han hade varit det, hade han varit överens med Hedfors och Bäckström om att man behöver förstärka insatserna mot den ekonomiska brottsligheten och inte luckra upp de instrument som samhället har för att beivra denna svarta sektor. Det är alltså synd att Peter Kling inte kan vara överens med sig själv och med Hedfors och Bäckström -- då hade vi kunnat bilda en majoritet för att behålla kraftfulla instrument mot den ekonomiska brottsligheten. Vi vet nu att det finns en majoritet i kammaren som inte kommer att rubbas, och det är synd. Det gör att vi får pröva de här frågorna till hösten igen, när det finns en annan majoritet i kammaren. Det är synd att behöva diskutera lagstiftning i sådana här grundläggande rättsvårdande frågor flera gånger. Det vore värdefullt att ha ett stort mått av samsyn. Jag tror att det är möjligt att skapa en sådan. Vi har ju sett att företrädare för regeringspartier har gjort ett gott arbete inom Riksdagens revisorers verksamhet för att ta upp frågan om den ekonomiska brottsligheten. Det finns alltså möjligheter. Men det finns också andra krafter inom de borgerliga partierna som är ideologiskt bestämda. Man har utgått från synen att det finns ett stort problemområde här. Man har hört detta under många år i opposition. Man har suttit på Rotaryluncher, man har träffat företagare som har klagat bitterligen, och man har läst Skattebetalarnas förenings tidning Sunt förnuft, som har tagit upp en rad fall där skattskyldiga har utsatts för en dålig behandling. Det är fallet Hjortberg och fallet Alvgard, som är allvarliga fall. Men vad man har glömt är att de här problemen är åtgärdade. Det har hänt mycket på lagstiftningsområdet sedan de här frågorna var aktuella. Vi har fått F-skattebevis. Vi har redan gjort en rad uppstramningar inom den här sektorn. Här är ett klassiskt problem i politiken: en bro för mycket. Man fortsätter av egen kraft att rulla frågan vidare, fast de akuta problemen inte längre finns. Detta syns mycket tydligt i remissammanställningen, där olika typer av domstolar säger att det är bra att de får en klarare lagstiftning. Ja, det är nog riktigt att domstolarnas arbete kan underlättas. Men domstolarna har ju icke till syfte att vara ekopoliser. Domstolarna har ett intresse av att döma efter de lagar som finns, och de är naturligtvis intresserade av att ha en enkel lagstiftning. Det finns också ett annat intresse i de här frågorna, som är en enkelhet i sig. Det finns ett intresse av att få in de skatteintäkter som samhället behöver och av att se till att företagare kan konkurrera på lika villkor. Fru talman! I ett av remissvaren från civilekonomerna tog man ett mycket pedagogiskt exempel, med två småföretagare som säljer för 10 000 kr om dagen. Det räcker med att den ene företagaren tar undan bara 1 000 kr av sina intäkter om dagen och sätter in i en svart del av sin ekonomi, för att denne skall kunna sänka sina priser med 20 %. Om denna möjlighet finns, är risken påtaglig att några kommer att utnyttja den. Då kommer alla seriösa företagare -- huvuddelen, den stora, förkrossande majoriteten, är ju hederliga företagare -- att drabbas i ett oerhört svårt konkurrensläge. Jag talar alltså för alla de företagare som har rätt att ställa krav på rättvisa och rimliga konkurrensvillkor. Om vi lämnar civilekonomernas remissvar och tittar på vad en instans som Riksrevisionsverket har sagt, finner vi att man i sitt remissvar påtalar följande: Det grundläggande motivet för utredningen och direktiven var att redan vidtagna åtgärder inte är tillräckliga. Enligt vår mening borde behovet av förändringar ha analyserats utifrån empiriskt underlag, där uppgifter om bl.a. antalet skattskyldiga som berörs och en närmare genomgång av konsekvenserna för enskilda ingår. Ja, just det! När jag gick i skolan höll vi på med matematik, och vi fick ibland skriva VSB, dvs. vilket skulle bevisas. Det är det man har glömt i den här frågan. Man har inte bevisat behovet. Man har bara antagit att det finns stora problem, att många skattskyldiga drabbas orättmätigt. Men det vet vi inte. Det kan sägas vara ett problem om det bara är ett fåtal som drabbas. Ja, det är ett problem, men man har inte bevisfört att det ens är ett fåtal som drabbas, utan man säger att någon möjligen, rent teoretiskt, skulle kunna tänkas drabbas av denna rättsregel som nu gäller. Men man har inte ens bevisfört enskildheterna, att man behöver komma till rätta med det. Det är det som är felet. Jag tror inte att skatteutskottets ordförande kan tala om hur många aktuella rättsfall från den aktuella perioden som man egentligen skall ta upp och undanröja. Jag tror inte att vi kommer att få något svar i dagens debatt. Man angriper ett fiktivt problem, men man skapar reella möjligheter. Man kan angripa ett fiktivt, teoretiskt problem, men man skapar konkreta, verkliga möjligheter för ett avancerat skatteundandragande och ren brottslighet i vissa fall. Det är dåligt och illa avvägt. Fru talman! Därför har vi i Vänsterpartiet sagt att det finns inslag i det här som vi kan överväga. Men vi vill ha en samlad lösning ihop med de åtgärdsprogram som förväntas från Riksdagsrevisorerna, med åtgärder mot ekonomisk brottslighet för att kunna lösa detta i en helhet. Detta var vår begäran. Men man säger nej. Man vill utnyttja den majoritet som man är säker på att man har denna vår, för att inte riskera att behöva diskutera detta tillsammans med andra politiska krafter till hösten. Därför tar man inte erbjudandet på allvar. Detta säger också litet grand om varför man har så bråttom. Man är fast i ett teoretiskt tänkande i skattefrågorna, inte i en praktisk syn för att försöka garantera rättsskyddet men också rättvisa konkurrensvillkor och intresset av att få in medel till det allmänna. Fru talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets meningsyttring under mom. 1. När det gäller enskildheterna har vi haft en rad synpunkter. Jag har redan sagt att jag till stor del instämmer i vad Lars Hedfors tidigare sade. Det gäller bl.a. frågorna om revision, som är den allvarligaste bristen i beslutsunderlaget i det här betänkandet. Det är aningslöst, fru talman, att tro att tredje man kommer att samarbeta lojalt vid skriftliga förelägganden, på samma sätt som när det gäller obligatoriska kontrolluppgifter. De här udda betalningarna kan avsiktligt eller oavsiktligt komma att utelämnas i svaren. Empiriska erfarenheter tyder på att företagen har en större lojalitet mot sina kunder och leverantörer än mot skattesystemet. Det är inte underligt i sig att det är så. Många skattefall visar att det är så. Undersökningar från BRÅ visar att det är oerhört viktigt att ha de här formerna för revisionsverksamhet. Det är viktigt att kunna inhämta selekterad information om räkenskaper. Detta är allvarligt. Fru talman! Den tid jag begärde är nästan slut. Jag vill påpeka vad Hedfors sade och som vi har tagit upp i vår motion. Det är märkligt vad man anser vara rimligt när det gäller att kontrollera att konkurrensvillkoren är lika för att anpassa Sverige till EU och när det gäller gryningsraiderna. Men samma regler är helt otänkbara när det gäller att se till att skattereglerna följs. För att garantera marknaden är man villig att gå oerhört långt, men när det gäller att se till att vi har likhet inför betalningen till det allmänna väger integritetsskälen oerhört tungt. Det är en bedömning som visar en ideologisk position. Det är inte att se till verkligheten. 0792716417210 N 2010-01-01 00:00:00 254715 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf3