2349368 GH09103 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:103 Torsdagen den 5 maj 1993/94 103 1994-05-05 00:00:00 Vissa högskolefrågor C7D9EDC5-2531-477B-9063-DFCBFD29DD88 42 BJÖRN SAMUELSON (v) v Herr talman! Den svenska högskoleverksamheten brottas fortfarande med en del grundläggande problem. Ett av de problem som har förvärrats under senare tid är den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. Den utvecklingstendens som vi har sett på det här området borde, tycker jag, leda till en ökad oro bland ansvariga politiker. Också de som traditionellt inte tar del av högskoleutbildning borde, i ett demokratiskt perspektiv, med alla medel bringas möjlighet att ta del av den. De är ju på olika sätt med och bestrider de olika kostnader som högskoleverksamheten innebär. Det andra är att vi vet att ungdomskullarna minskar kraftigt framöver. Vi vet att vi behöver ha en stor rekryteringskvot när det gäller den högre utbildningen. Då måste den sociala snedrekryteringen brytas. Det tredje, som berör den demokratiska aspekten, är att alla säger att vi mer och mer går in i ett komplicerat samhälle. Ja, det gör vi på vissa plan. Det blir ett tekniskt mer komplicerat samhälle. Det kan hända att det också blir ett kulturellt mera komplicerat samhälle. Vi vet att redan i dag är de som är tongivande i samhällsdebatten många gånger högskoleutbildade. Skall de kunna ta del av den erfarenhet som finns hos de lägre socialgrupperna och skall högskolan själv få del av de erfarenheterna, som ju borde vara befruktande för högskolan, måste den sociala snedrekryteringen brytas. Jag tror inte att det egentligen finns något parti som öppet vågar säga att man är för en ökad social snedrekrytering. Trots detta saknar vi i Vänsterpartiet ett rejält grepp över problematiken att fylla högskoleutbildningsplatserna framöver. Det fjärde problemet -- som jag tror det är lättare att komma till rätta med -- är den utvecklingstendens som vi sett på senare tid, att folkhögskoleutbildning och arbetslivserfarenhet inte tillmäts de kvaliteter som de kan ha när det gäller studier vid högskola. Nu skall tydligen detta ses över. Men det finns anledning, herr talman, att från talarstolen betona att det finns em stark politisk majoritet för att folkhögskoleutbildning skall vara meriterande för högskoleutbildning. Annars vore det att sätta folkhögskoleelever på undantag när det gäller möjligheterna att studera vid högskola. Det vore att så att säga indirekt bidra till en ökad social snedrekrytering. Därför hänger dessa två problem ihop. En fråga som måste belysas framöver är alla de förändringar som nu har skett inom högskoleväsendet, på gott och ont. Högskolorna har fått ett större eget ansvar över bl.a. antagningen, och mycket mera. Vi har också sett en ökad privatisering på högskolans område. Det har bildats stiftelser av tidigare statliga högskolor. Vi i Vänsterpartiet är inte anhängare av ökad privatisering, av att låta tidigare allmänneliga högskolor övergå till stiftelser så att de inte fullt ut omfattas av högskolelagen. Vi måste trots detta värna den rättssäkerhet som ändå måste råda, alldenstund högskolorna också finansieras via allmänneliga medel. Det handlar alltså om studenternas rättssäkerhet. Det handlar om studentinflytandet. Det är viktigt att riksdagen noga följer upp det här framöver för att kunna slå till bromsarna, om vi ser att vi betalar ut medel till en verksamhet som inte överensstämmer med den studentdemokratiska tradition som vi vill slå vakt om. Det femte problemet ligger kanske mer här i riksdagen, i riksdagens majoritet, än ute på högskolorna. Det handlar om användningen av löntagarfondsmedlen, vilket vi i Vänsterpartiet tar upp i vår meningsyttring. Det har också bäring på demokratiaspekten som jag inledde med att säga. Dessa pengar har ju haft olika tänkta användningsområden, vilket man skall ha klart för sig. Från början tänkte man använda dem för att öka den ekonomiska demokratin i samhället. Det var grundidén. Senare antogs idéer som att pengarna skulle kunna främja bl.a. regional utveckling. Ännu litet senare betraktades pengarna som möjliga likvida medel för att bestrida pensionskostnader. Nu har riksdagsmajoriteten, mot Socialdemokraternas och Vänsterpartiets vilja, beslutat att löntagarfonderna skall utskiftas. Vi i Vänsterpartiet har sagt att det är fel att göra så, och att pengarna borde användas till pensioner. Men det som värre är, herr talman, är att när dessa pengar utskiftas, utskiftas de på ett sådant sätt att det inte längre finns någon egentlig demokratisk insyn i hur de används. De skall ju skiftas ut till de nya stiftelserna. Användningen av medlen inom dessa stiftelser kommer inte ens till prövning vid de regulära besluten om anslagsperioder för forskningspolitiken. Detta är ett stort demokratiskt underskott när det gäller besluten om löntagarfondspengarna. Slutligen vill jag ta upp samvetsklausulen i högskoleförordningen. Jag är mycket glad över att vi kan få en majoritet som säger nej till en sådan klausul i högskoleförordningen. Precis som den f.d. ledamoten Margó Ingvardsson påpekade, som är närvarande i kammaren nu, har ju inte riksdagen bett att få denna fråga utredd. Riksdagen har därför full möjlighet och är dessutom skyldig, som jag ser det, att säga vad riksdagen tycker om detta. Detta är ju ett påfund. Minoriteten kan därför i det här fallet inte säga att det pågår en utredning och påstå att riksdagen inte skall lägga sig i det. Det är ju riksdagens skyldighet att säga vad riksdagen tycker om detta. Riksdagen är ju ansvarig för kvaliten inom högskoleutbildningar, och det gäller inte bara vårdutbildningar. Det gäller all den utbildning som vi här i riksdagen beslutat skall bedrivas på de olika högskolorna. Om man börjar röra till det med samvetsklausuler hamnar vi till slut i en ohållbar situation, även ur riksdagens perspektiv sett. Låt oss ta lärarutbildningen som exempel. Vi säger ju att det är viktigt att lärarna kan undervisa om det folkmord som skedde under andra världskriget gentemot de olika judiska befolkningarna. Men om vi tänker oss att någon historierevisionist säger att han vägrar att lära sig något om detta därför att det är lögn, eller att han t.o.m. vägrar att undervisa om det, inser vi vart det kan bära hän. Herr talman! Jag står bakom hela Vänsterpartiets meningsyttring som är fogat till detta betänkande, men med hänsyn till kammarens arbetsbelastning nöjer jag mig med att yrka bifall till mom. 7 och mom. 19. 0272316208815 N 2010-01-01 00:00:00 254136 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09103/#anf42