2349372 GH09107 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj 1993/94 107 1994-05-19 00:00:00 Mänskliga rättigheter, m.m. A11F6AF3-D13E-4637-BC61-252F557216AA 27 SIMON LILIEDAHL (nyd) nyd Herr talman! Vis av skadan och med tanke på min tilltagande ålder skall jag börja med att yrka bifall till vår reservation beträffande erkännandet av Taiwan. Vi skall nu lämna den stimulerande skattedebatten om hur duktiga de svenska civilekonomerna är. Jag skall ta er med till Fjärran Östern, Asia Pacific, och tala om relationerna mellan Kina och Taiwan. Betänkandet handlar om de mänskliga rättigheterna m.m. Jag skall uppehålla mig en hel del vid ''m.m.''. Jag skall börja färden över till Fjärran Östern med att läsa vad en känd svensk resenär som har besökt de här länderna har skrivit. Han skriver: ''Sverige erkände 1949 kommunistregimen i Peking som efterföljare till nationalistregeringen i Nanking. Det erkännandet var både logiskt och riktigt mot bakgrund av vår princip att erkänna existerande realiteter. Till detta kommer, att Sverige delar uppfattningen i såväl Peking som Taipei att Kina inte skall delas i flera självständiga stater. Den taiwanesiska utrikespolitiken har under senare år blivit allt mer flexibel. I fullt medvetande om de officiella realiteterna, har den taiwanesiska regeringen med stor skicklighet utnyttjat olika möjligheter att bygga ut förbindelserna med olika länder. Det svenska svaret på dessa ansträngningar har länge varit försiktigt och avvaktande. Till detta har det säkert funnits anledning men nu finns det enligt min mening starka skäl att med en flexibilitet motsvarande den taiwanesiska utnyttja de möjligheter till förbättrade relationer som faktiskt finns.'' Den som har skrivit de här tänkvärda sakerna är Carl Bildt. Han skrev dem 1989. Det är med beklagande jag ser att det sedan dess i stort sett inte har hänt ett skvatt. Vi har varit inaktiva till skillnad mot vad vi var tidigare då svensk utrikespolitik försökte hjälpa de svaga. Olof Palme skrädde ju inte orden. Men sedan dess har svensk utrikespolitik ställt in sig i ledet och går i de storas ledband. Det är intressant att notera att Sydafrikas segerherre, Nelson Mandela, är en av Taiwans få vänner i världen. Han har nyligen uttalat att om det ankommer på honom kommer Sydafrika inte att bryta de diplomatiska förbindelserna med Taiwan. Han har mod och kraft att säga ifrån till skillnad mot det svenska Utrikesdepartementet. Men har man kämpat i motvind ett helt liv ger man inte, som Sverige, upp i första taget för påtryckningar från Peking. Utrikesministern har nyligen sagt att det inte är möjligt att inleda officiella relationer med Taiwan. Taiwan har i dag mer än 70 politiska partier. Det finns knappast någon större demokrati. Vad jag vet är det i dag ett tjugofemtal länder, inklusive Sydafrika, som har diplomatiska relationer med Taiwan. Det är alltså fullt möjligt att öppna sådana, men då får man vara beredd på repressalier från det stora Kina. Vi vet också att Kina har vetorätt i säkerhetsrådet. De drar sig nog inte för att utnyttja detta. Det måste kännas hårt för en demokrati som en Taiwan, med alla dessa fria politiska partier, att sättas i skamvrån av en enpartistat som inte drar sig för att begå brott efter brott mot de mänskliga rättigheterna. Sverige och utrikesministern har med rätta reagerat på detta, senast den 4 juni 1993. Då tog utrikesministern ett initiativ och fördömde alla rapporter om arresteringar av oliktänkande, tortyr osv. Hon uppmanade Kinas regering att ge amnesti åt alla som dömts till frihetsstraff för sin politiska och religiösa övertygelses skull. De senaste dagarna har vi sett i tidningarna att Kina skickar ut sina dissidenter, och i utbyte mot det vill de ha allehanda ekonomiska och kommersiella lättnader. Man kan förstå att Taiwan har svårt att acceptera Kinas storebrorsfasoner. De utför ju bl.a. regelbundna underjordiska kärnsprängningar. Till dags dato har Kina gjort inte mindre än 39 kärnsprängningar. Det fordrar säkert ett fördömande. Om man inte kommer åt Kina på grund av att de sitter i säkerhetsrådet tycker jag att man skall försöka att hjälpa Taiwan på det handelspolitiska planet. Jag tycker att Sverige skall driva en mer aktiv handelspolitik. Det har t.ex. Tyskland gjort. De har nyligen haft sin handelsminister Günter Rexrodt i Taiwan för att förhandla om att ta bort det tyska embargot på en ''high technology-lista''. Tyskland vill levera både u-båtar och patrullfartyg. En order på bortåt 20 miljoner kronor är under förhandling. För att få bättre förbindelser sätter man en karriärdiplomat som chef för det tyska handelskontoret. Dessa små markeringar betyder mycket för deras ''goodwill''. Det blir svårt för Sverige att konkurrera om dessa stora order. Samtidigt bearbetar tyskarna Kina lika intensivt som de bearbetar Taiwan utan någon större rädsla för kinesiska motdrag. Detta bör Sverige också kunna göra. Vi gör ju återigen inte något alls. Utrikesdepartementet och regeringen borde se till att vi får lika goda chanser att leverera u-båtar och patrullbåtar som Tyskland. Vi behöver bara tänka på vad vissa smärre medgivanden från svensk sida kunde göra beträffande licensgivning för export av ubåtar. Med tanke på den kritiska arbetslöshetssituationen i Karlskrona och i Malmö skulle det vara väldigt gynnsamt. Jag tror också att det skulle vara bra om höstens affärsmannadelegation till Taiwan skulle komma att ledas av utrikeshandelsminister Dinkelspiel. Jag tror att det är en markering som hade varit mycket viktig för Taiwan och som skulle ha gjort dem mycket intresserade av att öka handelsutbytet med Sverige -- något som behövs. För att göra en summering kan jag säga att jag hoppas att Utrikesdepartementet inte kommer att visa samma undfallenhet gentemot Kina i de politiska frågorna och att man under tiden tar allt intensivare kontakter med Taiwan för att hjälpa svenska företag att ytterligare förbättra sina goda affärer med Taiwan. 0383675638504 N 2010-01-01 00:00:00 254739 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf27