<anforande>
<dok_hangar_id>2349367</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utvidgad kompensation för viss dieseloljeskatt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A78D1372-C721-45B3-9799-F5EC2BEFA959</anforande_id>
<anforande_nummer>73</anforande_nummer>
<talare>IVAR FRANZÉN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Karl Hagström har i sak rätt då det
gäller tolkning av lagen, och där har vi alltså inte
några delade meningar. Men det råder ändå litet
speciella förhållanden i det här fallet, där staten
föreskriver en märkning och också bestämmer
straffsanktioner i händelse av missbruk, dvs. att
man brukar omärkt olja på ett felaktigt sätt.

Det är därför rimligt att staten i det här
sammanhanget tar ett större ansvar. Det väsentliga
är nu, anser jag, att det ändå pågår ett mycket
omfattande jobb för att både lösa praktiska
problem och undanröja de eventuella hälsorisker
som märkningen kan medföra.

Även om man, som Karl Hagström gjorde här, kan
önska och kanske t.o.m., som han menar, rikta
kritik mot att problemen inte hade kunnat förutses,
är det faktiskt på det sättet i det verkliga livet att
man inte kan förutse allt. Jag tycker att det är
viktigt att notera att staten har särskilt ansvar i
detta fall och också att regeringen gör mycket för
att undanröja de problem som kan kvarstå.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
</anforandetext>
<intressent_id>034408872004</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253969</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf73</protokoll_url_www>
</anforande>
