2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 Vårdnadsbidrag, barnomsorg m.m. 77FA6F4E-C214-4BDD-8B39-1210E5F647F3 49 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) kds Herr talman! Efter detta frejdiga meningsutbyte kanske jag skulle våga mig på att göra några påståenden som vi alla är rörande överens om. Det första skulle kunna vara att vi tycker att våra barn är det finaste och värdefullaste vi har och att det inte finns någonting vi är mer måna om än våra barn. Jag tror också att vi kan vara överens om att ingen känner det enskilda barnet mer än föräldern eller föräldrarna. Ingen myndighet kan veta bättre än föräldern eller föräldrarna hur barnet mår, vad barnet trivs med och vad barnet behöver. Därmed tycker jag att man borde våga anförtro åt föräldern eller föräldrarna att välja just den typ av barnomsorg som man är övertygad om eller känner och tror är bäst för det egna barnet. Behöver det egentligen vara så förfärligt mycket konstigare än så? Jag är tvärsäker på, herr talman, att det sitter föräldrar här med två eller tre barn hemma som är väldigt olika. Något av barnen passar väldigt väl för att vara i grupp och har många kamrater. Ett annat barn vill helst få litet lugn och möjlighet att vara sig själv närmast under uppväxtåren. Vem vet detta bättre än föräldrarna? Varför skall då inte föräldrarna få den regelrätta chansen att välja? Någon sade tidigare att frågan om vårdnadsbidraget, eller vad vi nu har kallat det, har harvats av och an i valrörelse efter valrörelse i 30 år. Parti efter parti har haft broschyrer och affischer, och frågan har inte bara debatterats här i riksdagen utan på valmöten och torgmöten överallt. Nu har regeringen för riksdagen lagt fram en proposition om att vårdnadsbidrag skall införas under mandatperioden. I dag har vi chansen att göra det. Vad beror det på att det under så många år har varit en så väldigt intensiv debatt om just vårdnadsbidraget? Är det pengarna? Nej, det är det ju egentligen inte. Är det någon här som tror att socialdemokrater och vänsterpartister hade satt sig på tvären om regeringen hade sagt att man skulle bygga ut föräldraförsäkringen och att det var finansierat i budgeten? Är det någon som tror att socialdemokrater och vänsterpartister då hade stått upp och sagt att det inte skulle göras under några omständigheter? Det talas om att bära varandras bördor. Jag är mycket glad över att detta uttryck allt oftare används i kampanjsammanhang. Men varför lyfter man då t.ex. inte in att de rika får barnbidrag och att föräldraförsäkringen ger en skillnad på 600 per dag mellan den som inte har någon inkomst och den som har en rejäl inkomst? Jag bara konstaterar det -- jag protesterar inte mot detta faktum. Efter sänkningen från 90 % till 80 % blir sänkningen ungefär 500 kr per dag. Dessa faktum kan kanske också få finnas med när vi talar om att vi skall skall bära varandras bördor? Det handlar inte om någonting annat än det som har skymtat fram här under hela debatten: det är en systemskiftesfråga. Det är en ideologisk vattendelare eller ett ideologiskt vägskäl, om man vill uttrycka det så. Det intressanta är, herr talman, att det finns en majoritet för ett vårdnadsbidrag här i kammaren. Precis som det har sagts tidigare vet vi, och det får vi respektera fullt ut och till 100 %, att två partier på inga vis i världen vill ha vårdnadsbidrag. Göte Jonsson lyfte fram exemplet Lena Roos. Det är så klart utsagt det någonsin kan vara att man inte vill låta henne bestämma. Man vill inte lägga pengarna i hennes hand, utan det skall styras uppifrån. Jag måste ha rätt att säga att jag inte förstår varför man inte kan betro moderna föräldrar med att själva välja. Det gör vi i många andra sammanhang, men inte när det gäller det finaste och värdefullaste vi har -- barnen. Det är ju egentligen om barnen det handlar. Det sägs inte så mycket om dem, men det är ju om barnen det handlar. När det gäller att välja den omsorgsform som är bäst för det enskilda barnet vågar två partier här i kammaren inte betro föräldrarna. Men det finns ändå såvitt jag begriper en majoritet för vårdnadsbidrag, herr talman! När vårdnadsbidraget är på tapeten får vi alltid höra att det är kvinnan som skall fösas tillbaka till spisen. Jag har ändå tilltro till att kammarens ledamöter vet att detta kastas i ansiktet på mig åtskilliga gånger per vecka. Det kan jag uthärda. Men precis som det sades här tidigare så tycker jag att det är märkligt att man vill chickanera moderna människor på det sättet och tro att de låter sig fösas och fjättras! Man tror att moderna svenska män och kvinnor inte har en egen vilja, att de inte kan fatta beslut och att det alltid är penningen som dikterar när de skall välja. Jag tror inte att det är det när det gäller barnen. Jag tror t.o.m. att människor -- hör nu -- mycket ofta väljer en omsorgsform som i dag innebär att de förlorar pengar. De gör det därför att de tror att det är bäst för det egna barnet. Jag tycker att de är hedervärda. Jag tror inte att det är särskilt sympatiskt att göra gällande att de är människor som låter sig fösas eller fjättras. Herr talman! Det är tiotusentals och åter tiotusentals -- jag tar inte tillbaks de siffrorna -- föräldrar, kvinnor och män, som med mycket spänt intresse följer de här resonemangen, den här debatten och den kommande voteringen. De har väntat och hoppats. De har kunskap om att det finns en majoritet i riksdagen för ett vårdnadsbidrag. De vet att regeringen enats om ett förslag. De har sett fram emot den 1 juli i år. Många av dem har tyckt att vårdnadsbidraget har dröjt alldeles för länge. En del tycker att 2 000 är för lågt. Man hade hellre velat se 3 000, 4 000 eller något annat krontal. Men nu vet man hur förslaget ser ut och att det är framlagt. Helt plötsligt uppfattar man att det finns risk för att ens förhoppningar grusas, trots att det finns en majoritet för förslaget. Det var inte länge sedan, herr talman, som jag var i Norrland. På varje ställe jag besökte tog folk upp ämnet och frågade: Det blir väl ett vårdnadsbidrag? En del sade: Vi bor så långt ifrån ett daghem. Ni i 08-området tror väl inte att vi kan nyttja daghemsplatser? Det skulle inte gå med tanke på resandet. Det märkliga var att det en och samma dag kom två -- hör nu -- ensamstående föräldrar till mig. Man kan tycka vad man vill om det de sade, men de sade det de sade oberoende av varandra. Den ena sade: Jag har det barn som jag har vårdnaden om hos min mor om dagarna när jag jobbar. Precis samma sak sade samma dag en annan ensamstående mor, oberoende av den första: Jag har mitt barn hos min mor om dagarna, och jag skulle så väldigt gärna vilja ha vårdnadsbidraget, så att jag skulle kunna ge min mor de 2 000 kronorna, för nu ger jag henne ingenting alls. Hoppas att det blir ett vårdnadsbidrag! Jag tror att vi kan ta hur många exempel som helst och visa att vårdnadsbidrag skapar ett större mått av valfrihet. Det är inte så att det handlar om antingen förvärvsarbete eller hemarbete. Väldigt många blommor kommer att blomma, om vi vågar betro föräldrarna. Herr talman! Jag tycker att vi borde bli mycket mycket bättre på jämställdhet än vad vi är i Sverige. Det eländiga faktum att vi inte har lika lön för lika arbete lyfts väldigt ofta fram som ett argument mot vårdnadsbidrag, och jag förstår det resonemanget, men det är ett dåligt argument. Det vore mycket mycket ärligare och mera juste att attackera det faktum att vi inte har lyckats nå fram till lika lön för lika arbete. Men vi borde också vida bättre och mer våga tala om jämlikhet mellan föräldrar, för det är ju detta det här handlar om. I dag subventionerar vissa föräldrar, också lågavlönade föräldrar, via sina skattsedlar dem som är subventionerade och som har och vill ha en daghemsplats. Barnomsorgslagen var för mig kopplad till vårdnadsbidraget. Den har riksdagen beslutat om. Den innebär, säger Kommunförbundets ordförande, en hel del kostnader. Samtidigt säger man från samma håll, från Kommunförbundet, att trycket skulle lättas väsentligt och kostnaderna minskas, om vårdnadsbidrag infördes. Ja, det är klart. Det är en billigare variant, och de som frivilligt väljer vårdnadsbidraget i stället för att fordra en daghemsplats gör naturligtvis kostnaderna lägre. Nydemokraterna kan säga: Vi vill inte ha barnomsorgslagen! Det respekterar jag naturligtvis, men nu är verkligheten som den är. Vi har barnomsorgslagen. Den finns beslutad. Och vad är egentligen politik värd som inte handlar om att ta tag i den verklighet som finns? Det är väl den vi måste försöka respektera. Jag har all respekt för att Nydemokraterna vill ha högre belopp som vårdnadsbidrag och att de inte är nöjda med den finansiering som regeringen har bestått med. Men verkligheten är likväl som den är. I dag kan vi alltså cementera vad jag också vill kalla en socialistisk barnomsorg. Jag har svårt för att tro att det kan vara vad Nydemokraterna vill utifrån sitt program och utifrån de idéer de gick ut med till väljarna. Låt föräldrarna välja! Det är inte ett nej till vårdnadsbidrag eller stopp till en utgift som Nydemokraterna eventuellt voterar för, om de stöttar Socialdemokraternas förslag, utan det är ett ja till fortsatt socialdemokratisk familjepolitik. Låt oss vara ärliga. Vi låser oss alla i prestigehänseende i vissa frågor, men det viktiga är väl ändå att vi är konsekventa mot de idéer vi står för och förfäktar. Jag skulle mycket vänligt vilja uppmana Nydemokraterna: Vinn den största av segrar, segern över er själva! Den här debatten går till historien, kan man väl säga, på ett eller annat sätt. Men, värderade kammarledamöter, gå till historien genom att visa att ni har förtroende för Sveriges föräldrar! (Applåder) I detta anförande instämde Ingvar Svensson, Margareta Viklund, Lars Svensk, Dan Ericsson i Kolmården, Liisa Rulander, Harald Bergström, Märtha Gårdestig, Chatrine Pålsson, Alwa Wennerlund, Tuve Skånberg, Harry Staaf, Åke Carnerö, Ingrid Näslund, Fanny Rizell, Kjell Eldensjö, Roland Lében, Holger Gustafsson, Carl Olov Persson, Pontus Wiklund, Ulf Björklund, Jan Erik Ågren och Stefan Attefall (samtliga kds). 0739780276601 N 2010-01-01 00:00:00 254555 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf49