2349371 GH09106 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:106 Onsdagen den 18 maj 1993/94 106 1994-05-18 00:00:00 Vårdnadsbidrag, barnomsorg m.m. CA764397-33B6-4855-94E0-DF7737065CBF 1 INGRID HEMMINGSSON (m) m Herr talman! Vårdnadsbidraget är ett viktigt steg mot ökad rättvisa och större valfrihet för familjerna. Med de avdragsmöjligheter som ges för den som väljer annan barnomsorg än den subventionerade, som kommunen tillhandahåller, utgör vårdnadsbidraget ett steg mot en rättvisare fördelning av det allmännas stöd till barnfamiljerna. Framför allt ger det familjerna en större möjlighet att välja vem som skall ta hand om barnen de första åren. Många dagmammor som i dag arbetar svart kommer att betala skatt för inkomsterna. De som själv vill ta hand om sina egna barn de första åren får det mycket lättare ekonomiskt. Många lågavlönade väljer detta även i dag, trots att det betyder väldigt stora uppoffringar för familjen. Som alltid när möjligheter till egna beslut ökar kommer också nya lösningar. Det kommer vi att uppleva trots att vårdnadsbidraget är ganska så begränsat. Det finns all anledning att i framtiden gå vidare mot målet om likvärdiga villkor oavsett valet av barnomsorg. Stat och kommun borde egentligen stå helt neutrala till vilken barnomsorg som föräldrarna väljer. Socialdemokraterna har naturligtvis motsatt sig ett vårdnadsbidrag under alla år när vi har diskuterat detta i kammaren. Socialdemokraterna är fullständigt låsta i sin familjepolitik. Den består av föräldraförsäkring, barnbidrag och barnomsorg, som bestäms och fördelas av politiker. Det står att läsa i deras reservation: ''Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse för familjernas ekonomi och jämställdheten.'' Det finns faktiskt andra värden, som många familjer anser viktigare. Allt har sin tid. Småbarnstiden i en familj går mycket fort. Den är snart förbi. I debatten om vårdnadsbidraget verkar det ibland som om småbarnstiden pågår hela livet, med allt tal om kvinnofälla, brist på jämställdhet och allt elände som kan drabba svenska familjer som kommer i åtnjutande av vårdnadsbidrag. Det är viktigt att poängtera att vårdnadsbidraget är frivilligt. Det är frivilligt om man vill utnyttja vårdnadsbidrag eller inte. Om föräldrarna vill jobba heltid och ha kommunal barnomsorg är det deras val. De har då valt bort vårdnadsbidraget därför att det kanske inte passar just deras familj. Men de har ändå fått del av samhällets stöd den kommunala barnomsorgen, som är subventionerad. Familjer har olika värderingar som inte alltid passar in i den socialdemokratiska mallen. Det har heller inte fallit Socialdemokraterna in att en del väljer annan form av barnomsorg än den som kommunen erbjuder. Men med avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader kommer detta att bli verklighet för många. Utskottets majoritet anser att vi inte har råd med ett vårdnadsbidrag och att förslaget är ofinansierat. Nettokostnaden blir 2,3 miljarder, och det är finansierat i den framlagda budgeten. Det görs precis på det sätt som man brukar finansiera sådana utgifter, utan att man direkt pekar ut från vilka poster medlen tas. Dessutom sparar kommunerna åtskilliga miljoner om familjerna väljer andra former av barnomsorg i stället för den dyra kommunala omsorgen. Det har ju nyligen sagts från Kommunförbundets sida att kommunerna vill ha kompensation för de kostnader som barnomsorgslagen kan innebära med eventuell utbyggnad av kommunal barnomsorg. Även här borde vårdnadsbidraget komma till nytta. Jag förstår mig inte på Ny demokrati. Det tror jag inte att era väljare gör heller. Visserligen har ni långtgående förslag i motionen, som inget parti stöder. Men utöver detta föreslår ni i reservation 3 att ett vårdnadsbidrag skall utgå till barn upp till 6 års ålder. Ni anser även att dagens orimliga stöd till kommunal barnomsorg bör upphöra. Man kan tycka att vårt förslag om vårdnadsbidrag skulle vara att komma en bra bit på vägen för er del. Vad kan man då läsa i betänkande 25? Jo, ni yrkar bifall till den socialdemokratiska motionen. Ni skriver under på att Socialdemokraterna står för den bästa familjepolitiken. Det är faktiskt citerat i betänkandet. Det finns refererat på s. 7 och 8. Ni yrkar alltså bifall till detta. Yrkandena står på s 16. Tror ni inte att det blir litet förvirrande för era väljare som läser reservation 3, och samtidigt får klart för sig att ni yrkar bifall till den socialdemokratiska motionen? Vore det inte mera logiskt att stödja vårdnadsbidraget och komma en bit på väg mot målet, större rättvisa mellan de som har kommunal barnomsorg och de som väljer andra former? Vore det inte mera logiskt att ni hjälpte till att ge föräldrarna litet större möjligheter att själva besluta om vem som skall ta hand om barnen? Vad är det som ni säger ja till egentligen genom att stödja den socialdemokratiska motionen? Ny demokratis representant i utskottet har sagt ja till fortsatt makt för politiker -- ingen förskjutning över till familjerna. Ny demokratis ställning innebär ett ja till fortsatt orättvisa mellan de som får den suventionerade barnomsorgen och de som vill välja annan barnomsorg. Ny demokrati har gjort det svårare för unga familjer att själva ta hand om sina barn under en förhållandevis kort period av livet. Ny demokratis agerande har varit nödvändigt för att socialdemokraterna skulle få igenom sin politik här i kammaren. Utan ert stöd har inte socialdemokraterna någon möjlighet att få igenom sin egen politik. Det är verkligheten som den ser ut om ni följer utskottets linje. Ni talar ju så mycket om att ni befinner er i verkligheten. Var det på det sättet som ni skulle förverkliga er vision? Det är dags att tänka om! Under de senaste åren har vi från den borgerliga sidan undan för undan flyttat fram positionerna inom familjepolitiken till förmån för familjerna, som har fått allt större möjligheter att själva göra sina val. Från början var det ett absolut motstånd mot all barnomsorg som inte var kommunal. Så småningom tvingades Socialdemokraterna undan för undan att ge efter för opinionen. Efter stor vånda blev det tillåtet att driva föräldrakooperativ och så småningom även personalkooperativ, men med ganska många restriktioner. Först när det blev en borgerlig regering blev det tillåtet med barnomsorg i privat regi. Detta gav familjerna större valfrihet, och det blev en viktig strategi för att klara full behovstäckning. Statsbidrag till daghem och fritidshem som drevs av annan än kommunen blev en första etapp i utvecklingen mot ökad valfrihet inom barnomsorgen. Senare fattades det beslut om att samma ekonomiska villkor skall gälla för daghem i kommunal och privat regi och att kommunen inte kan neka etablering. Vad är det som har hänt efter de besluten? Jo, en mängd nya barnomsorgsformer har uppstått. Den kommunala barnomsorgen har kompletterats med olika enskilda alternativ. Det har uppstått daghem med olika inriktningar och olika pedagogik. Många familjer har valt de nya alternativen. De står sig bra i konkurrensen med den traditionella kommunala barnomsorgen -- båda behövs. Det är bra för dem som skall välja. Men det tycker inte Socialdemokraterna. I utskottets betänkande 29 upprepar Socialdemokraterna sina gamla krav från motioner som har blivit avslagna här i kammaren. De beklagar sig över att kommunerna måste ge samma stöd till privata alternativ som till kommunala. Det är oacceptabelt att kommunens pengar skall gå till verksamheter som det inte finns behov av, kan man läsa i reservationen. Vad menas med ''behov av''? Vem är det som bestämmer behovet? Det är återigen nödvändigt att tala om att det är föräldrarna som bestämmer. Om det inte finns behov av en kommunal anläggning därför att föräldrarna väljer en privat får den kommunala läggas ner -- eller tvärtom. När vi fattade dessa beslut förstod Ny demokrati vad det handlade om och röstade efter det. Betänkande 29 tar i övrigt upp gamla motioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som riksdagen både har debatterat och fattat beslut om tidigare. Socialdemokraterna återkommer naturligtvis till alla försämringar som de anser har skett under de borgerliga regeringsåren. De glömmer som vanligt att tala om att under den tidigare regeringen ökade den offentliga konsumtionen, vilket ledde till att tillväxten sjönk, räntan steg och investeringarna flyttade utomlands. Hela samhällsekonomin kom i otakt. Det var bl.a. sådana problem som den borgerliga regeringen måste ta itu med. Som en följd av detta måste även kommunerna minska sina utgifter. För att lyckas med detta krävs det verkligen engagerade och skickliga kommunalpolitiker som är framsynta och prioriterar rätt. Det visar sig också att vissa kommuner har klarat det bättre än andra. Socialstyrelsens rapport visar också att den generella kvaliteten inom barnomsorgen är god på de flesta håll i landet. I de kommunerna där besparingarna och förändringarna är väl genomtänkta och förberedda har verksamheten anpassats till förändrade ramar utan försämringar, står det att läsa i rapporten. Speciellt i storstäderna finns det anledning för kommunalpolitikerna att fästa uppmärksamheten på detta eftersom det är där som problemen är störst. Socialdemokraternas och Vänsterns reservationer i övrigt i utskottsbetänkande 29 innehåller inget nytt. Allt har, som jag sade tidigare, beslutats och debatterats. Det finns inga nya tankar och inga som helst visioner i de socialdemokratiska förslagen med anledning av det nödvändiga förändringsarbete som pågår i kommunerna. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i SoU25 och i övrigt till utskottets hemställan samt bifall till utskottets hemställan i SoU29 i dess helhet. 0882989698904 N 2010-01-01 00:00:00 254507 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09106/#anf1