<anforande>
<dok_hangar_id>2349370</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:105 Tisdagen den 17 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1993/94:515 om vapenembargot mot Bosnien</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A2AC6BCF-1A71-42F7-B2C2-48C1A8B14FB4</anforande_id>
<anforande_nummer>43</anforande_nummer>
<talare>LENNART ROHDIN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Visst kan det finnas anledning att vara
pessimistisk. Men folkrätten bygger ju ändå på
principer som måste hävdas. Under hela den tid
som det kalla kriget har rått, och efter
Helsingforsavtalet 1975, har frågan om att inte med
våld få ändra gränser i Europa varit fastlagd.

Efter murens fall 1989 verkar det som att vi inte
klarar av att upprätthålla denna princip, nu när vi
trodde att friheten och demokratin hade kommit till
Europa.

Men detta är allvarligt. Att anta
säkerhetsrådsresolutioner som bara är till för att
vara de ord som står på papperet är allvarligt för
trovärdigheten till FN. Det är allvarligt att man i
torsdags fick 92 av senatens 100 senatorer att uttala
sig för ett hämmande av vapenembargot.

Dessa beslut fattades på förslag av
majoritetsledaren, demokraten Mitchell, och
minoritetsledaren, republikanen Dole. Besluten
fattades i frustration över Europas oförmåga att
hantera sina egna problem och den egna
regeringens oförmåga att ta ett ledarskap, när inte
Europa klarar av att göra det ens på hemmaplan.
</anforandetext>
<intressent_id>0789744347006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254399</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09105/#anf43</protokoll_url_www>
</anforande>
