2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 Vårdnadsbidrag, barnomsorg m.m. B9516D56-C559-4E9F-A34F-1837E47E1090 35 CHATRINE PÅLSSON (kds) kds Herr talman! Vi står i dag inför det kanske viktigaste beslutet någonsin på familjepolitikens område. I dag har vi chans att besluta om en kursändring till förmån för familjens självbestämmande. I dag kan vi besluta om att ta ett stort steg på vägen mot en bättre rättvisa för Sveriges familjer. Herr talman! Jag har under de två och ett halvt år som gått ett antal gånger försökt att i den här talarstolen ge argument för vår ideologiska syn. Men uppenbart är att de tål att upprepas en dag som denna. Vi måste bry oss om våra barn mer! De allra första levnadsåren är så oändligt viktiga. Då tar människan de djupaste intryck. Då formas personligheten. Då skapas förutsättningar för att barnet skall uppleva trygghet och trivsel senare i livet. Barn måste få känna att de är älskade. Vi vuxna måste ge mer tid åt barnen och ge dem den bästa tänkbara omsorg och mest kärleksfulla fostran. Samhället blir känslokallt och otryggt om umgänget mellan föräldrar och barn, umgänget över generationsgränser, inte värderas och främjas. Utan fungerande hemmiljöer kan vi inte bygga ett samhälle som präglas av omtanke och trygghet. Herr talman! Familjen är det lilla samhället. Det säkraste sättet att minska våld och kriminalitet, att motverka rotlöshet och drogbruk är faktiskt att ge allt tänkbart stöd till hem och familjer. Det är i de små nära miljöerna som vi kan skapa en motkraft till den materialistiska människosyn som föder egoism och hänsynslöshet. Föräldrars kravlösa kärlek kan knappast ersättas av något. Familjen blir vad man skulle kunna kalla samhällets bästa och mest naturliga solidaritetsskola. Just därför är familjepolitiken ett av de absolut viktigaste områdena i samhällsarbetet. Familjepolitiken griper in i så gott som alla sammanhang. Det är i familjegemenskapen som värdemönster, normer och vägledande etik kan överföras från generation till generation. Egentligen handlar vårdnadsbidrag om rättvisa. Jag vill gärna nämna några siffror. 43 % av alla barn mellan 6 månader och 6 år står i dag utanför den av staten subventionerade barnomsorgen. 43 % av alla barn har föräldrar som har betalat till en barnomsorg som de inte kan eller vill utnyttja. För den kategori som vårdnadsbidraget gäller är situationen ännu orättvisare. 60 % av alla 1-åringar i Sverige och 40 % av alla 2-åringar har barnomsorg hemma eller på annat sätt. De får inte en krona av den subventionerade barnomsorgen. Kommunal barnomsorg är bra för många barn. En del måste eller vill utnyttja andra alternativ. Med ett vårdnadsbidrag ökar valfriheten i och med att familjerna kan använda vårdnadsbidraget till den barnomsorg som de tycker passar bäst för just deras barn och familj. Maj-Inger Klingvall påstår att vårdnadsbidraget försämrar valfriheten -- det är otroligt. Jag vill till Maj-Inger Klingvall rikta frågan: Hur kan det försämra valfriheten? Ett vårdnadsbidrag är inte så komplicerat som man vill göra gällande. Vårdnadsbidraget handlar inte heller om fraser om kvinnor fjättrade vid spisar, tvingade att vara hemma och ta hand om man och barn osv. Det handlar om rättvisa och chansen att få mer tid med sina barn för båda föräldrarna. Svenska kvinnor har faktiskt förmåga att bestämma över sina liv, även om det inte låter så i debatten. Herr talman! Att ägna några år helt åt barnet är för de flesta människor lika berikande som, eller mer berikande än, en karriär och ett yrkesliv utanför hemmet. När vi talar för vårdnadsbidrag gör vi det för att vuxna människor skall få större möjligheter att välja. En av grunderna för fungerande familjer är att föräldrarna själva skall få bestämma -- detta är egentligen en självklarhet -- på vilket sätt deras barn skall få sin omsorg. Det enda sättet att på sikt bygga upp en väl balanserad ekonomi är att föra över goda normer och införa valfrihet i familjepolitiken. Det är naivt att tro att bristande familjestabilitet och icke- fungerande familjer inte skulle ha ekonomiska konsekvenser. Ju bättre fungerande familjer, desto bättre samhälle. Det har diskuterats mycket om den ekonomiska klokheten i ett vårdnadsbidrag. Jag skulle vilja säga så här: Det här är egentligen ingen ekonomisk fråga utan en ideologisk fråga. I det sammanhanget vill jag gärna också jämföra olika kostnader inom barnomsorgen. Vårdnadsbidraget beräknas initialt kosta 2,3 miljarder netto, men kostnaderna för hela stödet till barnfamiljer uppgår faktiskt till 80 miljarder kronor. Nu vet vi också att det på sikt kommer att vara en god ekonomi att införa vårdnadsbidraget. Trots det är det inte vårt huvudargument. Jag vill motsätta mig när socialdemokraterna ständigt säger att vårdnadsbidraget inte är finansierat. Det är finansierat i budgeten. Enligt beräkningar av Statistiska centralbyrån kommer redan en minskning av efterfrågan på kommunal barnomsorg med ca 10 % att ge ett överskott på ca 1 miljard kronor. En minskning med 10 % skulle uppnås om barn i den kommunala barnomsorgen börjar där tre fyra månader senare än vad de gör i dag. Jag är övertygad om att det blir mer än 10 % som väljer att förlänga sin tid med barnen ett tag med hjälp av vårdnadsbidraget. Herr talman! Det harmoniska samhället, balansgången mellan eget ansvar och gemensamt ansvar, nås bäst genom att bygga upp trygga familjer. Familjepolitiken är i allt väsentligt inriktad på att ge barn goda uppväxtvillkor genom generella insatser, som innebär att man värnar om barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid barnens vård och fostran. Familjepolitiken är till för att underlätta för föräldrarna att själva välja den vård och fostran av barnen som passar dem och barnen bäst. Om varje barnfamilj får möjlighet att ordna barnomsorgen på det sätt den själv önskar, skapas större trygghet för både föräldrar och barn. Alla fagra ord som uttalats under åren om barnomsorg och om hur viktigt det är för barnen att träffa sina föräldrar mer står i djup kontrast till den praktiska politiken. Familjepolitiken har i praktiken getts ganska låg status. Vi bör ställa oss frågan: Vad är egentligen viktigast? För oss kristdemokrater är saken klar: Fostran av barn, omsorgen om barn, är en av de allra viktigaste uppgifterna i samhället. Familjen, den lilla gemenskapen, formar hela framtiden. Politiker kan inte, och skall inte heller, besluta i detaljer runt föräldrar och barn. Men politiker är skyldiga att ange en viljeinriktning. Om man prioriterar och finner att det är viktigt att låta föräldrarna avsätta mer tid för att vara tillsammans med barnen, då är det naturligt att underlätta detta val även via ett ekonomiskt stöd. Vårdnadsbidraget är till för att barn skall, om föräldrarna så vill, få del av deras tid, antingen så att mamma eller pappa jobbar deltid, sextimmarsdag eller halvtid eller så att någon av föräldrarna under en del av barnets första levnadsår på heltid har barnomsorgsansvaret, eller genom något annat alternativ. Beslutet i det enskilda fallet skall föräldrarna själva fatta. Det är detta som är viktigt. Herr talman! Vårdnadsbidraget kommer att vara till störst glädje för metallarbetare, sjukvårdsbiträden, undersköterskor, busschaufförer, snickare, träindustriarbetare, kontorister och alla med vad vi brukar kalla normala LO-löner. Det är dessa föräldragrupper som i dag har minst möjlighet att förändra sin arbetstid -- detta på grund av att ekonomin för familjen inte tillåter att någon sänker sin sysselsättningsgrad eller är hemma ett par månader efter föräldraförsäkrignen. Vårdnadsbidraget är för dessa familjer ett rejält handslag och konkret stöd, om man vill avsätta mer tid för att vara tillsammans med barnen. Vårdnadsbidraget är ett erbjudande, inget tvång. Erbjudandet är format för att låta alla föräldrar, inte enbart dem med höga löner som hittills, få chans att välja mer tid tillsammans med sina barn under barnens första levnadsår. Beträffande andra frågor har politiker ofta böjt sig för vad väljarna vill och tycker. Eva Zetterberg har ett antal gånger i debatten talat om att majoriteten av svenska folket vill ha kommunal barnomsorg. När det gäller vårdnadsbidraget torde det finnas få frågor där åsikterna är så väldokumenterade. Totalt har 15 opinionsundersökningar gjorts angående vårdnadsbidraget. I alla finns ett starkt stöd för att genomföra denna barn- och föräldrareform. Speciellt starkt är stödet hos barnfamiljer och kvinnor. I två av de senaste Sifoundersökningarna sade 65 % respektive 64 % av kvinnorna i åldrarna 16--29 år ja till ett vårdnadsbidrag. Endast 22 % respektive 36 % sade nej, trots att man av debatten att döma kan tro att siffrorna skulle vara de omvända. Av önskemålen framgick också att hela 75 % av de tillfrågade ville gå ner i arbetstid, om de fick bättre ekonomiska förutsättningar med hjälp av ett vårdnadsbidrag. Herr talman! I dag fattar vi beslut om barnens framtid. Med ett vårdnadsbidrag har vi chansen att öka valfriheten och flytta över litet av beslutanderätten från politikerna till familjerna. Det är väl det som familjepolitik skall handla om? (Applåder) 0377384542907 N 2010-01-01 00:00:00 254541 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf35