<anforande>
<dok_hangar_id>2349367</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utvidgad kompensation för viss dieseloljeskatt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>197A6803-FC56-4A55-900B-5E6FBA477976</anforande_id>
<anforande_nummer>75</anforande_nummer>
<talare>IVAR FRANZÉN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig en gång för alla fastslå att det
inte är fråga om att undanröja lagen eller försvaga
lagen, utan det är fråga om att man i detta fall har
fattat beslut, på ganska kort tid, inom ett område
där staten har speciella uppgifter.

Det kan inte på något sätt vara prejudicerande i
övriga fall, men det skulle vara anmärkningsvärt
om regeringen här inte gjorde några särskilda
insatser. Då hade Karl Hagström faktiskt anledning
att framföra kritik. Lagen gäller fullt ut.
</anforandetext>
<intressent_id>034408872004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253971</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf75</protokoll_url_www>
</anforande>
