<anforande>
<dok_hangar_id>2349367</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2ACD32DD-A257-4C97-9565-CA5956A084E2</anforande_id>
<anforande_nummer>82</anforande_nummer>
<talare>JAN JENNEHAG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag håller med Arne Andersson om
långsiktigheten. Vi har inga olika meningar på den
punkten.

Vad sedan gällde JAS-projektet försökte jag på ett
pedagogiskt sätt förklara hur en ståndpunkt kan
ändra karaktär när verkligheten förändras. Jag har
ingen föreställning om att vi i dag skall stoppa JAS
i den meningen att vi avbryter tillverkningen,
skrotar de redan färdigställda planen och betalar de
skadestånd och tar de andra effekter som det skulle
få.

Också jag tror att vi under överskådlig tid framöver
behöver ett svenskt militärt försvar, även om jag
företräder ett parti som vill minska betydelsen av
det militära försvaret inom totalförsvarets ram.
Inom det militära försvaret finns också ett
flygvapen. Det måste vara tillåtet att ifrågasätta
vilken typ av flygvapen vi behöver, vilka konster
det skall klara, vilken beväpning det skall ha och på
vilken tekniknivå vi skall lägga oss. Det är ingen
tvekan om att JAS-projektet under årens lopp har
blivit allt dyrare. Möjligen är den teknik som man
valt en återvändsgränd. Det måste vara legitimt att
diskutera detta.
</anforandetext>
<intressent_id>0509012622802</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253978</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf82</protokoll_url_www>
</anforande>
