<anforande>
<dok_hangar_id>2349367</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jämställdhetspolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>DE829115-333C-4608-AE5A-7CD3FE87FAFA</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>Socialminister Bengt Westerberg (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig börja med den sistnämnda
punkten. Vi tillför JämO ytterligare resurser. Det
är bara ett par år sedan JämO tillfördes resurser
också av den föregående regeringen. Man kan
naturligtvis alltid tillföra en myndighet hur mycket
resurser som helst. Men det är ett ganska vanligt
oppositionsbeteende att man vill lägga på några
miljoner utöver det regeringen gör. Som jag sade
tycker jag inte att det här förslaget känns särskilt
aktuellt för dagen, mot bakgrund av Göran
Perssons missnöje med att vi inte sparar tillräckligt.

Det glädjer mig att Berit Andnor tycker att
förslaget om pappamånad är bra. Det var synd att
Berit Andnor inte kunde gå ut och tillkännage den
inställningen när debatten började för ett år sedan.
Då var jag ganska ensam i min polemik mot bl.a.
Birgitta Dahl, som gick ut och talade om hur dåligt
förslaget var. Jag är dock glad över ett Berit
Andnor har lyckats påverka sin riksdagsgrupp och
i synnerhet Birgitta Dahl att ändra inställning i
denna fråga. Jag tror att det är en mycket bra
reform.

Jag sade att socialdemokraternas reservationer inte
tillför någonting. Det sade jag inte för att kritisera.
Jag gläds tvärtom över att det finns en betydande
enighet mellan oss när det gäller utformningen av
jämställdhetspolitiken. Jag vidhåller att
reservationerna framför allt gäller formuleringar i
besluten. I sak finns det inte mycket att ta fasta på.

Berit Andnor nämnde ett par saker. Det gällde
bl.a. om man i lagen också skulle ha skrivit in att
arbetsgivare skall analysera löneskillander och inte
bara kartlägga dem. Det är självklart att en sådan
analys skall göras så att man kan föreslå åtgärder.
Vi menar att man kanske inte skall skriva in ordet
''analys'' i lagtexten. Det är mycket svårt att i
lagtexten fixera vad en analys är och på vilka
grunder man skall kunna kritisera en arbetsgivare
för att denne inte har analyserat. På den punkten
har vi modifierat Löneskillnadsutredningens
förslag. Sedan har vi knutit an det här till den
lagstiftning som redan finns och som innebär att
företag med tio anställda eller fler skall redovisa
jämställdhetsplaner. Det var ett förslag som den
tidigare regeringen lade fram och som vi
accepterade när det kom. Jag kanske kan få fråga
Berit Andnor på vilka grunder man i det förslaget
stannade vid tio anställda och vad som skulle
motivera en annorlunda behandling, i förhållande
till den lagstiftning som vi redan har, på just denna
punkt. Jag tycker att det är rimligt att följa den
lagen.

Jag vill dock samtidigt understryka att det finns
bestämmelser i lagen som innebär att alla
arbetsgivare, även de som har färre än tio anställda,
har skyldighet att verka för ökad jämställdhet och
mot lönediskriminering. Vi undantar således inte
vissa arbetsgivare från dessa skyldigheter, utan vi
har bara knutit an till den gamla
socialdemokratiska propositionen. Vi tycker att
skydligheten att ta fram statistik och redovisa den i
jämställdhetsplanen skall gälla företag med tio
anställda eller fler.
</anforandetext>
<intressent_id>0630022377501</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253942</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
