<anforande>
<dok_hangar_id>2349371</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Elektronisk övervakning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F0753031-E930-44C0-8ADA-295092C94460</anforande_id>
<anforande_nummer>163</anforande_nummer>
<talare>BERITH ERIKSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Under många år diskuterades här i
kammaren samhällstjänst som en påföljd. Det var
innan den infördes, först som försöksverksamhet
och sedan som en påföljd som används över hela
landet. Jag är väl medveten om att även vårt parti
under ett antal år var emot införande av
samhällstjänst. I det fallet kan jag bara säga till mitt
försvar att det var före min tid i riksdagen.

I dag tänker jag inte hålla något långt anförande om
fängelsestraffets negativa sidor, utan bara
konstatera att det är en ganska allmän uppfattning
att fängelsestraffet är den dyraste och sämsta
påföljden. Vi är därför positiva till den
försöksverksamhet med elektronisk övervakning
som nu skall inledas.

Att det först blir en försöksverksamhet är mer
viktigt nu än när samhällstjänsten infördes,
eftersom det finns fler frågetecken och
osäkerhetsfaktorer med den här formen än vad som
fanns med samhällstjänst.

I den motion som vi skrev till propositionen har vi
ansett att de dömda inte skall betala någon avgift
under verkställighetstiden under
försöksverksamheten. Det har två orsaker. Dels
skall inte elektronisk övervakning bara används av
dem som har ett arbete och en inkomst, dels är det
en försöksverksamhet. Om försöksverksamheten
utfaller på ett sätt som gör det möjligt att
permanenta den som påföljd, kan man även få svar
på frågor om hur realistiskt det är med en avgift,
om avgiftens storlek och om den skall sättas i
relation till en inkomst.

Med propositionens och utskottets förslag blir
avgiften densamma, även om det skulle skilja med
10 000 kr i månadslön.

Jag tycker att det fanns andra viktiga frågor att ha
med redan under försöksverksamheten. Det gäller
tankar och förslag om hur man skall kontrollera
andra berusningsmedel än alkohol. Jag tänker då
på olika sorters droger och även på den betydelse
som stora avstånd kan ha.

I exempelvis Luleå verksamhetsområde, som är ett
av de områden där den här försöksverksamheten
skall bedrivas, kan avståndet mellan den dömdes
hem, arbetsplatsen och frivårdsmyndigheten vara
ganska stort.

Herr talman! Jag yrkar inte bifall till min motion,
eftersom vi hade funderingar kring och synpunkter
på den avgift som nämns där. I stället yrkar jag
bifall till hemställan i betänkandet.

Inte heller konstruktionen på den avgift som det
talas om i Socialdemokraternas reservation tycker
jag verkar vara särskilt bra.
</anforandetext>
<intressent_id>0401511670506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254669</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf163</protokoll_url_www>
</anforande>
