2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 Vårdnadsbidrag, barnomsorg m.m. 0474CE42-07F1-4526-B42F-483C1022C6F6 119 JOHN BOUVIN (nyd) nyd Herr talman, riksdagsledamöter! Politik är konsten att hindra människor från att lägga sig i vad som angår dem, sade den franske författaren Paul Valéry för snart hundra år sedan. Oscar Wilde lär ha sagt: Man lär av historien att man inget lär av historien. Varför är det på detta vis då? Det tycker jag att dagens debatt har fullt tydligt deklarerat. Från kl. 9 till nu, när klockan snart är 16, har vi debatterat någonting som inte skulle behöva debatteras, om vi hade tagit hänsyn till de urgamla traditioner som vi har i vårt land att sätta familjen som nummer ett. Jag kan gå till min egen situation. Jag är född 1947. 1957 dog min far och efterlämnade min mor plus fyra barn. Då var -- hör och häpna! -- barnbidraget 290 kronor per år, ungefär 5 000 kronor per år i dagens penningvärde. I dag är barnbidraget 9 000 kronor per år. Nåväl, jag återgår till 1957. Varför klarade vi oss? Hur kan det komma sig att jag står här, jag som blev utan far och som hade en mor som klarade vår familj helt ensam? Jo, det skall jag tala om för er. Det gjorde vi, för på den tiden lade sig inte politiker i, speciellt inte Sveriges riksdag, hur vi skötte vår familj. Det fick vi göra alldeles själva. Att denna debatt är som den är, beror på att Sveriges riksdag totalt har misslyckats med sin uppgift. Uppgiften var att föra medborgarnas tankar framåt. Men det har man inte gjort, utan vi svenska medborgare skall enbart betala skatt och hålla käft -- förlåt, herr talman! Sedan skall vi som sitter i Sveriges riksdag fördela skattepengarna. Och de underbara Socialdemokraterna! Det är helt fantastiskt att höra dessa människor som står här och talar om sin egen förträfflighet. De har grundlurat oss vanliga arbetare -- jag är faktiskt en vanlig arbetare -- hela 60-talet och 70-talet med det förträffliga skattesystemet som gjorde att man tog från de fattiga och gav till de rika. Det finns mycket man kan säga här. Alla har hört talas om Lindbeck-kommissionen. Och vad säger den? Jo, den talar om välfärdsstatens kris. Välfärdsstatens kris är, menar kommissionen, en effektivitets- och förtroendekris. Se bl.a. på de frikostiga förmånssystem som vi hade, t.ex. föräldrapenningen, hur man planerade sina barn! Jag själv har tre barn. Vi planerade inte dem, utan de kom precis som de ville. Och min fru stannade hemma. Hon hade ingen planering för att skapa en hög inkomst och sedan suga ut vad andra människor har skapat. Det är ganska bedrövligt att behöva stå här och förklara. Vad är orsaken? Jo, orsaken är att vi har fört en felaktig penningpolitik de senaste 30 åren. Det är klart och tydligt när vi behöver låna 1 miljard kronor per dygn. Dessutom skall vi då ha ett ofinansierat vårdnadsbidrag. Var någonstans skall vi ta pengarna? 1 miljard per dygn lånar vi, och dessutom skall vi skapa ytterligare ett förmånssystem! Det håller inte. Vad har vi nydemokrater sagt då? Jo, om nu borgarna tänker till litet grand, så återremitterar de ärendet till utskottet, och sedan kommer vi överens, för vi gillar inte Socialdemokraterna. Vi tycker att Socialdemokraterna har fört Sverige precis rakt ner i botten. Om nu inte borgarna återremitterar ärendet, blir vi tvungna att rösta på Socialdemokraternas förslag. Det är hur enkelt som helst, för sådant är det parlamentariska systemet. Nu har Alf Svensson och hans kolleger att övertyga de andra om att återremittera till utskottet, och sedan löser vi det här. Vi kanske t.o.m. kan komma till en sådan lösning att miljonärerna inte får barnbidrag, vilket vi tycker att de inte borde ha. Men Socialdemokraterna tycker att miljonärerna skall få det, för det är så krångligt att göra om system med bidrag hit och dit. Men det är jättelätt -- ta bostadsbidrag och det ena med det tredje! Det går, om man bara vill, men man vill inte. Varje riksdagsledamot borde ha en analytisk förmåga, men vad som fattas är en syntetisk förmåga. Ni skrattar ni, men skratta på så får ni se vad som händer! Det är bara att konstatera att vi har hållit på i snart sju timmar och diskuterat saker som inte vi har med att göra, för det är faktiskt varje familjs enskilda problem att ta hand om sina angelägenheter. Men då måste det skapas förutsättningar, och det sker genom en rejäl skattesänkning. Så enkelt är det med det. Men då eliminerar vi i Sveriges riksdag vår roll, för då får alla de stackars svenskarna börja tänka själva, vilket de inte får göra nu, för vi har liksom tagit bort deras ansvar. Nu tänker visst talmannen klubba av mig igen, för jag håller aldrig tiden. Skall vi vänta och se vad som händer? Jo, så är det. Tack skall ni ha! 0105794077107 N 2010-01-01 00:00:00 254625 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf119