2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 Elektronisk övervakning B1512948-FF43-4B27-BB6C-5C88BF3C0645 164 JERRY MARTINGER (m) m Herr talman! Fängelsestraffet har under lång tid stått i centrum för den kriminalpolitiska debatten i Sverige. Det finns de som anser att fängelse utdöms i alltför stor omfattning och att denna påföljd mer eller mindre borde utmönstras ur påföljdssystemet och ersättas med någon form av behandling i frihet. Men det finns också de som menar att påföljden fängelse borde användas i större utsträckning än som sker i dag. En uppfattning som de flesta torde kunna ansluta sig till är att det under alla omständigheter är angeläget att finna fler alternativ till fängelse. Kriminalvården har under årens lopp varit föremål för ett stort antal experiment. I många fall har det bakomliggande motivet varit just att finna nya påföljdsformer, inte minst som alternativ till fängelse. Problemet har emellertid varit att sådana alternativ ofta har visat sig få motsatt effekt jämfört med den som varit avsedd med fängelsestraffet. I stället för att upprätthålla respekten för lag och ordning och skydda medborgarna från brott genom att hålla brottslingarna borta från samhället har exempelvis påföljden skyddstillsyn under många år lett till att tilltron till rättssystemet urholkats genom att de som döms till denna påföljd ostört kunnat fortsätta sin brottsliga verksamhet ute i samhället. Det har varit svårt att finna alternativ som på samma gång som de utgör en mänskligare behandling av den dömde också innebär ett effektivt straff genom inskränkning av friheten. Den elektroniska övervakningstekniken har emellertid i hög grad ökat möjligheterna att finna ett bärkraftigt alternativ till fängelse. De erfarenheter som gjorts i Förenta staterna visar att tekniken gör det praktiskt möjligt att ordna en effektiv kontroll av att den dömde uppehåller sig på den plats han anvisats, t.ex. i bostaden eller på arbetet. Den elektroniska övervakningen gör det följaktligen möjligt att uppnå en påtaglig frihetsinskränkning utan att den dömde behöver tas in i anstalt. Genom den elektroniska kontrollen kan man få en övervakning som är så intensiv att den företer betydligt större likheter med fängelse än med den nuvarande skyddstillsynspåföljden. På det sättet kan kravet på en straffrättslig reaktion i ordets egentliga mening tillgodoses, samtidigt som de goda effekterna av kriminalvård i frihet utnyttjas. Eftersom utskottet är enigt om att införa en försöksverksamhet med intensivövervakning innefattande elektronisk kontroll avser jag inte att här närmare gå in på själva huvudfrågan i den proposition som vi nu behandlar. Jag vill bara kort kommentera de yrkanden som framförs i de motioner som väckts i anledning av propositionen. Det har bl.a. yrkats att alternativa påföljder skall utvecklas med särskild inriktning på alternativ till fängelse och att Straffsystemkommittén skall ges tilläggsdirektiv med denna inriktning. Jag vill då bara säga att de här frågorna redan ingår i Straffsystemkommitténs uppdrag. På s. 9 i kommitténs direktiv står bl.a. följande: ''Utgångspunkten bör vara att begränsa användningen av fängelsestraff till sådana fall där detta framstår som särskilt påkallat.'' På s. 16 står vidare att ''det är angeläget att söka utveckla alternativ som på ett bättre sätt främjar förutsättningarna för att dömda inte skall återfalla i brott och även i övrigt förmås att anpassa sig i samhället''. Den som deltar i försöksverksamheten med elektronisk övervakning kommer att kunna avtjäna sitt fängelsestraff utan att detta i princip påverkar hans möjligheter att erhålla inkomst under avtjänandetiden. Många anställda kommer under verkställigheten att fortsätta att arbeta och få sin lön på vanligt sätt till skillnad från dem som avtjänar sitt straff i anstalt. I motionerna yrkas avslag på propositionens förslag om en särskild avgift på 50 kr per dag för den som deltar i försöksverksamheten. Göran Magnusson och Berith Eriksson har här också talat emot propositionen i detta avseende. Herr talman! Jag tycker inte att det finns någon anledning att på den här punkten frångå propositionen, i synnerhet som vi alla är överens om huvuddragen i förslaget och det, som sagt, handlar om en försöksverksamhet som man dessutom deltar frivilligt i. Det framgår klart och tydligt av propositionen att den dömde skall betala avgiften enbart om det är motiverat med hänsyn till hans möjligheter att erhålla inkomst. I de fall där det föreligger tveksamhet rörande den dömdes ekonomiska förutsättningar att betala skall avgift inte tas ut. På s. 20 i propositionen understryks att ingen skall tvingas att avstå från att delta i försöksverksamheten av ekonomiska skäl. 0664794700308 N 2010-01-01 00:00:00 254670 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf164