2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 Vissa socialtjänstfrågor A96E1920-33A5-4651-9F01-B37D26031B7E 129 CLAUS ZAAR (nyd) nyd Herr talman! Dagen har varit lång. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nr 1 i det betänkande vi nu skall behandla. Sverige befinner sig i en akut kris. Den svenska socialtjänsten är i akut kris. Det är då anmärkningsvärt att det kommer fler reaktioner utanför denna riksdag om det verkliga läget än från regeringen och den på detta område ansvarige ministern. Trots utredningar är bevarandepolitiken inom socialtjänsten kvar. Man har enorma svårigheter att förändra någonting. Jag har tillsammans med min kollega Leif Bergdahl lagt fram yrkanden om ett flertal besparingsförslag. Samtliga förslag avstyrks. Det torde vara uppenbart att Sverige måste spara inom socialtjänsten. Det överutnyttjande och det bidragsfusk som förekommer sticker i ögonen på folk. Man får en moralisk nedrustning när det gäller behovet av socialtjänst. Vem som helst accepterar i dag socialbidrag. Det har blivit en utgångsväg. Nu har det gått så långt att socialbidragen på årsbasis snart uppgår till tio miljarder. För några år sedan var de sex miljarder. Ökningen går med en förfärlig hastighet. Kommunerna protesterar och vägrar att betala ut pengar till vad de anser vara överkonsumtion. Men skickliga socialbidragstagare överklagar till länsrätten, och besluten ändras. Pengarna betalas ut, och ruljangsen är i full gång. Herr talman! Detta är en ohållbar situation. Det får inte vara så att smarta bidragstagare suger ut alltmer ur samhället. Staten lånar ju i själva verket till detta. Sedan använder alltså fiffiga medborgare den sociala välfärden maximalt. Förra året avslöjades sanningar om verksamheten inom Tensta socialkontor. Bidragstagare semestrade i sina hemländer som de flytt ifrån och kvitterade genom ombud ut sina sociala bidrag här. Pengarna räcker som bekant kanske tio gånger längre med deras hemländers konsumtionsnivå. Människorna kommer ju ofta från länder som har väldigt låga konsumtionspriser. Bidragsfusket har vi börjat ta itu med i denna kammare, men vi har inte kommit någon vart. Det har inte hänt något. Herr talman! Ebberöds bank är öppen dygnet runt. Översatt betyder det att det är Sverige som åtminstone varje vardag lånar en miljard just till ofinansierad verksamhet. Trots detta lånande, som man skjuter på framtiden för kommande generationer att betala, blir ändå allt fler personer i Sverige fattiga. I tidningarna talar man nu om att ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar drabbas i högre grad än andra grupper. Var femte 20--24-åring har problem med sin ekonomi. Samtidigt vet vi att siffran på ett ungefär motsvarar arbetslösheten. Den ligger på den nivån för 20--24-åringar. Det finns givetvis en koppling mellan syselsättning och socialbidrag. Därför behöver vi en förändring av hela arbetsmarknadspolitiken. Den påverkar ju socialpolitiken i stor utsträckning. Man nämner också att var fjärde svensk lever på marginalen och inte kan skaffa fram pengar till oförutsedda utgifter. Det är allvarligt i vårt Sverige, där vi enligt vissa ministrar är så rika att vi kan unna oss en hel del politiska beslut som saknar konsekvens när det gäller följdändringar av de sociala kostnaderna. Jag tänker famför allt på den flyktingpolitik som har tillämpats. Men fattigdomen har inte grundlagts i dag; den har sina rötter i tiden då Socialdemokraterna hade makten. Klyftorna började öka i mitten av 80-talet, så både regeringen och Socialdemokraterna har ansvar för detta. Jag nämnde i början att man reagerar utanför denna kammare. I boken Aldrig mer, aldrig nog har författaren Anders Isaksson påpekat att kaos snart är nära inom våra välfärdssystem. Allt fler medborgare kräver bidrag och ersättningar ur alla de möjligheter som finns, och allt fler människor får det. Det är ett politiskt dilemma. Samtidigt har vi allt färre medborgare som betalar in pengar till systemet. Det är alltså ohållbart. Herr talman! Det är många andra frågor som jag skulle vilja tala om. Det gäller t.ex. missbruksvården, som i många fall förefaller kosta oerhört mycket för samhället, genom att man använder sig av en mängd bidragssystem. Jag har sett exempel där en enda person fått bidrag till fickpengar, busskort, workout-kort, kläder, arbetskläder, att ha roligt med barnen, körtkort, mat för äldrebesök -- ja, jag vet inte allt! Dessutom har vederbörande assistenthjälp, fri läkarvård, fri tandvård, fri medicin, startbidrag för bostad plus hyra för en bostad eftersom han inte kan flytta till sin sambo. Vissa personer använder bidragssystemet bortom all kontroll. Det är fullständigt sjukt! Denna församling kan inte kan dra åt skruvarna när det gäller socialbidragen, utan systemet expanderar. Jag vill göra en rättelse angående boken som jag nämnde. Den heter alltså Alltid mer, aldrig nog, av Anders Isaksson. Jag rekommenderar ledamöterna att läsa den. 0598843399200 N 2010-01-01 00:00:00 254635 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf129