2349370 GH09105 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:105 Tisdagen den 17 maj 1993/94 105 1994-05-17 00:00:00 Svar på fråga 1993/94:513 om begränsning av antalet privatägda skjutvapen interpellationsdebatt CEB8D3C9-8D21-4837-A987-D939E6061E8C 65 Justitieminister GUN HELLSVIK (m) m Fru talman! Tage Påhlsson har frågat mig om regeringen har för avsikt att ta initiativ till en översyn av vapenlicenslagstiftningen med syfte att begränsa antalet privatägda skjutvapen i landet. Som bakgrund till sin fråga anför Tage Påhlsson att Sverige tillhör de skjutvapentätaste länderna i världen med närmare två miljoner licensierade vapen. Vidare gör han gällande att det stjäls omkring 20 000 vapen per år varav 12 000 privatägda. Tage Påhlsson påstår också att många vapen i privat ägo används sparsamt, men eftersom licensen gäller på obestämd tid ''hänger även bössan kvar på väggen''. Han föreslår med hänsyn härtill att möjligheten att tidsbegränsa licensgivningen till förslagsvis fem år bör övervägas. Det är riktigt att vi i Sverige har ungefär två miljoner registrerade civila skjutvapen. En stor del av dessa utgörs emellertid av hagelgevär och andra typer av jaktvapen som i de flesta andra länder inte är underkastade krav på licens och därmed inte heller registrerade. Att Sverige vid en jämförelse med andra länder kan framstå som vapentätt beror alltså snarare på att vi har en internationellt sett sträng vapenlagstiftning än att vi skulle vara liberala på detta område. När det gäller antalet stulna vapen per år är Tage Påhlssons uppgifter helt felaktiga. År 1993 anmäldes totalt 1 774 skjutvapen som stulna eller förkomna, alltså mindre än en tiondel av vad Tage Påhlsson påstår. Av det totala antalet utgjorde stulna civila vapen endast 450. Detta innebär emellertid inte att det finns anledning att se mindre allvarligt på de vapenstölder som faktiskt sker och den risk som finns att de stulna vapnen skall komma att användas vid brott. En av de åtgärder som på regeringens initiativ har genomförts för att minska denna risk är den s.k. vapenamnestin. Denna ledde till att över 17 000 vapen lämnades in till polisen under en tremånadersperiod förra året. Det kan antas att dessa utgjordes av både stulna vapen och sådana som av något annat skäl innehades utan licens. På förslag av regeringen har straffet för bl.a. olaga vapeninnehav skärpts genom att en särskild straffskala införts för de grova brotten. Regeringen har också tagit initiativ till en översyn av vapenlagen, bl.a. för att utröna om lagstiftningen i något avseende behöver ändras för att uppfylla EU:s minimikrav på detta område. Utgångspunkten för översynen är att vi skall behålla vår internationellt sett stränga vapenlagstiftning även vid ett inträde i EU. Ett betänkande med detta innehåll remissbehandlas för närvarande. Enligt vår nuvarande vapenlag får ett vapentillstånd tidsbegränsas, om det med hänsyn till särskilda omständigheter kan förutses att behovet av vapnet inte kommer att bli varaktigt. Vidare kan ett vapentillstånd alltid återkallas om t.ex. något behov av vapnet inte längre föreligger eller om innehavaren visat oaktsamhet med vapnet. Att införa obligatorisk tidsbegränsning av alla vapentillstånd skulle medföra stora kostnader och besvär såväl för det allmänna som för landets vapenägare. Jag kan inte finna detta motiverat. Vapenägarna består till allra största delen av seriösa jägare och sportskyttar som följer gällande regler och hanterar sina vapen på ett omdömesgillt sätt. Tillgängliga resurser bör i stället användas för att ingripa mot dem som missköter sig. Avslutningsvis vill jag i detta sammanhang påpeka att vapenlagen också innehåller stränga bestämmelser om hur vapen skall förvaras. Dessa bestämmelser har skärpts relativt nyligen. Den som hänger bössan på väggen, för att använda Tage Påhlssons ord, får, om han inte vidtar ordentliga säkerhetsåtgärder, räkna med risken att vapnet blir omhändertaget och licensen indragen. 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 254421 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09105/#anf65