2349368 GH09103 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:103 Torsdagen den 5 maj 1993/94 103 1994-05-05 00:00:00 Vissa högskolefrågor FCE83230-5D34-4A29-9CA3-81B58E5EB242 73 ISA HALVARSSON (fp) fp Herr talman. Jag är nöjd och glad över utskottets bifall till min och Barbro Westerholms motion när det gäller införandet av en s.k. samvetsklausul i högskoleutbildningen. Det har ju pratats mycket om detta i dag. Jag anser att individerna själva kan och skall fatta beslut som rör deras egen tillvaro. Det är emellertid också viktigt att komma ihåg att när individens frihet krockar med andras rätt behövs det regler och lagar. Även om det vid första påseendet kan tyckas vara sympatiskt att låta studerande av samvetsskäl välja bort vissa utbildningsmoment, anser jag bestämt att det är fel väg att gå. I Sverige skall vi ha en hälso- och sjukvård på lika villkor oavsett vem man är och vilka behov man har. Hälso- och sjukvårdspersonalen skall vinnlägga sig om att ge patienten sakkunnig och omsorgsfull vård. Så långt möjligt skall vården utformas och genomföras i samråd med patienten. Det är viktigt att patienten visas omtanke och respekt. Abortlagen vilar på principen att kvinnan, inom vissa gränser, själv skall bestämma om hennes graviditet skall avbrytas. Legitimationen för olika utbildningar inom hälso- och sjukvården anger att en person är kompetent att utföra det som ligger inom yrkets ansvarsområde. Det innebär att barnmorskor bl.a. skall kunna sköta förlossningar, ansvara för preventivmedelsrådgivning och pröva ut preventivmedel samt delta i abortingrepp. I Sverige har vi hittills förutsatt att personal som av etiska eller religiösa skäl inte vill delta i en viss verksamhet skall slippa delta i den. Men man får inte vägra att medverka om ingreppen är nödvändiga för att undvika fara för moderns liv och hälsa. Det innebär ju att man för att kunna uppfylla det kravet måste lära sig de medicinska åtgärder det är fråga om. Dem måste man lära sig under studietiden. Jag hävdar alltså bestämt att det är fel att låta den studerande själv välja bort olika utbildningsmoment för att han av samvetsskäl inte ställer upp på dem. Hälsooch sjukvårdens uppgift är i första hand att hjälpa de vårdsökande. Som många har uttryckt här i dag måste både studerande och personal naturligtvis respektera detta. Det innebär att personer med annan uppfattning i t.ex. abortfrågan, än vad abortlagen säger, bör söka sig till utbildningar och uppgifter där de inte konfronteras med den utbildningen och sådana uppgifter. Enligt mitt förmenande behövs det inte någon utredning för att komma fram till den självklara slutsatsen. De vårdsökande måste få känna att deras beslut att exempelvis genomgå abort respekteras av vårdpersonalen. Abort är alltid en förlust. Det är ett trauma för den abortsökande kvinnan, som befinner sig i nöd. Hon måste mötas med respekt och omsorg. Diskussionen om samvetsklausul handlar ju inte bara om abortfrågan. Det handlar även om andra frågor inom hälso- och sjukvården såsom att lära sig ge blodtransfusioner, att delta vid hjärttransplantationer t.ex. Det gäller även utanför vården, såsom samarbete med kvinnliga präster t.ex. Jag har själv en bekant vars mor höll på att mista livet därför att nattsköterskan av religiösa skäl vägrade ge blod. Att som vårdsökande hamna i en dylik situation är fullständigt horribelt. Det är viktigt att vi respekterar individers frihet, men när intressen krockar måste vi välja sida, och då väljer jag patienten. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i mom. 7. 0303930476905 N 2010-01-01 00:00:00 254167 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09103/#anf73