2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 Vissa socialtjänstfrågor 8C49B39A-B47A-4400-A794-CC90CAE4FDF1 130 EVA ZETTERBERG (v) v Herr talman! Det är intressant att lyssna till Claus Zaar som företrädare för Ny demokrati. Det är intressant att se hur Ny demokrati tar diverse felgrepp, som självfallet förekommer inom den offentliga sektorn inom systemet för socialbidrag, till intäkt för ett totalt angrepp på vårt välfärdssystem. I det systemet utgör socialpolitiken och socialbidragen det yttersta nätet för de människor som inte har något annat skyddsnät att tillgå. Claus Zaar hänvisade till Anders Isakssons bok om att pengarna inte räcker. Jag har läst den boken. Men jag tror att det skulle vara nyttigt om Claus Zaar utvidgade sin lektyr och även läste de LO- rapporter som har kommit, bl.a. Orättvisans ansikten. Den beskriver hur männniskor som inte har något annat än socialbidrag att leva på upplever den förnedringen. Jag skulle vilja uppmana Claus Zaar att närmare prata med de människor som inte har något annat val för sin försörjning, detta för att se hur de faktiskt har det och för att se om människor i allmänhet av fri vilja väljer att leva på bidrag i stället för att arbeta och försörja sig. Jag har själv arbetat inom socialtjänsten, och jag har träffat många människor som har en utsatt situation. Jag hävdar att min erfarenhet, och många andras erfarenhet som arbetar inom den sociala sektorn, är den att det naturligtvis finns ett litet antal människor som missbrukar systemet. Det finns ett litet antal människor som faktiskt sätter missbruk i system. Men det är ju inte det stora antalet människor. Det stora antalet är djupt bedrövade över att inte kunna försörja sig själva och att inte på annat sätt kunna ta ansvar för sin ekonomi. Det är inget man väljer därför att det är mer bekvämt. Det är direkt pinsamt att dessa enstaka exempel på missbruk används till intäkt för att misskreditera hela socialtjänstlagen. Herr talman! De frågor som jag tycker är viktiga att ta upp är nämligen att socialtjänstlagen kan behöva prövas och ses över -- på så vis är vi överens -- men med ett helt annat syfte än det som Ny demokrati har. Från Vänsterpartiets sida anser vi att Socialtjänstkommitténs förslag om en riksnorm borde fullföljas. Socialbidraget ligger nämligen på mycket olika nivåer runt om i vårt land. Det är inte alls lika högt i olika kommuner. Det skapar en orättvisa. Jag är bekymrad över att den majoritet som finns i Socialtjänstkommittén, bestående av Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet, inte finns i riksdagen, för att gå vidare på detta område. Jag menar att man mycket väl kan lyfta ut den frågan och avvakta med andra förslag till dess att Socialtjänstkommittén är färdig i dess helhet. Men just detta förslag är mycket bra, och det borde genomföras snarast möjligt. Jag vill också ta upp frågan om ett enhetligt namn för distriktsnämnder, barn- och ungdomsnämnder, områdesstyrelser, socialnämnder osv. Det är en rik flora av namn som finns. Man kan tycka att det är en petitess vad verksamheten kallas. Men det har praktiska konsekvenser. Det som nämligen har hänt är, att när människor ibland överklagar till den ena eller den andra instansen har de fått hänvisningen att de använt fel namn på instansen eller att just den instans som de vänt sig till inte har det yttersta ansvaret. De har alltså blivit hänvisade, och överklagningen har helt i onödan avvisats på grund av detta. Man borde alltså se över detta system och förenkla det. Herr talman! Jag vill också ta upp frågan om familjerådgivningen. Riksdagen fattade ju för inte så länge sedan beslut om att kommunerna skulle åläggas skyldighet att sörja för familjerådgivningen. Det var ett mycket bra beslut, och jag är glad över att det kravet finns ute i kommunerna i dag. Men jag är särskilt förundrad över de borgerliga partierna, som ju annars i nästan alla debatter, inte minst i dag, talar om familjens betydelse. I de flesta familjer uppstår det ju faktiskt kriser till och från. De flesta kanske klarar det utan familjerådgivning eller andra professionella insatser. Men det finns faktiskt uppenbara exempel på hur familjerådgivningen har kunnat rädda äktenskap och familjer. I vissa fall har det skett på så sätt att familjen