2349367 GH09102 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj 1993/94 102 1994-05-04 00:00:00 Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95 9946951E-48B6-4BDB-921C-689F871BAC5D 92 LARS SUNDIN (fp) fp Herr talman! Låt mig först notera att riksdagen i förra veckan i största enighet beslutade om samarbete med NATO i PFF, Partnerskap för fred, som erbjuder samverkan på flera områden. Det var ett bra beslut som bara för några år sedan hade varit omöjligt. Det hade varit otänkbart, men så snabbt förändras alltså världen. Bara för ett halvår sedan fanns det inte något PFF att ta ställning till. Nu kan vi tänka oss ett samarbete via PFF med NATO, inte minst för att skapa effektivare fredsbevarande styrkor. Detta kan vi, som Pierre Schori sade i debatten i fredags, göra även om Ryssland stannar utanför PFF. Det är helt andra tongångar än de som vi har hört tidigare i denna kammare. Men, herr talman, självfallet är den militära huvuduppgiften för oss att försvara Sveriges territorium. 1992 års försvarsdebatt i början av juni startade kl. 9.00 på morgonen och fortsatte till långt in på kvällen. 56 talare deltog i debatten. Förra årets debatt hade 24 anmälda talare, och den anmälda talartiden var inte fullt fyra timmar. I år har 15 talare tänkt delta i debatten. Den beräknade talartiden är knappt två och en halv timme. Skillnaden är markant och inte svår att förstå. 1992 debatterade vi och beslöt om totalförsvarets utveckling mellan 1992 och 1997. Trendbrottet kom faktiskt redan 1987, framför allt när det gällde det civila försvaret. Men 1992 fattade vi beslut om en modernisering av försvaret och om en satsning på kvalitet i utbildning och i materiel på numerärens bekostnad. Det är en enkel sammanfattning av beslutets minsta gemensamma nämnare. Vi i Folkpartiet liberalerna menade, och menar, att 1992 års beslut var bra. Det var ett uttryck för en försvarspolitik som vi länge hade varit ganska ensamma om att förorda. Inte minst Hans Lindblad var länge en envis talesman för en omläggning av den svenska försvarspolitiken i den riktning som vi beslutade om 1992. Försvarsutskottets betänkande i år är alltså mer ett rutinbetänkande. Nu håller vi på att fullfölja och förverkliga riktlinjerna från 1992. Vi kan konstatera att de säkerhetspolitiska bedömningar som 1992 års beslut vilade på fortfarande håller och är giltiga. Därmed ligger också de försvarspolitiska målen och uppgifterna kvar. Vi i Folkpartiet liberalerna har ingen annan mening. Ingenting, herr talman, betyder mer för freden i vår del av världen än en demokratisk utveckling i Ryssland. När det gäller den kan det ibland hysas farhågor, men det står ändå klart att den ryska militära förmågan åtminstone på kort sikt har minskat. Det gäller förmågan att föra ett konventionellt storkrig utanför landets gränser och att genomföra större operationer i Östersjön. Därmed har vår territoriella säkerhetsmarginal ökat, trots att det finns gott om ryska trupper på Kolahalvön och i Leningrads militärområde. Märkligt nog, herr talman, finns det en del smärre styrkor kvar i Baltikum, framför allt i Estland. Med Lettland har Ryssland nu träffat ett avtal om truppernas tillbakadragande, men Estland har ännu inte ett sådant avtal. Vi i Folkpartiet liberalerna står alltså fast vi 1992 års beslut. Det skall inte rivas upp, men vi menar att det nu är dags att låta en ny försvarskommitté börja arbeta inför 1997 års beslut. Inför det vill vi pröva ett anslag på en lägre nivå än i dag. Vid ett säkerhetspolitiskt analysarbete kan det naturligtvis visa sig att någon minskning av försvaret inte är möjlig på grund av t.ex. den materiella utvecklingen eller någon svensk medverkan i internationella insatser. Men det skall i alla fall prövas. Herr talman! I vårt arbete med regeringens budgetförslag har vi i utskottet strävat efter att kontrollera eller utvärdera hur 1992 års beslut nu håller på att genomföras. Vi har bl.a. gjort det genom besök på myndigheter, förband och försvarsindustrier. Vi har kunnat konstatera att 1992 års beslut nu, sedan två av periodens fem år har gått, håller på att slå igenom. Det stora och bekymmersamma undantaget så här långt är marinen. Där har förnyelsearbetet inte löpt planenligt. Det är allvarligt, vilket vi också säger att det är. Vi utgår från att detta skall rättas till av regeringen och av myndigheterna senast i slutet av den försvarsperiod som vi nu är inne i. Vi har också noterat att det militära och civila försvaret inte har samma planeringsinriktning för tiden efter 1997. Det måste också rättas till. Samma planeringsförutsättningar skall gälla inför nästa stora försvarsbeslut. Det skall vara samma planeringsförutsättningar för det militära försvaret som för det civila försvaret. Länsstyrelserna har fått nya och mer övergripande uppgifter vad gäller försvarsförberedelserna. Det är uppgifter som de enligt vår mening för närvarande inte har kompetens och kapacitet att klara av. Också på det området menar vi att en ändring, en förbättring, måste komma till stånd. Herr talman! I stort visar vårt uppföljningsarbete att 1992 års försvarsbeslut håller på att förverkligas som det var tänkt. Det borde i och för sig vara en självklarhet. Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till hemställan i betänkandet. 085018966209 N 2010-01-01 00:00:00 253988 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf92