<anforande>
<dok_hangar_id>2349371</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vårdnadsbidrag, barnomsorg m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>03B9CCD6-1DD3-4C3B-91C9-238D27345B88</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>GÖTE JONSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Nu retirerar Margareta Winberg. Det
tycker jag är bra. Det stämmer att jag inte har några
förutsättningar att få ett vårdnadsbidrag. Jag har
inte heller argumenterat i egen sak.

Margareta Winberg sade att det är de högavlönade
männen som tjänar på vårdnadsbidraget. Det är
möjligt att det är skillnad på pösmunkar och
högavlönade män. Det är det kanske. Jag
accepterar det, och jag ber om ursäkt om jag
eventuellt gjorde en sammanblandningen.

Men nu råkar det ju vara så att vårdnadsbidraget
går ut till alla familjer, Margareta Winberg. Det är
inte heller könsbundet. Det beror på familjen själv
hur man vill disponera vårdnadsbidraget.

Margareta Winberg säger att hon som har
förvärvsarbetat har bidragit till Lena Roos
förutsättningar att få det ena och det andra. Jag
respekterar Margareta Winbergs förvärvsarbete.
Jag respekterar alla som väljer det sättet att leva.
Det är inte detta det handlar om. Men då måste
också Margareta Winberg erkänna Lena Roos
arbete och insatser för det svenska samhället. Även
hennes barn kommer att vara en positiv del i det
framtida svenska samhället.

Sedan återkommer Margareta Winberg och
försöker påtala att jag skulle ha sagt att
barnomsorgen skulle fostra brottslingar. Jag har
inte sagt det. Jag sade att den socialistiska
familjepolitiken, som inskränker valfriheten för
familjerna och som gör att föräldrar själva har
begränsade möjligheter att bestämma över sin egen
barnomsorg, kan innebära risker för barnen. Jag
ställde frågan: Hur många barn kan ha drabbats
socialt av det faktum att föräldrarna inte har haft
valfrihet?

Jag tycker inte att Margareta Winberg skall brusa
upp över detta utan i stället sätta sig ner och
analysera den frågan. Jag tror att det skulle vara
betydligt mer konstruktivt i det här sammanhanget.
Det innebär, herr talman, ingen kritik mot dem som
arbetar i kommunal barnomsorg, ingen kritik mot
de föräldrar som självmant och uppriktigt väljer
den barnomsorgsformen. Det handlar om en kritik
mot den socialistiska familjepolitik som inte öppnar
upp valfrihet för de föräldrar och de barn som inte
vill eller har möjlighet till detta alternativ.
</anforandetext>
<intressent_id>0664751846104</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254550</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
