2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 Bank- och försäkringsfrågor 57A92B27-F4F1-40A0-92D5-9AFBEAC6B3DF 182 ROLF DAHLBERG (m) m Herr talman! Riksdagen bestämde tidigare att regeringen fortlöpande skulle hålla riksdagen informerad om de åtgärder som vidtogs för att komma till rätta med bankkrisen. Regeringen har nu återkommit med en skrivelse. I den redogör man för bakgrunden till och förloppet av själva bankkrisen. Vidare beskriver man hur bankkrisen har slagit för de olika banker som har varit berörda. I skrivelsen kan man också se att kreditförlusterna ackumulerade från 1990 till 1993 uppgår till den ofattbara summan av 180 miljarder kronor. I skrivelsen kan man också se att kulmen är nådd, vilket är hugnesamt och glädjande. Den akuta krisen i det svenska banksystemet är över. Man konstaterar också i skrivelsen att intjäningsförmågan i bankerna nu har ökat ganska drastiskt från att under 1991 och 1992 ha varit mycket låg. I de flesta fall har förmågan angetts med röda siffror. Det finns naturligtvis olika orsaker till att intjäningsförmågan nu har stärkts kraftigt. I bankväsendet har man varit tvungen att genomföra en mycket hårdhänt rationalisering av verksamheten. Man har infört nya rutiner för kreditgivning. Man har fått ägarna till vissa banker att gå in med nya pengar för att stötta det egna kapitalet i bankerna. Det stora stöd som staten har gått in med på olika sätt har naturligtvis också bidragit till att bankerna visar ett bättre resultat än tidigare. Ett problem i detta sammanhang som vi tidigare har tagit upp i näringsutskottet och påtalat flera gånger även här i kammaren, är den stora skillnaden mellan in- och utlåningsräntorna -- det man kallar för räntegapet. Räntegapet har varit och är fortfarande för stort. Vi har uttalat att det verkligen ankommer på bankerna att se till att det stora gapet minskar. I skrivelsen redovisas att Riksbanken har gjort en undersökning. Det konstateras att räntegapet minskade med 1,1 procentenhet under år 1993. Det är glädjande. Det är också glädjande att gapet har fortsatt att minska under de två första månaderna av detta år. Det tycker vi pekar på att bankerna ändå har tagit fasta på den kritik som har riktats mot dem. Det kan naturligtvis också vara så att bankerna själva upptäcker att om de skall kunna fungera bra måste de ha en bättre utlåning. Om utlåningsräntorna är för höga, så minskar utlåningen, och resultatet blir sämre. Socialdemokraterna har tagit upp den här frågan i en motion. Jag tycker att det är en stor styrka att Socialdemokraterna och de borgerliga partierna har varit överens om de åtgärder som staten måste vidta för att komma till rätta med bankkrisen. Jag vill hävda att vi fortfarande är överens om praktiskt taget alla de åtgärder som vidtas i dag. På den här punkten har dock Socialdemokraterna, som tidigare har stött vår uppfattning, kommit med en avvikande uppfattning i en motion. Motionen har följts upp i utskottet. Man menar att räntegapet fortfarande är otillfredsställande, trots att det minskar. Man tycker att riksdagen bör göra regeringen uppmärksam på detta. Man begär att regeringen skall återkomma med åtgärder för att man skall kunna komma till rätta med detta. De borgerliga partierna i utskottet anser att både riksdagen och regeringen väl känner till problemet. Vi hävdar bestämt att nu börjar åtgärderna och vår tidigare kritik att ge resultat. Därför anser vi att vi nu inte behöver begära att regeringen skall ta just denna fråga under förnyat övervägande. Vi har fogat en reservation till betänkandet där vi framför vår åsikt. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 1. I betänkandet finns tre reservationer från Ny demokrati. De är kända sedan tidigare. Vid varje tillfälle när vi har diskuterat bankstödet har Ny demokrati haft avvikande meningar i marginalen av det komplexa problem som århundradets bankkris utgör. Ny demokrati kommer med förslag när det gäller småsaker. Dessa förslag är ibland inte så väl genomtänkta. Jag har en känsla av att tanken bakom förslagen kanske mera är att man skall inhösta några partipolitiska poäng. I reservation nr 2 menar man att regeringen skall skicka ut folk till exepelvis Japan och Hongkong för att göra sig av med Nordbanken. Man undrar ju om denna reservation bygger på en allvarligt menad riksdagsmotion. Utskottet har naturligtvis avvisat denna tanke som Ny demokrati har framfört. Nydemokraterna tycker att regeringen skulle ha en striktare ordergivning till Bankstödsnämnden för hur garantiavgiften i de enskilda avtalen skall utformas. Det grundar man på en uppgift som finns i skrivelsen från regeringen. Där står det att de banker som återbetalar snabbare får en lägre avgift. Detta är fullt naturligt. Man måste ge bankerna den moroten, det incitamentet, genom att sänka den avgift som man tar ut så att staten snabbare får tillbaka pengarna. Därför finns det ingen anledning för riksdagen att lägga sig i den detaljen i avtalet mellan i första hand Bankstödsnämnden och en enskild bank. I sin sista reservation tar Ny demokrati upp möjligheten att tillsätta ytterligare en utredning, som framför allt skulle inrikta sig på Finansinspektionens verksamhet och tillsyn. På den punkten hjälper det inte att vi i utskottet redovisar att Finansinspektionen har omorganiserats och blivit effektivare, att de enskilda bankerna har infört helt nya kontrollrutiner, att internrevisionen i bankerna har förbättrats, att kreditkontrollerna avgjort har blivit bättre eller att vi har två utredningar som ännu inte har avlämnat sina betänkanden. Där finns det möjlighet att återkomma om man upptäcker att det fortfarande finns brister i Finansinspektionens arbete eller i bankernas interna kontrollsystem. Därför avstyrker utskottet Ny demokratis framställan, men de har alltså sin reservation 4. Den yrkar jag avslag på. I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i näringsutskottets betänkande nr 18. 0544569681404 N 2010-01-01 00:00:00 254688 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf182