2349372 GH09107 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj 1993/94 107 1994-05-19 00:00:00 Rättssäkerhet vid beskattningen A5C3FEDF-03C4-4E4F-BDBA-36013E8905B9 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m) m Fru talman! Låt mig allra först instämma i Lars Hedfors ord till Knut Wachtmeister och fylla på med ett personligt tack för de tolv år som vi gemensamt arbetade i den moderata gruppen. Jag hade tillfälle att under Knut Wachtmeister ledarskap i utskottsgruppen och i vår skattekommitté få uppleva dels kunskapen, dels kamratskapet och det ledarskap som jag uppskattade väldigt mycket. Från den vänlighet som nu har präglat debatten till en kanske tuffare attityd, för det tycker jag att det finns anledning till. Låt mig allra först svara på den icke-närvarande Peter Klings fråga om beskattningen av kostnadsersättningar för riksdagsledamöter. Hur den skall hanteras i skattemyndigheterna är fullkomligt klar. Man skall ta upp till beskattning beloppet, och man drar av de kostnader man har haft. I vissa fall kan det naturligtvis vara olika förhållanden, och då kan det också bli olika utslag. Detta kan då hanteras, om det behövs, i olika skattedomstolar. Knut Wachtmeister citerade vad som Riksdagens revisorer skrev i sin rapport om bl.a. skattekontroll. Jag skall bygga på med ytterligare ett citat som jag tycker är intressant för att visa de brister som vi har varit tvungna att hantera efter det att vi tog över när Socialdemokraterna förlorade valet 1991. I en forskningsrapport från Brottsförebyggande rådet 1988 har docenten i straffrätt Hans-Gunnar Axberger gjort en genomgång av det lagstiftningsarbete på det här området som bedrevs av den dåvande socialdemokratiska regeringen. Författaren sammanfattar rapporten på följande sätt: ''Min slutsats efter den slutvärdering som redovisas i denna rapport är emellertid att arbetet med ekonomisk brottslighet kom att bedrivas på ett felaktigt sätt. Det slarvades med fakta när det gällde de företeelser som skulle förebyggas/bekämpas. Det framlades illa beredda lagförslag under alltför stor tidspress och man hade en principiellt alltför lättsinnig inställning till rättssäkerhetsfrågornas betydelse.'' Detta anger jag som ett komplement till det citat som Knut Wachtmeister tidigare läste upp i kammaren. Det finns en sak som ger utrymme för ekonomisk brottslighet men som inte har med själva brottet som sådant att göra. Det är uppenbart att ju högre skattesatser man har, desto mer är människor intresserade av att undvika skattesatserna och ägnar sig åt någonting som faktiskt är brottsligt. Det är t.o.m. så att höga skattesatser ändrar moraluppfattningar. De höga marginalskatter som vi hade gjorde att många människor mer eller mindre har ansett det acceptabelt med svartarbete utan att känna att det är ett riktigt brott, inte bara mot staten utan också mot alla skattebetalare. Det allra viktigaste som kunnat åstadkommas på senare tid är ju nerdragningen av skattesatser för att undvika att fresta till såväl överdriven skatteplanering som skattefusk och skattebrott. Det är självklart en oerhört viktig sak. Lars Hedfors talade mycket brett om ekonomisk brottslighet. Men märkligt nog bortsåg han helt från att den finanskris som han själv och hans regering var med om att skapa medförde en miljö där de som sysslade med ekonomiska brott fick grogrund. Det var faktiskt socialdemokraterna som satt vid makten när spekulationsbubblan blåstes upp, när miljoner efter miljoner satsades på fastighetsaffärer där det fanns utrymme för tvivelaktiga människor att komma in. Det är min uppgift, har varit min uppgift, att rensa upp efter Kjell-Olof Feldt, Allan Larsson och andra socialdemokrater som släppte fram finanskrisen. Det var den socialdemokratiska regeringen -- det parti Lars Hedfors tillhör -- som satt vid makten när de styrelser utsågs i Nordbanken som har ett stort ansvar för miljardförluster för skattebetalarna. Ägaren har ju i utgångsläget ansvaret för styrelsen och dess förvaltning av banken. Inte visste jag att det fanns ett socialdemokratiskt statsråd ansvarigt för bankfrågor som försökte hindra Nordbankens expansion, som både skapade problem för banken och skattebetalarna och var en grogrund för sådant som möjligen också innehåller brott -- jag får vara försiktig för att undvika att föregripa de utredningar som finns. Vem var det som sanktionerade och accepterade fallskärmsavtalen? Inte är det vi, utan andra, nämligen den förra regeringen. Det vi har gjort är att förstärka polisenheter. 