<anforande>
<dok_hangar_id>2349368</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:103 Torsdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skuldsaneringslag </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C6CCFF71-937D-4841-B47D-AF5695265E5D</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>ELISABETH PERSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ärade kammarledamöter! Även jag är
mycket tillfreds med att kunna stå här i dag och
konstatera att vi efter den 1 juli med en till visshet
gränsande sannolikhet kommer att ha en
skuldsaneringslag. Många talare har påpekat att
det ligger ett omfattande arbete bakom denna lag.
Jag har faktiskt inte tittat i källorna när
Vänsterpartiet första gången uttalade sig för en
skuldsaneringslag, men det är åtskilliga år sedan.
Jag är mycket tillfreds med det föreliggande
förslaget, även om vi i Vänsterpartiet har haft några
påpekanden och motionsyrkanden för att
ytterligare finjustera förslaget.

Vi har inte fått våra motionskrav tillgodosedda i
alla detaljer. Men jag vill ändå konstatera att i
huvudsak är våra synpunkter tillgodosedda i
texten. Med denna lag, som med alla nystiftade
lagar, får naturligtvis tiden utvisa hur den kommer
att tillämpas. Eventuellt får vi återkomma om det
behöver göras finjusteringar framöver.

Det är framför allt steg 1 i skuldsaneringen som vi
vill fästa uppmärksamheten på. Det är det steg då
den kommunala konsumentvägledningen och
budgetrådgivningen spelar en viktig roll. Vi från
Västerpartiet har nödgats påpeka att det inte alltid
är så väl beställt med den kommunala
konsumentvägledningen och budgetrådgivningen
som vi skulle ha önskat. I själva verket är det nog
närmare 3 miljoner människor som inte har tillgång
till denna verksamhet som är så viktig även för
skuldsaneringens genomförande. Vi hade
naturligtvis gärna sett att utskottet hade uttalat sig
tydligare när det gäller behovet och vikten av denna
verksamhet. Det är ingen hemlighet att vi i
Vänsterpartiet helst hade velat se att
budgetrådgivning och konsumentvägledning borde
lagregleras. Jag är övertygad om att vi får anledning
att återkomma till den frågan framöver och
fortsätta att driva det kravet.

Samtidigt konstaterar jag att det är mycket
tillfredsställande att det i
kompletteringspropositionen ändå finns 15
miljoner reserverade för kommunerna. Pengarna
skall distribueras genom Konsumentverket, och de
skall användas till genomförande av skuldsanering.
Jag ser detta som ett steg i rätt riktning på den väg
som Vänsterpartiet föreslår att man skall gå.

Fru talman! Beträffande utskottets betänkande får
vi nöja oss med att det görs en kraftig markering där
kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen
preciseras. Det är viktigt att detta görs och det
kommer att gagna saken. Kanske kan det få en del
kommuner att tänka om och besinna sitt ansvar.

Vi tycker också att det är bra att det nu klart
framgår av betänkandet att Konsumentverket även
i framtiden kommer att få resurser för att kunna
förmedla erforderlig hjälp till utbildning i
budgetrådgivningsfrågor och skuldsanering. Det är
precis det som vi har eftersträvat. Jag tror dessutom
att det i framtiden kommer att visa sig nödvändigt
att genomföra vårt förslag till en särskild
högskoleutbildning för budgetrådgivare och
konsumentvägledare. Men det får väl gå några år
och sedan göras en utvärdering av verksamheterna
i kommunerna innan förslaget kan gå igenom.

Vi har också pekat på en liten passus i
propositionen som var litet anmärkningsvärd. Det
står nämligen litet generellt att en skuldbörda som
inte uppgår till mer än ett par hundra tusen kronor
är för liten för att att en skuldsanering skall kunna
komma ifråga. Vi noterar tacksamt att utskottet
markerar att det som för en person kan vara en
fullkomligt stor skuldbörda kan för en annan
person inte vara särskilt anmärkningsvärd.
Utskottet konstaterar att det är nettoskuldbördan
som räknas. Dess värre kan det mycket väl vara så,
att några hundra tusen kronor kan vara alldeles
tillräckligt för att det skall vara angeläget med en
skuldsanering. Vi tycker att innebörden i vårt
yrkande därmed är tillgodosedd.

Samma sak gäller för en gäldenärs möjligheter att
bo kvar i sin hyresbostad. Bengt Harding Olson har
redogjort för problemen och möjligheter till
lösningar när det gäller bostadsrätt. Men det är
viktigt att också en gäldenär som bor i en
hyreslägenhet inte kastas ur askan i elden genom att
tvingas att lämna sin bostad. Kommunerna skall ha
en skyldighet att se till att man skall kunna bo kvar
i sin lägenhet.

Fru talman! Jag vill avsluta med att jag och
Vänsterpartiet anser att den här lagen är mycket
tillfredsställande. Vi är fullkomligt övertygade om
att de restriktioner och de krav som kommer att
ställas på gäldenärerna är till fyllest. Vi tror inte att
det kommer att bli några nöjessaneringar. Det är
människor som verkligen är i stort behov av en
sanering som kan komma i fråga.

Vi har tidigare påpekat att vi är övertygade om att
man i det långa loppet kommer att göra en
samhällsekonomisk vinst. Det finns ingenting som
tyder på annat än att det är mycket bättre för
samhället att ha människor som har framtidstro,
hopp och intresse av en regelbunden inkomst än att
ha uppgivna människor som dignar under en
alldeles omöjlig skuldbörda.

Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i
betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0215382436506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254099</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09103/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
