<anforande>
<dok_hangar_id>2349372</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ytterligare medel till Utbildningsdepartementet, tilläggsbudget</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F37DD40E-F718-474B-BD35-093027F6ADD3</anforande_id>
<anforande_nummer>116</anforande_nummer>
<talare>STEFAN KIHLBERG (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Pengar skall man vara rädd om,
alldeles särskilt när det är andras pengar. Om
möjligt skall man vara ännu mer rädd om de pengar
som inte finns. Att vara rädd om pengar är en av
Ny demokratis paradfrågor.

Ibland får man en känsla av att det är svårare att
vara rädd om mycket pengar än om litet pengar. Jag
tycker att Anders Isaksson hade en bra illustration
till detta härommorgonen, när han fick frågan om
hur vanliga människor skall förstå de
statsfinansiella problemen. Han förstod inte varför
det skulle vara svårt. Man borde kunna förstå det
om man klarar av att hantera sin egen ekonomi.

Det är samma grundprinciper. Det är egentligen
hemskt enkelt. Om man kan räkna med addition
och subtraktion och upptäcker att det blir minus är
det en väldigt tydlig signal. Är det slut på pengarna
i plånboken så är det slut. Det finns ju också ett
uttryck i folktron, eller om det var i
bondepraktikan, att rätta mun efter matsäcken.
Det är uttryck för precis samma sak.

En tidigare kollega till mig som är utbildningschef
var -- det var länge sedan, på 70-talet -- uppbragd
över riksdagens slöseri med pengar. Han trodde att
det bara fanns ett sätt att få riksdagsledamöterna att
förstå hur mycket pengar en miljon är, nämligen att
hälla ut en miljon i enkronor på golvet i ett stort
rum och sedan tvinga ledamöterna att sitta på stolar
i en ring runtomkring pengarna och bara stirra på
dem i ett helt dygn. Då, trodde han, skulle de förstå
hur mycket pengar en miljon är. Det är lätt att
tappa greppet när det bara är siffror på papper.

Vi tycker att det som har skett inom departementet
är upprörande. Precis som Lena Hjelm-Wallén
tycker jag att vi kan ha förståelse för att sådant
händer, men man måste kunna slå larm i tid och gå
till den anslagsbeviljande riksdagen.

Och det finns, Ulf Melin, alltid bra skäl till att man
överskrider en budget. Jag har aldrig hört annat än
bra skäl till det, och jag har hört många skäl under
min tidigare bana. Det händer att man gör sådana
här dumheter även i näringslivet. Men det svider i
skinnet, och man gör det högst en gång.

Herr talman! Jag vill understryka att detta är en
rent principiell fråga för oss. Det har ingenting med
partipolitik att göra. Vi blir lika upprörda oavsett
om det är m-överskridanden eller s-
överskridanden. Det har ingen betydelse. Jag
tycker att det var svårt i det här fallet, eftersom
Utbildningsdepartementet gör ett utmärkt bra
jobb. Det känns inte bra att det får smäll på
fingrarna, men jag tycker att det sakligt sett är
korrekt.

Detta sker inte bara inom
Utbildningsdepartementet. Vi i Ny demokrati är
ofta upprörda över att det finns brist på omsorgen
om pengarna i mycken offentlig verksamhet. Det
brister i ekonomistyrning och i
redovisningssystemen. Man har svårt att skilja
mellan utgifter och kostnader. Sådant får man lära
sig på ett tufft sätt i näringslivet.

När det saknas 20 miljoner kan man inte skicka ett
brev till riksdagen och be att få 20 miljoner. Det
vore i och för sig en innovation som jag är
övertygad om att många företagare skulle
uppskatta. När det går back och man har dragit
över sin budget ringer man till lokala
skattemyndigheten och säger att man har ett
kraftigt budgetöverskridande och ber att få kvitta
bort det mot skatten som man skall betala in.
Under de förutsättningarna skall jag gärna dra
tillbaka mitt yrkande om bifall till utskottets
hemställan, men bara under förutsättningen att det
fungerar så på bägge hållen.

Ulf Melin antyder att jag skulle hoppa i säng med s
och v. Jag kan försäkra Ulf Melin att jag bara
hoppar i säng med min älskade hustru. Men jag
hoppar gärna i säng! Vi hoppar gärna i sängar som
är spänstiga, gärna tillsammans med moderater och
socialdemokrater eller andra trevliga människor,
om vi har gemensamma intressen.

För att alludera på en annons som vi har i dag: Vi
hoppar inte åt höger, vi hoppar inte åt vänster, vi
hoppar framåt! Och vi ställer krav. Vi har inte
förståelse för slarv när det gäller pengar. Vi tycker
att man skall vara ett gott föredöme, alldeles
särskilt i dessa tider. Då blir konsekvensen bara en,
herr talman: Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan i UbU19.

</anforandetext>
<intressent_id>0846623992109</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254828</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf116</protokoll_url_www>
</anforande>