1991 lade man inom Polisen ner 354 000 timmar på utredning av ekonomiska brott, i fjor 435 000 timmar, en ökning med 25 % trots problemen med statsfinanserna. Vi har fått 30 nya ekoåklagare, fler poliser har utbildats för att kunna fylla vakanserna och göra utredningar. Vi har vidtagit åtgärder mot penningtvätt, kraftiga förstärkningar av Finansinspektionen kompetensmässigt och resursmässigt. På skattesidan anvisar vi mer resurser för skattekontroll. Vi vidtar förändringar som innebär att man kan förenkla och förbättra kontrollen och utnyttja resurserna mer aktivt, exempelvis genom de regler som jag föredragit för riksdagen om ökad användning av datorstöd i kontrollverksamhet. Ett antal olika åtgärder har alltså vidtagits för att dels röja upp efter det som ni lät hända och som orsakade problemen, dels råda bot på den brist på åtgärder som Knut Wachtmeister och jag har pekat på, åtgärder som skulle ha varit till fyllest för att hantera problemen. Det fick vi ta över efter er. I samband med detta arbete får vi hantera rättssäkerhetsfrågorna. Ni har aldrig varit speciellt intresserade av balansen mellan den enskilde, skattemyndigheterna och staten. Det finns en mängd exempel på hur enskilda människor kommit i kläm därför att ni är mer bekymrade om den kollektiva staten än om individen. För oss är det viktigt nu att se till att exempelvis den enskilde som vinner ett skattemål får full ersättning för sina kostnader, självfallet till den del de är rimliga, och inte bara en symbolisk summa i vissa fall så som ni tyckte när ni tvingades göra någonting. För oss är det viktigt att se till att ha tillräckliga åtgärder att sätta in när det uppstår misstanke om brott eller om skattefusk, men inte att ha det generellt. Sådana behövs inte mot seriösa vanliga företagare eller vanliga människor. Det är skillnaden. Vi skall inte ha en detaljdebatt, Lars Hedfors. Det viktigaste av allting är hur det här har beretts. I den debattartikel som Lars Hedfors hänvisade till menar en person som är verksam inom skattemyndigheten att det har varit en dålig utredning. Jag vet inte ens vad det är för en utredning. Han skrev att det var en kommitté, inte en utredning. Det är ju samma sak. Jag tillsatte en kommitté, det är en utredning, inom ramen för Statens offentliga utredningar. Man borde veta vad man talar om innan man kritiserar. I denna utredning fanns en representant för skatteförvaltningen, Bo Norrman, som till sitt förfogande hade en arbetsgrupp. Det fanns inget särskilt yttrande över huvud taget i utredningen från Bo Norrman. Det fanns ett särskilt yttrande från en socialdemokratisk ledamot som för säkerhets skulle ville friskriva sig. Det inser jag, för det kan användas i politiskt taktiskt syfte i en valrörelse. Det fanns alltså inget ärskilt yttrande från den respresentant för skattemyndigheterna som hade en arbetsgrupp till sitt förfogande. Detta, Lars Hedfors, är det väsentliga. Är det inte rimligt att anta, Lars Hedfors, att Bo Norrman i så fall hade anmärkt på ett eller annat om han hade tyckt att det var fel? Nu hade man i utredningen en diskussion för att komma fram till något som dels stärkte rättssäkerheten, dels samtidigt gav tillräcklig kontroll för skattemyndigheterna. Så är det. Vad sedan gäller detaljfrågorna om diesel och EFTA hade jag naturligtvis önskat att vi hade haft annorlunda utformade regler. Men i internationella sammanhang får man ibland vara beredd att acceptera saker och ting för det internationella samarbetets skull. Men det är ingen ursäkt för att ha dramatiskt sämre möjligheter när det gäller rättssäkerhet för den enskilde individen på skatteområdet i Sverige. Det har vi att hantera själva helt och hållet. Där väljer vi att ha en tillräckligt bra balans, särskilt som skattemyndigheterna inte hade några invändningar under utredningsarbetet. Vad slutligen gäller diesel och grön olja vill jag säga följande. När medierna drev fram en debatt, som jag är ganska övertygad om är starkt överdriven men som ändå gjorde människor oroliga, tog jag initiativ till att i ett par steg skapa möjlighet för dem som ville välja något annat än den grönfärgade oljan att få återbetalning av skatten. Tycker Lars Hedfors att det var felaktigt? Jag är fortfarande övertygad om att den gröna oljan fungerar bra i grunden, men människors oro betyder någonting för mig. Det borde också betyda någonting för Lars Hedfors. Allra sist: Vi vet att det som en styrelse för ett fackförbund säger inte alltid står i samklang med vad alla medlemmar tycker. Det är ganska självklart. Det går inte att hävda att alla civilekonomer tycker på samma sätt, åtminstone tycker inte jag lika -- jag råkar vara civilekonom, men jag tillhör JUSEK och inte Civilekonomernas riksförbund. Bortsett från detta är ju individer inte detsamma som styrelsen i ett fackförbund. 0537484650407 N 2010-01-01 00:00:00 254723 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf11