2349368 GH09103 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:103 Torsdagen den 5 maj 1993/94 103 1994-05-05 00:00:00 Bostadstillägg till pensionärer 062154F0-324A-4FFA-83AB-4F87F9E9B634 16 BERITH ERIKSSON (v) v Fru talman! De olika stöden till pensionärer fungerar naturligtvis inte ensamma och isolerade, utan de samspelar med varandra på olika sätt och i varierande grad i ett komplicerat mönster. Så är också fallet när det gäller finansieringen och fördelningen av kostnader mellan stat, kommun och den enskilde. Det kommunala bostadstillägget är snart 47 år gammalt, och lagen om allmän tilläggspension infördes 1960. När det gäller KBT har kritik riktats mot systemet alltsedan starten, och då främst mot olikheterna mellan kommuner vad gäller stödets storlek. Det är bra att bostadsstödet nu planeras bli statligt och enhetligt, fast vägen dit har varit krånglig och lång. För att åstadkomma så lika ersättning som möjligt mellan kommuner innan staten tar över införs regler som slår hårdast mot dem med de lägsta inkomsterna. Det är väl inte så svårt att räkna ut vilka som har råd att hyra de dyraste lägenheterna. Vi får innerligt hoppas att det inte blir någon ny krisnatt utan att den utsatta tidpunkten för det statliga övertagandet av bostadsstödet -- den 1 januari 1995 -- blir verklighet. Fram till 1982 skedde inga ändringar vad gäller grundreglerna för de två bidragen. Sedan har devalveringar, skatteuppgörelser, ändrade beräkningsgrunder och under de senaste åren även andra förändringar tillkommit. Allt detta har inneburit att förtroendet för bidragens varaktighet har skadats. Den osäkerhet och oro som finns i dag bland pensionärer är förståelig. Den disponibla inkomsten har för många krympt till under existensminimum. Eftersom det inte finns något samlat högkostnadsskydd och ingen överblickbar konsekvensanalys av hur alla de kostnadsökningar som personer med vård-, medicin- och servicebehov har drabbats av är det ganska klart att ökade kostnader, även om det bara gäller några hundralappar i månaden, är av betydelse. Det är för mycket för många. När reglerna vad gäller kostnadsansvaret mellan stat och kommun ändrades i fjol förutsatte riksdagen att kommunerna skulle kunna kompensera sig genom att ta ut mer av dem som bor på sjukhem. Att resultatet skulle bli oacceptabelt höga avgifter i en del kommuner borde både departementet och riksdagen ha förstått. Inför fjolårets beslut fick vi redogörelser från kommuner som klargjorde detta. Ett exempel kom från Tranemo kommun. Om kommunen skulle kompensera sig för det uteblivna statsbidraget skulle man vara tvungen att höja ersättningen för pensionärer på sjukhem från 50 till 200 kr per dag. Det innebar en vårdavgift på 6 000 i månaden. Pensionärer med enbart folkpension och pensionstillskott hade 4 256 kr att tillgå. Att resultatet av den förändring som gjordes i fjol skulle bli en övervältring av kostnaderna på kommunerna var väl ganska klart. Vänsterpartiet har fogat en meningsyttring till betänkandet. Vi säger att det inte kan bli tal om att de som har de sämsta ekonomiska förutsättningarna skall drabbas av förslaget. Man måste försöka åstadkomma en konstruktion där de som har de lägsta inkomsterna inte drabbas värst av förslaget. Vi yrkar också i vår meningsyttring på att pensionstillskottet bör ökas för att på det sättet något förbättra levnadsvillkoren för pensionärer med ingen eller låg ATP. Med ett nytt pensionssystem, där grundpensionen förhoppningsvis är högre, kommer dessa pensionärer att hamna i en bättre ekonomisk ställning. Men för dem som nu lever under och på marginalen är det en ringa tröst. Det är också svårt att acceptera att den gruppen medborgare skall drabbas medan andra grupper har gynnats mycket kraftigt under samma period, exempelvis av dagens skattepolitik. Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till meningsyttringen under mom. 9. 0401511670506 N 2010-01-01 00:00:00 254110 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09103/#anf16