<anforande>
<dok_hangar_id>2349372</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Rättssäkerhet vid beskattningen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9DCA9183-C058-428F-9E17-5F9866D9D803</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>LARS HEDFORS (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har över huvud taget ingen
anledning att uttala mig om Bo Norrmans
trovärdighet. Det jag konstaterade var denna
svidande kritik från en person som representerar
civilekonomerna i Sverige. Det är en person som
alltså är representaiv för en stor yrkesgrupp som
sysslar just med dessa frågor och kan dem.
Eftersom skatteutskottet har rest omkring och
besökt olika skattemyndigheter vet jag av
erfarenhet att det där finns en kraftig kritik mot
detta förslag och även mot Bo Norrmans
ställningstagande.

När det gäller utredningen i övrigt säger det sig
självt att en parlamentarisk utredning måste
avspegla förhållandena i parlamentet. Det är
naturligtvis viktigt för det stora partiet att man har
möjlighet att rådgöra med varandra inom en
kommitté, precis som de borgerliga partierna har
kunnat göra. Jag tycker att Bo Lundgren
åsidosätter vanliga normala demokratiska principer
när han sätter ihop sina kommittéer.

Bo Lundgren återkommer till sitt gamla
favorittema, nämligen att det var de höga
skattesatserna under den socialdemokratiska
regeringens tid som var orsaken till skattefusk och
fiffel. Nej, Bo Lundgren, så är det inte. Det är
fullständigt klart att det som var problemet på 80-
talet -- och det har vi aldrig förnekat -- var de stora
skillnaderna i skattesatserna. Vissa typer av
inkomster beskattades med kanske 80 % medan
andra typer av inkomster beskattades med 30 %
eller inte med någon procent alls. Det som då
hände var att folk försökte förvandla
högbeskattade inkomster till lågbeskattade
inkomster. Det var ett problem, och det stack vi
aldrig under stol med. Vi tog itu med problemet när
vi genomförde den stora skattereformen.
Skattereformen innebar just en harmonisering, en
likformighet, av skattesatserna så att inte detta
incitament till skatteplanering skulle uppstå.
Skattemyndigheterna skulle få tid över att syssla
med andra uppgifter, dvs. kontrollera
skattebrottsligheten osv.

Det som nu händer under den borgerliga
regeringens tid är ju att man återigen hemfaller till
en differentiering av skattesatserna. Under Bo
Lundgrens tid som skatteminister har man bara
inom kapitalinkomstbeskattningen tillskapat åtta
olika skattesatser. Det säger sig väl självt att detta
är ett incitament till skatteplanering och att det
ställer krav på resurser hos skattemyndigheterna,
vilket tar bort resurser från möjligheterna att
kontrollera skattefusk och skattebrottslighet. Det
är Bo Lundgrens bidrag till skattekontrollen.
</anforandetext>
<intressent_id>0637939864601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254726</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
