2349369 GH09104 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:104 Måndagen den 16 maj 1993/94 104 1994-05-16 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:128 om Taiwan interpellationsdebatt 297D818A-AF2E-4BFD-9D8B-E569C4778C5C 9 SIMON LILIEDAHL (nyd) nyd Herr talman! Jag har tidigare tagit upp frågan om att Sverige skulle kunna medverka till att Taiwan erkänns som en självständig stat, senast vid den utrikespolitiska debatten den 23 februari. Jag har även väckt en motion. Då jag som ersättare kommer långt ned på talarlistan hade ministrarna när jag ställde mina frågor gått hem och lagt sig för länge sedan. Därför är jag tacksam att jag i dag får föra en interpellationsdebatt med utrikesministern, som har gett mig ett diplomatiskt välformulerat och delvis tänkvärt svar. Men tyvärr är det till intet förpliktande. Det lilla Sverige skall hålla sig ifrån storpolitiken, som skall skötas av de stora pojkarna. Sverige har emellertid tidigare, under ett par efterkrigsdecennier, agerat som gossen Ruda i världen och inte tvekat att säga obehagliga sanningar. Jag kan påminna om hur Sverige och Sveriges riksdag har tagit ställning mot apartheidsystemet i Sydafrika. Men i dag är man försiktig och tassar fram. Det är av speciellt intresse att kunna notera att just Sydafrikas segerherre Nelson Mandela är en av Taiwans få vänner. Till skillnad från utrikesministern har han officiellt uttalat sitt stöd för Taiwan så sent som den 26 april i år. Nelson Mandela lovade då att inte bryta de diplomatiska förbindelserna med Taiwan när han blev president och ANC kom till makten. Han har mod och kraft att säga ifrån. Han har kämpat i motvind ett helt liv och ger inte som Sverige i första taget upp för påtryckningar från Peking. Utrikesministern säger i sitt svar att eftersom Sverige inte har erkänt Taiwan är det inte möjligt att inleda officiella relationer med Taiwan. Men såvitt jag vet har ett 25-tal länder, inklusive Sydafrika, redan diplomatiska relationer med Taiwan. Däremot har inga västländer som jag känner till erkänt Taiwan. Trolig anledning till det är, som utrikesministern antydde, att Kina har vetorätt i säkerhetsrådet. Det vore, inom parentes sagt, mycket intressant om Sverige, vilket diskuterades i den förra interpellationsdebatten, kom med i säkerhetsrådet. Då får man kanske helt andra möjligheter att beveka Kina i bl.a. Taiwanfrågan. Jag tycker att det är beklagansvärt att man inte sagt ifrån mer på skarpen. Kina är ett land som satt sig över de mänskliga rättigheterna. Där har jag i alla fall sett att utrikesministern, senast den 4 juni 1993, med rätta har reagerat starkt och tagit upp rapporterna om arresteringar av oliktänkande, tortyr och bristande rättssäkerhet. Det är frågor som man i dagarna har kunnat läsa om. Kina friar och griper regimkritiker. Vi har vidare kunnat läsa att Kinas president Jiang Zemin, som skickat julkort till mig, inte har ångrat massakern, utan i stället prisar militärens resoluta åtgärder. Massingripanden mot oppositionella verkställs med jämna mellanrum, brott mot lag och ordning har behandlats strängt och antalet avrättningar har ökat. Det är detta Kina som Sverige skall falla undan för, som i säkerhetsrådet hotar med veto. Jag kan inte tänka mig att det i dag finns ett mer demokratiskt land än Taiwan -- man har 74 politiska partier -- eller något som skulle göra sig mer förtjänt av att få en erkänd diplomatisk status. Jag förstår att utrikesministern har svårt att svara på de distinkta frågor som jag ställde. Jag vill därför avslutningsvis repetera dem, eftersom jag inte har fått något svar: Är utrikesministern beredd att medverka till att Sverige erkänner Taiwan som en självständig stat? Vilka ågärder ämnar utrikesministern vidta för att Sverige skall kunna erkänna Taiwan som en självständig stat? 0383675638504 N 2010-01-01 00:00:00 254233 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09104/#anf9