2349372 GH09107 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj 1993/94 107 1994-05-19 00:00:00 Mänskliga rättigheter, m.m. D98CADD8-8B65-4038-A252-794CCF0BF67A 29 DANIEL TARSCHYS (fp) fp Herr talman! Värnandet om de mänskliga rättigheterna är en huvudlinje i svensk utrikespolitik. Vi har för första gången en minister för mänskliga fri- och rättigheter. Däri ligger självfallet en accent som regeringen vill lägga på detta område. Men intresset för mänskliga rättigheter är en gammal tradition i Sverige och det har en stark förankring över partigränserna. Alla regeringar under senare decennier har varit starkt engagerade i dessa frågor. Herr talman! Till Bertil Måbrink vill jag säga att statsråd brukar vara närvarande när riksdagen behandlar propositioner. Däremot är det ytterst ovanligt att de är närvarande vid behandling av motionsbetänkanden. Sverige hävdar en universell syn på de mänskliga rättigheterna. Vi accepterar inte argumentet att frågan om mänskliga rättigheter är en västerländsk uppfinning och att behovet att kämpa för individens rättigheter är begränsat till vår egen kulturkrets. En afrikan, en latinamerikan och en asiat måste tillerkännas samma friheter och samma personliga integritet som en europé eller en nordamerikan. Dödsstraff, könsstympning och barnprostitution är lika avskyvärt var det än förekommer. Vad har vi då för instrument för att hävda de mänskliga rättigheterna? De är beklagligt svaga. Det handlar huvudsakligen om deklarationer och konventioner och om det inflytande som man kan utöva genom opinionsbildning och olika uppföljningsmekanismer. Vi har FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Vi har den viktiga Europarådskonventionen. Vi har en hel del andra regionala konventioner. Vi har de mer specialiserade konventionerna om tortyr. Vi har barnkonventionen osv. Uppföljningen av de förpliktelser som staterna har iklätt sig sker till stor del genom egenrapportering från konventionsstaterna; en rapportering som granskas i olika kommittéer. Men det finns också en del andra metoder. På senare tid har det blivit allt vanligare att översynskommittéerna utser rapportörer som studerar förhållandena i olika länder. Vi har fått två högkommissarier för mänskliga rättigheter, dels FN:s helt nyinrättade högkommissarie, dels ESK:s effektive Max van der Stoel som har varit i farten några år, och redan gjort mycket stor nytta. Den europeiska säkerhetskonferensen har också börjat sända missioner till olika delar av Europa där det finns akuta konflikter mellan olika minoritetsgrupper och där man försöker lösa upp friktioner. Man slår en brygga mellan kampen för mänskliga rättigheter och kampen för att förebygga allvarliga nationella konflikter. Skyddet av mänskliga rättigheter och värnandet om freden går hand i hand. Man syftar både till att bevaka rättigheter och att förebygga krig. Europarådet har i flera decennier spelat en viktig roll när det gäller att värna de mänskliga rättigheterna, främst genom den kommission och den domstol som har knutits till Europarådskonventionen om mänskliga rättigheter. Här finns en individuell klagorätt som ger den enskilde möjlighet att föra talan mot sin egen stat när de inhemska rättsmedlen är uttömda. Det finns mängder av exempel på hur domar från domstolen i Strasbourg har bidragit till att ge den enskilde individen en starkare rättslig ställning i olika länders lagsystem. Detta system har för närvarande allvarliga svårigheter. Det är kraftigt överbelastat. I dag kan nya klagomål få vänta i fem till sju år innan det kommer ett slutgiltigt utslag från Europadomstolen. Det har gjort att man under ett antal år diskuterat möjligheter att effektivisera systemet. På senare tid har man kommit fram till att den bästa reform som kan genomföras är en sammanslagning av kommissionen och domstolen till en enhetlig domstol som får fungera på heltid, till skillnad från de organ som finns i dag och som är deltidsorgan. Tilläggsprotokoll 11 till konventionen om de mänskliga rättigheterna skrevs under förra veckan och kan träda i kraft när alla medlemsstater har ratificerat. Det finns en allvarlig risk att detta kan komma att ta flera år. Det är viktigt att det nya systemet kan träda i kraft så snart som möjligt, att balanserna kan motarbetas. Från svensk sida måste vi därför göra vårt yttersta för att övertyga andra stater att så snabbt som möjligt ratificera tilläggsprotokollet, liksom vi själva bör göra det utan dröjsmål. I det nästan enhälliga betänkande som vi behandlar -- det är enhälligt i de frågor som gäller mänskliga rättigheter -- går utskottet in på förhållandena i en lång rad enskilda stater av vilka de flesta tyvärr länge varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Vi har ju återkommande frågedebatter och interpellationsdebatter om mänskliga rättigheter. Jag tycker att det är utomordentligt viktigt att det finns ett levande och aktivt intresse för de här frågorna i riksdagen, ett intresse som går långt utanför utrikesutskottet. Det är en styrka för Sveriges riksdag att så många ledamöter är aktivt engagerade för att hävda mänskliga rättigheter och minoritetsrättigheter i olika delar av världen och att vi från riksdagens sida ständigt påminner regeringen om nödvändigheten av en aktiv hållning i dessa frågor. Det bevisar att vi i riksdagen starkt tror på att den mänskliga solidariteten och det mänskliga rättspatoset inte får göra halt vid gränserna, utan måste skrida över dem och vara internationellt till sin karaktär. Det bevisar också att Sverige är en del i världen och att vi är engagerade i världens problem. Vi måste naturligtvis ofta överväga formerna för svenska framstötar. Ett land som ständigt hötter med pekfingret mot andra är inte alltid effektivt i sin strävan att påverka. Det som jag skulle vilja kalla för den goda moralismen, den grundläggande otåligheten inför allt det som är vrångt och orättvist i världen, måste förenas med en aktiv vilja att förstå främmande kulturer och bygga broar till andra samhällen. I vårt utvecklingssamarbete med andra länder får vi inte bara kritisera, utan aktivt skapa förutsättningar för ländernas strävan att övervinna övergrepp och förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna. I den andan bör Sverige i framtiden, liksom hittills, hålla en aktiv hög profil i kampen för att värna de mänskliga rättigheterna. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets betänkande. 0316572054501 N 2010-01-01 00:00:00 254741 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf29