<anforande>
<dok_hangar_id>2349371</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa jordbrukspolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>12F5153C-C57D-4814-A7C7-D09E7341A0AA</anforande_id>
<anforande_nummer>176</anforande_nummer>
<talare>JAN JENNEHAG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag kan instämma helt i en del av
Ingvar Erikssons huvudanförande, och det gäller
de vänliga orden till Åke Selberg.

Ingvar Eriksson uppmanade mig att ändra åsikt vad
gäller medlemskapet i EU. ''Då löser vi
problemen'', sade Ingvar Eriksson. Det är nog att
övervärdera min betydelse. Det är svenska folket
som -- tror jag -- kommer att rösta nej till EU. Det
jag är bekymrad över är frånvaron av
handlingsberedskap i det läget. Jag anser att vi skall
stå utanför EU av många skäl, och det är inte i
första hand förhållanden som har med jordbruket
att göra, även om de naturligtvis också kommer
med i bilden.

Det slår mig att Ingvar Eriksson tydligen också är
bekymrad över att vi inte tillräckligt har förberett
oss för ett nej till EU. Men då kan ju inte medicinen
vara att framhärda i den politik som förutsätter ett
ja till EU. Det råder en brist på alternativa
handlingsvägar -- svenskt jordbruk behöver såväl
en förutsägbarhet som ett agerande från
statsmakterna som innebär att man faktiskt också
tar alternativa utfall av folkomröstningen med i
beräkningen.
</anforandetext>
<intressent_id>0509012622802</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254682</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf176</protokoll_url_www>
</anforande>
