<anforande>
<dok_hangar_id>2349370</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:105 Tisdagen den 17 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:515 om vapenembargot mot Bosnien</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5E045D54-714C-4C8B-9B55-DCD14750E476</anforande_id>
<anforande_nummer>45</anforande_nummer>
<talare>LENNART ROHDIN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Visst kan man önska att USA även i
Europa skulle ta det ledande ansvaret när det gäller
att sända marktrupper såsom man gör på andra håll
i världen för att ingripa i allvarliga konflikter. Jag
tycker ändå att det på något sätt är litet förmätet att
vi i Europa ropar efter att USA skall göra en
avgörande insats även här i Europa genom att skicka
sina soldater till våra slagfält.

Men problemet med trovärdigheten, oavsett om man
tycker att senaten borde ha tänkt sig något annat, är
ju att det beslut som senaten fattade är ett uttryck för
en frustration över Europa. Det är en frustration
som jag tror kan få mycket allvarligare konsekvenser
framöver när det gäller de atlantiska förbindelserna,
vilket är allvarligt för säkerheten på många håll i
Europa.

Det som händer i Bosnien är ju inte unikt.
Förutsättningarna för något liknande finns även på
andra håll, även mycket närmare Sverige. Det skulle
inte vara särskilt trevligt om USA också då valde att
konstatera att man, om inte Europa klarar av att
hantera situationen, står vid sidan om.
</anforandetext>
<intressent_id>0789744347006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254401</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09105/#anf45</protokoll_url_www>
</anforande>
