2349372 GH09107 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:107 Torsdagen den 19 maj 1993/94 107 1994-05-19 00:00:00 Rättssäkerhet vid beskattningen 91392171-41FA-4687-8244-91BE4B28C420 1 LARS HEDFORS (s) s Fru talman! Kravet på rättssäkerhet vid beskattningen är varken särskilt nytt eller kontroversiellt -- tvärtom. Rättssäkerhetsaspekterna har alltid haft en framträdande plats vid utformningen såväl av materiella skatteregler och deklarationsförfaranden som vid uppbörd och kontroll. Skatteförvaltningen bedriver också sedan länge sin verksamhet med tillbörlig respekt för den enskildes integritet och rättigheter. Det finns i dag inte heller någon allvarlig kritik mot skatteförvaltningens arbetssätt eller befogenheter. I de allra flesta fall löper kontrollarbetet friktionsfritt i samverkan mellan revisorn och den reviderade. Den kritik som förekommer på detta område handlar om någonting helt annat och riktar sig främst mot regeringens handfallenhet inför det tilltagande skattefusket och den växande och allt grövre ekonomiska brottsligheten. Riksdagens revisorer påpekade t.ex. i en rapport om den ekonomiska brottsligheten att dagens lagstiftning ger dåligt stöd åt myndigheternas kontrollarbete. De förslag som regeringen nu lägger fram kommer att ytterligare försvåra detta kontrollarbete. Vi socialdemokrater har naturligtvis inget emot att förbättra rättssäkerheten för den enskilde medborgaren. För oss har det alltid varit självklart att statsorganen skall följa gällande regler. Lika självklart är det att det skall finnas skydd för den enskilde mot missbruk från statsmaktens sida och mot oberättigade anspråk från den offentliga maktens sida. Men för oss socialdemokrater finns det ytterligare en viktig aspekt på rättssäkerheten. Vi menar, att i rätssäkerheten också ligger att den enskilde skall skyddas mot skador till följd av brottslighet eller otillbörligt utnyttjande av enskild makt. Det handlar helt enkelt om att den enskilde skattebetalaren skall ha garantier för att skattebördan fördelas enligt gällande rätt och att övriga skattebetalare fullgör sina skyldigheter. Den enskilde näringsidkaren skall t.ex. garanteras konkurrens på lika villkor och att åtgärder vidtas för att övriga näringsidkare fullgör sina skyldigheter. Denna aspekt på rättssäkerheten har fått en underordnad ställning i regeringens proposition. Däremot tog riksdagens revisorer upp den i sin rapport. De konstaterade att samhällets misslyckanden i kampen mot den ekonomiska brottsligheten har inneburit att allmänhetens tillit till rättssamhället har urholkats och att företagen i många branscher inte längre konkurrerar på lika villkor. En annan viktig aspekt på rättssäkerheten är att de enskilda skall kunna förutse de rättsliga följderna av sitt handlande. De problem som finns på detta område hänger i stor utsträckning samman med brister i skattelagstiftningens materiella utformning. Även här har riksdagens revisorer framfört kritik. I sin rapport påpekade man t.ex. att skattelagarna ofta är krångliga och att det finns betämmelser som är så svåra att tillämpa att det krävs flera domar i högsta instans för att rättsläget skall klarna. Vi socialdemokrater anser, att regeringen inte förmått leva upp till detta krav på ett rättssamhälle. Sedan den första januari i år råder det t.ex. mycket stor osäkerhet om vilka rättsregler som gäller på företagsbeskattningens område. I slutet av förra året gjorde riksdagens borgerliga majoritet på regeringens förslag omfattande förändringar i företagsbeskattningen. Redan efter en vecka insåg regeringen att man gått för långt och annonserade i en skrivelse förändringar i förändringarna. När sedan propositionen långt om länge kom så visade det sig att den viktigaste av de annonserade förändringarna inte kunde genomföras. Ett annat exempel är regeringens famösa handläggning av problemen med den s.k. gröna dieseln. Här har skatteministern på kortare tid än ett år avgivit inte mindre än tre propositioner med förslag, förändringar och förändringar i förändringarna. Det här är ju rena parodin på lagstiftning och egentligen skulle man kanske kunna skratta åt eländet om det inte vore för de allvarliga konsekvenserna för bl.a. rättssäkerheten genom att förutsebarheten blir i det allra närmaste obefintlig. Det här är ett av de stora problem som de rättsvårdande myndigheterna i dag ställs inför. Ett annat och mycket större är den snabba utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. Forskare vid Brottsförebygggande rådet har uppskattat den svarta ekonomin till ca 100 miljarder kronor. Jurist- och samhällsvetarförbundet framhåller i sitt remissyttrande att det nu närmast råder ''inbördeskrig'' mellan brottsbekämpare och ekobrottslingar, och riksdagens revisorer konstaterade i sin rapport att de ekonomiska brotten inte bara blivit fler utan också grövre. Denna destruktiva och snabba utveckling ställer ökade krav på kompetens, kapacitet och förmåga till snabbt handlande hos skatteförvaltningen. Det handlar inte bara om att kontrollera att bokföringen är korrekt eller att lämnade uppgifter är fullständiga. Det handlar allt oftare om att förhindra att bokföring och annat bevismaterial förstörs eller om att skattemedel försvinner utomlands. Här gäller det för skattemyndigheterna att kunna handla snabbt och rationellt. Förslagen i regeringens proposition motverkar myndigheternas möjligheter på detta område. De försvårar kampen mot den ekonomiska brottsligheten, och de ger en fullständigt felaktig signal till både allmänheten och brottslingarna. Jag vet inte hur många av kammarens ärade ledamöter som läst Dagens Nyheters debattsida i dag. Där framförs en fullständigt nedgörande och förkrossande kritik av regeringens förslag på detta område. Här står: Regeringens nya förslag gör det i princip omöjligt för skattemyndigheten att komma åt skattefusk. Förslaget är det sämsta och minst genomtänkta som regeringen presenterat under sin tid vid makten. Det är inte vem som helst som skrivit detta. Det är ordföranden i Civilekonomernas riksförbund Jan- Eskil Jörby. Han är representant för dem som har att handskas med dessa frågor vid den s.k. fronten. Det borde stämma till eftertanke hos den borgerliga regeringen. Förslagen innebär att skatteförvaltningens befogenheter när det gäller att vidta kontrollåtgärder mot den skattskyldiges vilja dels begränsas, dels i stor utsträckning överförs till länsrätten. Det säger sig självt att detta skulle minska möjligheterna till en effektiv skattekontroll. Kontrollverksamheten kommer att bli tyngre, ta mer tid och mer resurser. Särskilt allvarliga är begränsningarna i möjligheterna att bedriva revisionsverksamhet. Regeringen föreslår t.ex. att den s.k. tredjemansrevisionen skall avskaffas och ersättas med ett system med kontrolluppgifter. Man måste fråga sig hur regeringens bild av verkligheten ser ut. Är man t.ex. medveten om att näringsstrukturen i Sverige i dag i stor utsträckning kännetecknas av nätverk med mycket samverkan och stor intressegemenskap mellan företagen? Är man medveten om att dagens ekonomiska brottslighet till stor del består av momsbedrägerier och falska fakturor? Mervärdesskatten är, som alla vet, en skatt i flera led, och myndigheterna måste snabbt kunna stämma av uppgifterna från det reviderade företaget mot uppgifter i andra företag. Nu föreslår man visserligen att tredje man i stället skall kunna avkrävas en kontrolluppgift. Men det är ju ett mycket trubbigt instrument. Risken är stor för att oriktiga uppgifter lämnas och att grundnoteringar om transaktionernas rätta innehåll förstörs eller undanskaffas. För landets alla seriösa företagare -- det finns faktiskt många sådana -- är en effektiv revisionsverksamhet inget som helst problem. Den är snarare ett stöd. Det är de oseriösa företagen som har anledning att känna obehag inför tanken på en revision. Det är just precis vad de skall göra. Jag kan inte förstå vad regeringen har för anledning att minska övervakningen av dessa företag, i all synnerhet som denna övervakning är till en klar fördel för de seriösa företagen. Det ger dem möjlighet att konkurrera på lika villkor. Regeringen föreslår också att möjligheterna till revision av fysiska personer tas bort. Vi socialdemokrater tycker att det ligger en del i det förslaget. Vi menar dock, att det först behövs ytterligare tankearbete för att reda ut hur vi skall klara av kontrollen av de enskilda personer som bedriver en