2349368 GH09103 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:103 Torsdagen den 5 maj 1993/94 103 1994-05-05 00:00:00 Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer för SJ 7E7E478D-B230-44D6-9997-DC56D15B15A6 109 KARL-ERIK PERSSON (v) v Herr talman! Först några kommentarer till Mats Odell. Jag har varit så länge här i riksdagen att jag varit med om att debattera med ministrar när de inte har fått igenom sina förslag. Det har varit givande på många sätt, eftersom de har försökt föra en saklig debatt. De har inte försökt inkompetensförklara alla som inte tycker som de själva. Att göra det tycker jag faktiskt är litet väl magstarkt. Mats Odell sade vidare att vi måste ha konkurrens. Mig veterligt det enda som vi alla här i kammaren och i övrigt i Sverige måste göra är att dö. Jag har inte tagit med alla böcker som ministern räknade upp och framhöll att han hade läst om detta, men jag har tagit med mig åtminstone en bok, som har varit ganska väsentlig för oss när vi har skrivit vår motion. Den har titeln Den svenska järnvägspolitiken. En kritisk granskning. Det är bra om folk läser böcker. Det är jättebra. Det är ännu bättre om man förstår vad man läser. Om man inte gör det är det egentligen meningslöst att läsa böcker. Om kommunikationsministern har läst alla de böcker han nämnde bör han ha förstått den kritik som finns i de motioner som har väckts med anledning av den här propositionen. Jag tycker faktiskt att Kenneth Attefors har varit duktig som har kunnat stå emot den kritik som han har fått. Jag har varit i samma situation som Kenneth Attefors, så jag förstår hur det är när man springer och jagar människor. Det finns ett annat ordspråk som skulle kunna användas här, nämligen: ''Mot dumheten kämpar gudarna förgäves.'' Frågan är om inte det är relevant i det här sammanhanget. Det är ju en bakåtsträvande politik som förs. På 30- talet fanns det ett fyrtiotal olika intressenter på järnvägen. Då kom man på att det inte fungerade. Man måste gå vidare. Därför bildades SJ för att man skulle kunna ta till vara stordriftens fördelar. Det är beklämmande att det är så många felaktigheter i detta. Jag håller med Jarl Lander om att det inte har stämt överens på många punkter i de propostioner vi har fått från regeringen. De har inte stämt överens med verkligheten. Om man säger att man vill förändra verksamheten av ideologiska skäl kan jag förstå det. Det är också märkligt att komma med påståenden som saknar relevans. I propositionen sägs att uppdelningen av SJ:s och Banverkets trafikförsörjning har haft en rad positiva effekter. Vad grundar man det på? I 1988 års trafikpolitiska beslut sades att detta skulle utredas. Det har regeringen inte gjort. Det har varit en stående kritik under den tid som Mats Odell har varit kommunikationsminister att det inte har utretts. Det är ett åsidosättande av riksdagens beslut. Det är ganska allvarligt. I det trafikpolitiska beslut som fattades sades det rent och klart ut att man skulle medverka till att överföra godstrafik från landsväg till järnväg. Det har inte heller skett. I själva verket har regeringen varit med om att sabotera möjligheten att föra över godstrafik till järnväg. År 1991 drog man undan ett utvecklingsstöd till SJ:s godstrafik på 450 miljoner kronor. Trots 1988 års trafikpolitiska beslut styr regeringen över trafik från järnväg till väg. Det är egentligen avancerat struntprat att säga att inte järnvägstrafiken utsätts för konkurrens. Järnvägstrafiken utsätts för konkurrens från olika transportsystem. I det trafikpolitiska beslutet sades också att man skulle titta över om det fanns samordningsvinster att göra. Bil-, buss-, flyg- och sjöfartstransporter är självfallet konkurrenter till SJ. De är inte fristående från SJ:s trafikpolitik. Trots att det finns automatiseringsmöjligheter finns det begränsningar. Kommunikationsministern sade själv att 10 % av Sveriges järnvägsnät är dubbelspårigt. Läser man den här boken ordentligt kan man se att det skall vara två spår i varje riktning om det skall det finns möjligheter att konkurrera på lika villkor. Det skall alltså vara fyrspåriga järnvägssträckor. Då kan man ha konkurrens på sträckan Älvsjö-- Flemmingsberg. Den möjligheten finns. Och sedan kan man fortsätta på sträckan Stockholms central-- Tomteboda. Men däremellan går det inte att konkurrera. Det stämmer inte överens med vad kommunikationsministern säger. Jag tror inte att de som har skrivit den här boken står varken Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Ny demokrati nära. Jag tror att de kanske undanber sig den kopplingen. Jag vet inte. I propositionen skrivs det att SJ i dagsläget har en alltför svag ekonomisk och finansiell ställning för att ombildas till ett aktiebolag. Hur kan man då tro att en avreglering skall förbättra SJ:s ställning? Det säger man ingenting om. Helt plötsligt konstaterar man att SJ:s ställning är svag och därför kan man inte bolagisera. Då borde man ju försöka stärka SJ i stället. Det gör man ju inte genom att släppa in privata intressen på järnvägen. Då försämras ju SJ:s möjligheter. Alla måste kunna hålla med om att det är mer eller mindre ett statsfinansiellt fiasko. Sedan skulle malmbanan vara ett exempel på att det blir bättre med konkurrens. Det är sant att LKAB driver malmtrafiken billigare. Det är helt riktigt. Men malmbanan är ju helt unik. Eller menar kommunikationsministern att malmtransporter från Kiruna till Narvik med lastbil skulle vara det konkurrensmedel man skulle använda? Vilka andra sträckor i Sverige har en ställning som liknar malmbanans? Det är avancerat struntprat att tala om att malmbanan blev så fantastisk och att det blev billigare och effektivare genom att man släppte över detta till LKAB. Malmbanan är ju helt unik. Det finns ingen möjlighet att konkurrera med lastbilstrafik från Kiruna till Narvik. Vi har stora problem i dag i Sverige när det gäller bärigheten på vägarna i inlandet. Jag tror inte att malmtransporter skulle bidra till att vägnätet i Norrbotten blir bättre. Vi menar att det finns en konkurrens från transporter med lastbil, bussar, bilar och sjöfart på andra sträckor. Att påstå att gruvnäringen skulle vara i fara i Kiruna om SJ skulle ha varit kvar är också märkligt. Jag har inte så stort förtroende för näringsministern, men jag tror faktiskt att Mats Odell skulle ha ett samtal med näringsministern om det verkligen är sanning. De 200 miljoner kronor som det blev billigare för LKAB är ju en liten summa i förhållande till vad det kostar att starta en ny nivå i Kiruna. Så pass mycket känner jag till om den industrin genom att jag har min bakgrund där. Riksdagen har på olika sätt slagit fast att det politiska inflytandet över planeringen av samhällets infrastruktur bör ökas. Ett sådant ställningstagande gjordes t.ex. genom att vi fattade beslut om förslagen i infrastrukturpropositionen, 1990/91:87. Detta håller vi nu på att gå ifrån. Vi kan aldrig acceptera att marknadskrafterna i form av ekonomiska styrmedel skall avgöra tillgången till den infrastruktur vi alla har bidragit till att bygga ut genom skatter och politiska beslut. Herr talman! Med det yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet under mom. 1 och 2 och till min meningsyttring under mom. 6. 0972721265901 N 2010-01-01 00:00:00 254202 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09103/#anf109