2349369 GH09104 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:104 Måndagen den 16 maj 1993/94 104 1994-05-16 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:137 om den ekonomiska brottsligheten interpellationsdebatt 9EB4C95E-0CAA-43D3-BD70-06C6332E8E9F 57 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) s Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för det långa och utförliga svaret. Svaret snarare understryker än döljer det faktum att regeringen har varit alltför passiv i frågan om kampen mot ekobrotten, även om regeringen så här i elfte timmen kvicknar till som en följd av opinionstrycket. I sedvanlig ordning beskyller justitieministern socialdemokraterna för att vara ansvariga för situationen i stället för att ta sitt eget ansvar. Det började inte särskilt bra för justitieministern på det här området. 1991 togs ekobrottsligheten bort som prioriterat område för polisen, med motiveringen att den typen av brott främst drabbar det allmänna. Nu säger justitieministern att regeringen under hela mandatperioden har varit aktiv när det gäller att förbereda och genomföra åtgärder för att öka kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Det är egentligen bara justitieministern och regeringen som har den uppfattningen. Ekobrottsbekämpare på fältet, konkursförvaltare som Rolf Åbjörnsson och en mängd debattörer, inklusive många borgerliga ledarskribenter, hyser en helt annan uppfattning om regeringens aktivitet på området. Nu kommer också kritiken från näringslivet. Den 30 mars i år redovisade Industriförbundets VD Magnus Lemmel, vid ett seminarium för riksdagsledamöterna, näringslivets syn på den ekonomiska brottsligheten och dess effekter. Från näringslivets håll säger man nu öppet att konkurrensaspekten i samband med ekobrott har underskattats i den allmänna debatten. Magnus Lemmel framhöll bl.a. att den allmänna moralupplösningen hos företagare är särskilt farlig för nystartade företag. Den utbredda ekobrottsligheten riskerar genom smittoeffekter att få förödande effekter för en sund affärsmoral, hävdade Magnus Lemmel. Han konstaterade också att det är hög tid för näringslivets företrädare att aktivt medverka till att moralen på det här området stärks. Industriförbundet sade sig vara berett att medverka i den informationskampanj mot ekobrottslighet som var socialdemokraternas förslag och som riksdagen mot de borgerliga regeringspartiernas vilja nyligen beslutade om. Det är socialdemokratin som har varit pådrivande under de senaste åren, när det gäller att vidta åtgärder för ekobrottsbekämpningen. Detta har nu också gett resultat i riksdagen. Den senaste vintern har riksdagen förklarat sig beredd att ge ökade resurser till ekobrottsbekämpningen. Trots hårt motstånd från regeringspartierna finns det nu beslut om att satsa totalt 128 miljoner kronor extra på brottsbekämpning under nästa budgetår. I stort sett alla de förslag som vi socialdemokrater har lagt fram har vunnit riksdagens gehör. Efter riksdagens beslut är det nu nödvändigt för regeringen att handla. Vi välkomnar självfallet regeringens beslut om att nu se till så att man verkställer det socialdemokratiska förslaget om en ny organisation för ekobrottsbekämpning. Det är senkommet men det är välkommet. Inrättandet av ett ekobrottskommando är en viktig fråga för oss när det gäller att komma åt ekobrotten. Även om det återstår att se om det centrala ekobrottskommandot blir den effektiva, operativa ledning som vi socialdemokrater har efterfrågat är det bra att riksåklagaren har fått i uppdrag att snarast lägga fram ett förslag om ett ekobrottskommando. Vi skrev i vår motion i januari följande: Inom ramen för denna nya ekobrottsorganisation bör den operativa verksamheten bygga på arbetslag, där såväl ekopoliser, ekonomer, åklagare och skatterevisorer kan ingå. Genom ett sådant lagarbete kan resurserna koncentreras och utnyttjas på effektivaste sätt. Var och en ingående yrkesfunktion bör dock formellt kunna stå kvar inom den egna myndighetens organisation. Vi efterlyser både en central ekobrottsorganisation och regionala organisationer med det här upplägget. Det är, som jag sade tidigare, bra att regeringen så här långt har biträtt vårt förslag i det här avseendet. Vad som däremot inte är bra är att regeringen är så långsam i sin hantering. Först den 1 juli nästa år är regeringens riktmärke. Vi menar att man mot bakgrund av det utredningsarbete som har bedrivits under lång tid -- jag erinrar om riksåklagarens och rikspolischefens rapport i januari 1992 -- redan inom några månader borde kunna sjösätta en ny sådan här organisation för ekobrottsbekämpning. Fru talman! En effektiv kamp mot ekobrotten kräver tre saker: 1. En bättre organisation. Där är regeringen nu med på tåget, efter att Socialdemokraterna har drivit regeringen framför sig. 2. Utökade resurser. Riksdagen har nu beslutat om det, och det borde vara välkommet för justitieministern. 3. En bättre lagstiftning. Jag vill konstatera att regeringen på det området under de här åren har bedrivit en politik som snarare underlättat ekobrotten än medverkat till att motverka dem. Jag skall bara nämna några punkter. Genom slopandet av generalklausulen mot skatteflykt, genom förändringar i bevis- och betalningssäkringslagen och nu senast genom de förslag som ligger på grundval av Rättssäkerhetskommitténs betänkande kommer det att bli betydligt svårare för myndigheterna att komma åt den här typen av ekobrott. Samtidigt har regeringen gjort så allvarliga ingrepp i skattelagstiftningen att skatteplanering och skattefusk underlättas snarare än motverkas. Jag vill avslutningsvis ställa ett par frågor till justitieministern: Är justitieministern beredd att se till att den nya organisationen kan träda i kraft redan i höst? Är justitieministern beredd att se till att de medel som har anvisats också kommer den direkta ekobrottsbekämpningen till del och inte tunnas ut i polisorganisationen? 0815435847817 N 2010-01-01 00:00:00 254281 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09104/#anf57