omfattande handel med värdepapper utan att vara näringsidkare. Att detta är ett gigantiskt problem fick vi klart för oss av ett antal tidningsartiklar för någon månad sedan. Här framgick det med all önskvärd tydlighet att kontrollen av reavinster på aktier hos enskilda personer i stort sett är obefintlig. Och det är inte småpengar som det handlar om. Bara under 1993 omsattes det aktier för 286 miljarder kronor på Stockholmsbörsen. Kurserna steg med 54 %. Många gjorde sig en rejäl hacka. Min fråga till majoritetens talesman blir därför: Vilka åtgärder tänker ni vidta för att lösa detta enorma kontrollproblem, när ni nu utan vidare tar bort möjligheterna att revidera enskilda personer? Vi socialdemokrater motsätter oss också föreslaget om att avskaffa bevissäkringslagen. Det är ett viktigt vapen mot skattefusk och fiffel. Det vapnet vrider nu regeringen ur händerna på skattemyndigheterna. I dess ställe sätter man något som man kallar tvångsåtgärdslagen. Vår principiella uppfattning är att skatterevisioner och andra kontrollåtgärder så långt möjligt skall genomföras i samverkan med den skattskyldige. Vi anser dock, att skattemyndigheterna bör ha möjligheter att utan större dröjsmål fullfölja en påbörjad skattekontroll, även om den skattskyldige skulle vägra att medverka. Dessa möjligheter beskärs starkt i den nya tvångsåtgärdslagen. Risken är mycket stor att denna lag endast kommer att gynna de oseriösa företagen. Dessa företag får nu möjligheter att förhala skatteutredningar genom att varken tillåta revision i företagets lokaler eller genast ställa räkenskaper och andra handlingar som behövs för revisionen till skattemyndigheternas förfogande. Den oseriöse företagaren vinner på detta vis tid för att kunna förstöra eller undanskaffa relevant information. Det drabbar alltså återigen den seriöse företagaren i form av sämre konkurrensvillkor. Man kan fråga sig om det verkligen är detta som regeringen vill åstadkomma. Fru talman! Jag tänker inte gå igenom alla regeringens förslag och våra motförslag. Det skulle ta för lång tid. Jag har försökt peka på hur regeringens förslag försvårar kampen mot den ekonomiska brottsligheten och hur den faktiskt också urholkar rättssäkerheten. Jag skall sluta mitt anförande med en fråga till majoritetens talesman. Regeringens förslag i propositionen motiveras, åtminstone, med omsorgen om rättssäkerheten. Man begränsar skattemyndigheternas möjligheter att vidta kontrollåtgärder mot den skattskyldiges vilja. Man överför beslutanderätten om sådana åtgärder till länsrätten. Allt detta görs -- säger man -- av hänsyn till den enskildes integritet och rättssäkerhet. Hur kan det då mot den bakgrunden komma sig att regeringen bara för en månad sedan lade fram en annan proposition som går stick i stäv med dessa ambitioner? Jag tänker på propositionen som skall reglera EFTA:s övervakningsmyndighets möjligheter att genomföra undersökningar av svenska företag i konkurrensärenden. Enligt det förslaget skall övervakningsmyndigheten kunna genomföra sådana undersökningar trots att företagen motsätter sig det, och man skall kunna dyka på vilket företag som helst utan föregående varning. Det som svenska företagare nu har att se fram emot är de beryktade s.k. dawn-raids, dvs. oanmälda besök vid kontorstidens början, utan föregående domstolsbeslut och med mycket små möjligheter att skydda särskilda utrymmen eller att undanta känsliga handlingar. Här har regeringen inga invändningar, tvärtom. Man tillstyrker förslagen varmt. Hur kommer det sig, Knut Wachtmeister, att aktiviteter som i det ena ögonblicket är höjden av rättsosäkerhet i nästa ögonblick accepteras fullt ut av den borgerliga regeringen? Vadan denna dubbelmoral? Kan det vara så att anslutningen till EU går före närmast heliga moderata principer om rättssäkerhet för den enskilde, så att ändamålet helgar medlen? Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1, 4 och 13. Vi socialdemokrater vidhåller självfallet våra ståndpunkter i våra övriga reservationer, men jag avstår för tids vinnande från att yrka bifall till dem. I detta anförande instämde Bruno Poromaa. 0637939864601 N 2010-01-01 00:00:00 254713 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09107/#anf1