2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 En brottsofferfond, m.m. 238FCE03-51D2-4ACE-9617-F7BE7D61AFF3 143 BERITH ERIKSSON (v) v Herr talman! Frågan om brottsoffrens ställning är en fråga som under mina sex år i riksdagen har utvecklats på ett mycket positivt och glädjande sätt. När det gäller vårt gemensamma ansvarstagande, vår gemensamma omtänksamhet om de människor som oförskyllt drabbas av brott har medvetenheten och åtgärderna under dessa år på ett konkret sätt väsentligt förbättrat situationen just för brottens offer. Bakom varje brott finns det ett brottsoffer. Det man främst då tänker på är kanske den enskilda människan som råkar ut för ett våldsbrott, som råkar ut för ett inbrott i sitt hem eller för stöld av sin egendom. Men när det gäller andra typer av brott -- t.ex. miljöbrott, arbetsmiljöbrott eller vissa ekonomiska brott -- kan dessa drabba större eller mindre grupper av människor. På det området finns det fortfarande många frågor som behöver diskuteras och åtgärder som behöver vidtas för att man skall kunna åstadkomma förbättringar för dem som blir offer för den typen av brott. I dagens betänkande framläggs ett förslag om att inrätta en ny statlig myndighet, förslag om finansiering av denna och förslag om hur en fond som skall komma brottsoffren till godo skall skapas. Redan riksdagsåret 1990/91 hade Vänsterpartiet en motion dels om att man skulle se över brottsskadelagen med inriktningen att det skulle bli lättare att få ersättning från Brottsskadenämnden, dels med ett förslag om att man skulle tillföra medel till Brottsskadenämnden genom att ta i anspråk en viss procent av bötesmedlen. Vi är därför öppna för att förbättra möjligheterna för brottsoffer att få ersättning för de förluster som går att ersätta som har uppstått till följd av brott. u De organisationer som i dag finns när det gäller att omhänderta de drabbade i ett akutskede -- brottsofferjourer och kvinnojourer -- börjar bli väl utbyggda. Samarbetet mellan polis och jourer fungerar på en del håll mycket bra. På andra håll fungerar det mindre bra, men även där är det utvecklingsbart, eftersom det ofta handlar om utbildning och samarbetsutveckling. Forskningen på området bedrivs i dag både i BRÅ:s regi och vid olika fakulteter. Naturligtvis behövs det mer forskning, vilket jag tror att det också kommer att bli. I och med att man i Uppsala inrättat en professur för kvinnoforskning kommer säkert denna forskning att fortsätta. De huvudönskemål som återstår är möjligheten att på ett bättre sätt än hittills ekonomiskt kompensera brottsoffer samt att fördela medel till åtgärder i förebyggande syfte och för åtgärder som förbättrar för brottsoffer generellt. Vi anser i detta perspektiv att en något utbyggd brottsskadenämnd kan administrera en sådan verksamhet och tillstyrker därför inte inrättandet av en ny statlig myndighet. Målet måste vara att så litet pengar som möjligt går till byråkrati och så mycket som möjligt till ändamålet brottsoffren. Vi har också motsatt oss utskottsmajoritetens förslag om varifrån pengarna till fonden skall tas. Det kan synas vara pedagogiskt riktigt att de som begått brott också skall vara med och betala till dem som har drabbats. Men verkligheten är -- om man är medveten om den -- att merparten av dem som befolkar våra fängelser i dag inte har eller på länge har haft någon inkomst och inte någon förmögenhet eller andra tillgångar som kan tas i anspråk för fondmedel. De flitpengar som fångarna får är egentligen skattemedel som man i så fall skulle få omfördela med en administrativ kostnad till fonden. Därför anser vi att det är en bättre, säkrare, effektivare och enklare metod att ta fondmedel motsvarande en viss procent från bötesbeloppet. Här måste man liksom så många andra gånger väga nytta mot kostnader. Att ta ut en avgift som går till en för en brottsling väldigt diffus fond utan någon direkt koppling mellan det brott som han har begått och den avgift som han får betala tror vi inte har så stor pedagogisk nytta att det kompenserar kostnaderna för att administrera och omfördela skattemedlen. Herr talman! Vänsterpartiet kommer att rösta med reservationerna 1, 3, 4, 5 och 10. Vi anser att det inte ännu finns anledning att utvärdera institutet målsägarbiträde, eftersom det under årens belopp har byggts på till att gälla även andra grupper. I dagsläget anser vi det inte heller relevant att utvärdera åtgärder som vidtagits vad gäller våld mot kvinnor utan anser att det är en uppgift för den utbyggda brottsskadenämnden att ta inititativ till. (forts.) Ajournering Kammaren beslöt kl 17.55 att ajournera förhandlingarna till kl 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00. 0401511670506 N 2010-01-01 00:00:00 254649 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf143