<anforande>
<dok_hangar_id>2349367</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jämställdhetspolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B07292DE-ACDC-4B59-9151-B395F21ED601</anforande_id>
<anforande_nummer>45</anforande_nummer>
<talare>BERIT ANDNOR (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! I mångt och mycket är Bengt
Westerberg och jag överens. Det är det här som är
så betecknande för Bengt Westerbergs sätt att leda
debatterna. I ord är det mycket vi är överens om.
Men när vi går till handling blir det litet problem.
Då skiljer vi oss åt.

Jag tycker också att pappamånaden är en viktig del
i ett fortsatt arbete för jämställdhet mellan könen.
Bengt Westerberg hänvisar till att många unga
kvinnor i dag i anställningsintervjuer får frågan om
de tänker skaffa barn. Många gånger kanske ett
jakande svar leder till att kvinnan inte blir anställd.
Den frågan kommer också att ställas om
regeringens förslag till att utöka rätten till
tjänstledighet, som finns i
vårdnadsbidragspropositionen, går igenom.
Kanske kommer det att betyda ännu mera för unga
kvinnors möjligheter att ta sig in på
arbetsmarknaden.

Bengt Westerberg säger att den socialdemokratiska
reservationen i stort sett inte tillför någonting. Jag
skulle i och för sig ha blivit förvånad om han hade
sagt någonting annat. Men den allvarligaste
invändningen som vi socialdemokrater har mot
regeringens proposition är att just helheten saknas.
Tidigare, innan Bengt Westerberg hade hunnit till
kammaren, redogjorde jag också ganska ingående
för den rad av förslag som direkt motverkar
jämställdhetsarbetet som denna regering har lagt
fram.

För att återgå till själva lagstiftningsförslagen, är
det bara att konstatera att de förslag som
regeringen lägger fram inte är tillräckligt
långtgående när det gäller kartläggning och
analyser av löneskillnaderna. Här vill man stanna
halvvägs och inte ta de steg som krävs för att det
verkligen skall hända någonting och för att rejäla
förändringar skall komma till stånd när det gäller
lönediskrimineringen. Samma sak gäller för
begränsningen som man vill enbart skall omfatta
företag med över tio anställda och för rätten till
skriftlig uppgift i de fall någon upplever sig vara
lönediskriminerad.

Beträffande anslagsfrågorna kommer JämO:s
uppgifter att utökas betydligt i det förslag som läggs
fram. Jag tycker att det är rimligt att man också ger
JämO förutsättningar att bedriva ett seriöst arbete
i enlighet med de nya uppgifter som lämnas i
propositionen och betänkandet. Jag vill med
bestämdhet hävda att regeringen inte gör det i det
här förslaget -- därav den socialdemokratiska
reservationen.
</anforandetext>
<intressent_id>0332067570917</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253941</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf45</protokoll_url_www>
</anforande>