fortsätter att leva tillsammans, i andra fall genom att familjen upplöses på ett sätt som är någorlunda drägligt både för de vuxna och för de barn som finns i familjen. Familjerådgivningen har alltså en väldigt viktig uppgift. Vårt förslag i socialutskottet har inte varit särskilt långtgående, utan vi har bara krävt en plan om hur denna verksamhet skall utökas. De som är familjens försvarare i alla andra sammanhang borde kunna vara det även på detta område. Herr talman! Jag vill också ta upp frågan om familjehemsvården, som är ett utsatt område. Tusentals familjeföräldrar i vårt land gör ett oerhört värdefullt arbete. Många av familjehemsföräldrarna gör detta utan att ha någon speciell utbildning; de har lång erfarenhet och egna kunskaper. Det är naturligtvis mycket viktigt. Andra har däremot en viss utbildning eller skaffar sig den gemensamt med andra familjehemsföräldrar. De kan också ha ett sådant yrke i bakgrunden. Jag tror dock att det skulle vara värdefullt att få en bättre grundutbildning för socialarbetarna, där familjehemsvården tas in på ett helt annat sätt och där familjehemsföräldrarna själva får mer utbildning. Därför tycker jag att den motion som Liisa Rulander har väckt på detta område är bra, vilken jag biträder. Jag biträder alltså utskottets majoritet i vad gäller att man bör avvakta det utredningsarbete som pågår. Jag ser fram mot det resultatet, därför att jag tror att detta är mycket angeläget. Herr talman! Vad gäller frågan om narkotikamissbruket har vi i Vänsterpartiet väckt en motion. Vi har krävt ett mycket starkt avståndstagande från alla former av legalisering av narkotika. Vi anser att det är mycket viktigt att lägga fast att Sverige har en restriktiv narkotikapolitik och att inte någon form av narkotikamissbruk accepteras. Man kan tycka att detta är att slå in öppna dörrar, att det finns en sådan politisk konsensus i riksdagen. Vi i utskottet har ju också blivit helt ense på den punkten, vilket är bra. Jag menar dock att det inte är att slå in öppna dörrar. Runt om i vårt land, runt om i Europa, pågår ju en debatt om att en legalisering skulle vara receptet för att minska missbruket och för att missbrukarna skulle få en dräglig livssituation. Jag tror inte på det. Det är viktigt att riksdagen fastlägger de kraven. I det sammanhanget är det också viktigt att betona att Sverige har en restriktiv narkotikapolitik, med vilken legalisering inte accepteras, men med vilken det samtidigt krävs goda behandlingsmöjligheter, och att vi i Sverige tror att detta måste kombineras med förebyggande insatser och en offensiv narkomanvård. Med tanke på att mycket av resurserna inom narkomanvården har privatiserats tror jag att det är oerhört viktigt att poängtera detta på samma gång. Vänsterpartiet har i sin meningsyttring lyft fram behovet av en kartläggning av narkotikasituationen och narkomanvården och att den bör göras permanent. Under årens lopp har vi haft olika kartläggningar, bl.a. UNO, Utredning om narkotikamissbrukets omfattning, i slutet av 70- talet och under 80-talet. Och vi har haft uppföljning av detta. Men vi har ingen permant organisation som bevakar detta och som tillvaratar statistik på området. Det vore viktigt för att ytterligare tränga narkotikamissbruket tillbaka. Till slut, herr talman, vill jag ta upp frågan om social verksamhet i kooperativ form. På den punkten är vi också politiskt ense om hur bra det är med kooperativ verksamhet och kooperativa insatser inom det sociala området. Det finns ju en hel del på detta område, både inom psykiatri och inom social övrig verksamhet. Det är positivt, precis som majoriteten säger, att det skjutits till kommunala medel för att åstadkomma ytterligare försöksverksamheter, exempelvis i den anda som San Patrignano drivs i Italien. Men det krav som Vänsterpartiet ställt i en motion om en lagstiftning, vilket vi har upprepat i vår meningsyttring, borde fått bifall. En lagstiftning är ju en helt annan sak. Jag tror att vi skulle behöva titta närmare på detta och inte bara säga att vi är positiva till verksamheten. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till min meningsyttring på de områden som jag här angett. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 254636 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf130