2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 Vissa jordbrukspolitiska frågor C75DE098-242C-4158-BA9B-F20574162554 169 ÅKE SELBERG (s) s Herr talman! 1990 fick svensk jordbrukspolitik i stort sett en helt ny inriktning. I nästan total enighet i riksdagen beslöts att målen för politiken skulle vara: -- bort med överproduktion av spannmål, -- slut med de dyrbara exportsubventionerna, -- mindre kemikalier, -- bättre djurhållning, -- stöd till bra omställningsåtgärder och landskapsvård, -- stöd till regional produktion i norra Sverige. Detta var vi politiskt överens om. Notan för denna kursändring låg på mellan 13 och 14 miljarder kronor. Budskapet till Sveriges bönder var klart: Detta har ni att rätta er efter under överskådlig tid. Det skulle bönderna kunna lita på. Nu skulle bönderna driva sina företag som andra företagare. Ett år senare fick vi en moderatledd regering, och den ändrade omgående kurs. Plötsligt fick bönderna i stort sett rakt motsatta signaler. Regleringarna började att införas direkt efter regeringsskiftet. Varför ville man då göra denna helomsvängning, som naturligtvis har skapat förvirring bland många lantbrukare? Som bekant är jordbruk en långsiktig näring och behöver ha fasta spelregler. Varför hade regeringen så bråttom att gå tillbaka till ett gammalt och föråldrat system? Nu skyller regeringen på att EU har detta system och att man var tvungen att anpassa sig till det. Men man inledde en förtida anpassning. Från socialdemokraternas sida är vi naturligtvis väl medvetna om att det vid ett EU-inträde kommer att vara deras politik som i stor utsträckning kommer att gälla även i vårt land. Det vi protesterar emot är den snabba omkastningen, som ställer till så mycket förvirring och så mycket oreda. Vi menar från socialdemokraternas sida att det är märkligt att vi inte kunde ta litet mer tid på oss och återupprepa breda överläggningar, precis som fallet var med 1990 års uppgörelse. Detta kan jag bara beklaga, framför allt därför att det handlar om mycket stora pengar, miljardbelopp på utgiftssidan. Detta sker i en tid när regeringen inte klarar av delar av de mest självklara välfärdsfrågorna: arbetslöshetsförsäkringen, pensionerna, sjukförsäkringen. Uppräkningen kan utökas ytterligare. Herr talman! Jordbrukspolitik är svårt. Det är många gånger svåra avväganden som skall göras. Jordbruk, vad som händer med vår mark och vår landsbygd, engagerar många människor, och det är ganska självklart, eftersom sättet att producera maten, livsmedlen, berör i stort sett varje enskild människa. Produktionsskälen kommer naturligtvis främst, men miljön och naturvården berörs också. Därför gäller det att vara noggrann när de politiska besluten fattas på detta område. När det gäller omställningsarealen och återbetalningsskyldigheten har vi kritiserat regeringen för att lägga fram förslag som vida avviker från 1990 års uppgörelse. Riksrevisionsverket har också påpekat i sin rapport Omställningsstöd till jordbruket att jordbruket redan två gånger fått ersättning för åtgärder som begränsar produktionen motsvarande ungefär två tredjedelar av arealen i Omställningsprogrammet inom ramen för Omställning 90 i samband med 1990 års beslut. På detta sätt blir regeringens förslag på något sätt tredje gången gillt. Det är otillfredsställande mot dem som verkligen lagt ner både arbete och pengar för att nå en varaktig omställning, som vi var överens om i 1990 års beslut. Det betänkande som vi nu skall ta ställning till, JoU26 Vissa jordbrukspolitiska frågor, behandlar bl.a. Norrlandsstödet och villkoren för vegetabilieproduktionen vid ett svenskt medlemskap i EU. Vår kritik har vi tidigare framfört angående budgethanteringen. Det är politiskt ohållbart att, som man gjort i det här fallet, sprida ut förslag som belastar budgeten över en lång tid i olika tappningar. Det omöjliggör en samlad politisk bedömning. Kritiken kvarstår, men vi avstår av formella skäl från att reservera oss. Vi tar upp detta i ett särskilt yttrande. Ett annat motionsförslag från oss gällde stöd till odling av bär och grönsaker. Vi socialdemokrater hade i vår motion förslag om stöd med 3 miljoner kronor till norra Sverige. Pengarna skulle tas från befintlig ram. Vi finner det mycket angeläget att frågan löses för framför allt den s.k. frilandsodlingen. Eftersom vi fått positiva skrivningar i betänkandet avstår vi även här från att reservera oss. Det är nu regeringens uppgift att återkomma med förslag till hur frågan skall lösas. Som framgår av den socialdemokratiska motionen innebär regeringens förslag försämrad lönsamhet för det norrländska jordbruket genom att man tagit bort kobidraget och höjt inlösenpriset på spannmål. Det löfte som Norrlandsjordbrukarna fick i 1990 års beslut var att den livsmedelspolitiska reformen inte fick leda till försämrad lönsamhet. Vi menar att regeringens material för beräkningsgrunderna visar att man underskattar kostnaderna för att upprätthålla lönsamheten i det norrländska jordbruket. Men hänvisning till den osäkerhet som föreligger bör riksdagen nu anvisa ytterligare 50 miljoner kronor. Detta förslag ligger i linje med de beräkningsgrunder som vi antagit och varit överens om. Man bör ställa sig frågan: Hur kan det komma sig att Centern nu inte är berett att följa spelreglerna? I opposition visste man nästan inga gränser för hur långt man skulle sträcka sig när det gällde att höja anslagen till Norrlandsjordbruket. Mjölkkvoterna är en fråga som debatteras flitigt inför ett eventuellt EU-medlemskap. Jag skulle vilja ställa frågan till utskottets företrädare: Hur skall kvoterna fördelas? Blir det försäljning, vart kommer kvoterna då att gå? Blir kvoterna regionaliserade, eller på vilket sätt tänker man lösa frågan? Jag yrkar bifall till socialdemokraternas reservation. Vi ställer oss naturligtvis också bakom de särskilda yttranden som vi lämnat. Herr talman! Det här är den sista debatt som jag deltar i här i kammaren. Jag vill därför tacka för mina tolv år som jag har haft förmånen att tillhöra riksdagen. Jag vill naturligtvis också rikta ett tack till mina utskottskamrater. Det har varit mycket stimulerande att jobba tillsammans med er. Detsamma gäller kanslipersonalen, som jag tycker gör ett mycket bra jobb. Det har varit stimulerande, men vi har naturligtvis inte alltid varit överens i alla frågor. Kanske har debatten ibland varit litet tuff, men vi har också kunnat sy ihop olika kompromisser och fatta bra beslut i svåra frågor. Ni skall ha tack i utskottet. Jag vill än en gång yrka bifall till socialdemokraternas reservation. 0365641780005 N 2010-01-01 00:00:00 254675 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf169