<anforande>
<dok_hangar_id>2349372</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Rättssäkerhet vid beskattningen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E1E973A2-EBCA-4638-99B2-3E52EF7E292F</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet BO LUNDGREN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det öppnas inte några nya
möjligheter. Möjligheterna att utan egentlig
anledning kontrollera människor som sköter sig
beskärs. Det finns fullgoda möjligheter att
kontrollera när man har anledning att befara att det
finns någonting som verkligen måste kontrolleras.
Det finns goda möjligheter till detta.

En person som jobbar på skattemyndigheten kan
lätt tycka att han eller hon i princip borde ha rätt
att göra vad som helst. Det måste vara en instinkt i
arbetet att göra det lättare att göra mitt jobb och
tycka att ju mindre rättsliga hinder det finns att
göra än det ena än det andra desto bättre är det.
Det är en naturlig instinkt.

Min, regeringens och riksdagens uppgift är att
avväga mellan myndighetens intresse att förenkla
så mycket som möjligt och individens intresse att ha
integritet och rättssäkerhet. Den avvägningen
måste vi göra. Man får även förutsätta att den
person som sitter som representant i
skatteförvaltningen också kan göra den
avvägningen. Människor på fältet kan ibland tycka
att det var mycket enklare förr. Då slapp man göra
den lilla extra kontrollen som är viktig för att klara
rättssäkerheten för individen.

Det är intressant att höra Lars Bäckström säga att
ett exempel på att förslaget är dåligt är att man inte
tänkt på att staten skall ha förmånsrätt. Det är
självklart att en Vänsterpartist -- jag höll på att säga
kommunist, men det får man inte säga nu för
tiden -- naturligtvis tycker att det är väsentligt och
bra att så mycket kommer till staten.

Varför skall staten ha förmånsrätt framför andra
fordringsägare? Är det egentligen rimligt att
vanliga människor och företag drabbas därför att
staten skall ha sitt i första hand?

Ibland när jag lyssnar på Lars Hedfors och Lars
Bäckström får jag intryck av att de menar: Varför
inte göra ett enkelt system och låta alla betala in
allting, och sedan portionerar staten ut bidrag till
än det ena och än det andra, och därmed löser vi
kontrollproblemet? Det gör vi inte, eftersom vi
kommer att få en våldsam utflyttning. Det blir
skatteplanering och annat som en följd av detta.
</anforandetext>
<intressent_id>0537484650407</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254731</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
