<anforande>
<dok_hangar_id>2349368</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:103 Torsdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa högskolefrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>41862F9C-6EE3-4844-8078-B87379CECF77</anforande_id>
<anforande_nummer>65</anforande_nummer>
<talare>TUVE SKÅNBERG (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Nej, jag anser inte att det är okej att
åberopa sitt samvete för att kunna göra någon
annan människa illa. Jag menar att det principiellt
inte går att använda en samvetsfrihet för att skada
den som är svagare eller står i beroendeställning.
Jag menar verkligen att en samvetsfrihet inte skall
kunna gälla under vilka omständigheter som helst.

Men vad vi har för handen är valet mellan att vänta
på en utredning och att kategoriskt avvisa varje
hänvisning till samvetet.

Jag vill passa tungan nu och inte använda för starka
ord och övertolka vad Stefan Kihlberg säger om ett
samhälle med ordning och reda. Det ligger
nämligen nära till hands. Björn Samuelson blev mig
svaret skyldig om varför han trodde att
aborterna . . .
</anforandetext>
<intressent_id>0161597857912</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254159</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09103/#anf65</protokoll_url_www>
</anforande>
