2349369 GH09104 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:104 Måndagen den 16 maj 1993/94 104 1994-05-16 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:121 om Sverige och EMU interpellationsdebatt FC44BF4B-0300-438E-902C-D4085727F9AA 42 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) m Herr talman! Också jag vill tacka finansministern för svaret. Har förhandlingarna säkerställt Sveriges rätt att stå utanför valutaunionen?, frågar Birgitta Hambraues. Frågan ligger nära: Varför ställer man en sådan fråga, när svaret så många gånger har givits här i kammaren? Vi vet alla att avgörandet för Sveriges deltagande i EMU ligger dels i denna riksdags hand, dels i de andra medlemsstaternas händer. Sveriges riksdag har avgörandet i sin hand. Om inte Sverige kan möta EMU-villkoren får vi inte vara med hur gärna vi än vill. Svårigheten är att komma in, inte att hamna utanför. Uppenbarligen har interpellanten ännu inte förstått det som större delen av Europas sakkunskap och politiker insett, nämligen betydelsen av en ekonomisk och monetär union. Det är svårt att se något annat skäl till att interpellanten ställer denna fråga, än att misstänkliggöra syftet med EMU. Syftet med EMU är att få högre levnadsstandard, bättre välfärd, fler jobb, mindre arbetslöshet och att helt enkelt skapa tryggare villkor för människor. Det vet interpellanten, och ändå frågar hon. Är interpellantens sakkunskap på den ekonomiska området större än den som Europas samlade finansministrar som helhet kan uppvisa? Några objektiva belägg för detta är svårt att se. Därmed inte sagt att samlad kunskap är allena saliggörande, men det stärker onekligen beslutsunderlaget. Interpellantens linje, ett Sverige utanför EMU, där de flesta av våra viktigaste handelsländer är med, innebär med största sannolikhet stora risker inte bara vad avser investeringar, välfärd, levnadsstandard, utan också vad avser jobb och värdet på vår valuta. Fråga svenska folket om det föredrar en hårdvaluta som den tyska, en framtida ecu, ett slags euromark, eller en mjukvaluta -- esperantogeld, som tyskarna säger. Hade Sverige haft samma hårdvaluta som Tyskland, hade varje svensk krona i dag varit avsevärt mer värd än på 60-talet. Skulle de flesta svenskar tacka nej till avsevärt högre levnadsstandard? Att döma av den ekonomiska debatten i övrigt i Sverige förefaller det osannolikt. Debatten om agendan och tidsgränserna för EMU är oerhört svensk, man skulle kanske t.o.m. kunna kalla den för litet fyrkantig. Åtgärdsarsenalen och tidsgränserna är arbetsredskap inom EU. Den som följer EU- samarbetet borde ha hunnit notera det. Utan mål och tidsram kommer man inte så långt i det internationella samarbetet. Skulle man sedan inte hunnit uppnå målet till det utsatta datumet, får man väl ta nya tag och sträva vidare utfrån den verklighet man kämpar i. I den verkligheten ingår tyvärr också bakåtsträvare som uppenbarligen inte ens vill uppfylla de villkor som långsiktigt befrämjar välstånd. Det svåraste med ett sådant ställningstagande som interpellanten gör är det svek det innebär mot våra bröder och systrar i Öst- och Centraleuropa. Interpellantens linje riskerar nämligen att skapa en grogrund för ett mer protektionistiskt Västeuropa som inte orkar hjälpa våra öst- och centraleuropeiska vänner genom ökad frihandel och därmed starkare marknadsekonomi och demokrati. Den som tror att Sverige ensamt, med 8,5 miljoner invånare, kan utgöra en marknad för Öst- och Centraleuropa borde delta i den moderna skolans mängdlära för att få balans i sina ställningstaganden. Europadebatten i den här kammaren borde lyftas från en nivå där svaren är självklara. Man borde mer gå in på frågor om hur Sverige skall lyckas klara av EMU:s villkor och hur vi skall klara av vårt politiska ansvar att se till att Sverige får vara med i EMU så snabbt som möjligt. I annat fall riskerar vi att snabbt köras om av våra nordiska grannländer. För närvarande anses bara Luxemburg och möjligen Danmark klara EMU:s krav samt Norge och Österrike av kandidatländerna. Det finns anledning för Sverige att se om sitt hus, precis som regeringen vill, så att man uppnår de ekonomiska mål som är så eftersträvansvärda. Även den europeiska socialdemokratin har i sin valplattform, inför ''Europavalet'', varmt tillskyndat Maastrichtavtalet, inklusive EMU och valutaunionen, just för att skapa arbetstillfällen och skydda basen för den sociala välfärden. Eftersom interpellanten uppenbarligen inte har förstått värdet av dessa politiska mål eller hur de ekonomiska sammanhangen fungerar finns det anledning att ställa en följdfråga till statsrådet i hopp om att svaret skall kunna bidra till att klara ut den förvirring som interpellantens fråga kan åstadkomma för svenska folket. Svaret är självklart för de flesta, dock inte för interpellanten. Varför eftersträvar statsrådet de mål som valutaunionen syftar till? Svaret är enkelt för den som inte tar brödet på bordet för givet. 0153923606405 N 2010-01-01 00:00:00 254266 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09104/#anf42