<anforande>
<dok_hangar_id>2349367</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jämställdhetspolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3848C3C4-14A1-4BC9-A441-E8D6722B1927</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>ROSE-MARIE FREBRAN (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Berit Andnor och jag har diametralt
olika synsätt på vårdnadsbidraget. Det var som jag
trodde: Berit Andnor kunde inte nämna någon som
skulle få betala för att ta emot vårdnadsbidraget.
Hon kunde bara komma med marginaleffekter. Jag
upprepar: bara marginaleffekter!

Jag skulle vilja veta: På vilket sätt skulle en
utbyggnad av föräldraförsäkringen minska
marginaleffekterna som vi talar om i det här
sammanhanget?

I sin kritik av regeringens politik på olika områden
framhåller Berit Andnor ständigt att den har
försämrat kvinnornas ställning. I förhållande till
vad? På vilket sätt är det kvinnorna som bär
bördorna av den kris som vi har gått igenom och
fortfarande upplever? Och hur kan de göra det på
grund av den politik som har förts sedan långt
tidigare?

Det är inte kvinnorna som bär den bördan. Män
och kvinnor bär den tillsammans i vårt land.
Relativt sett drabbas kvinnorna inte mer än
männen av att en ersättningsnivå sänks med 10 %.
Vi bär bördorna tillsammans.
</anforandetext>
<intressent_id>0699354970600</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253937</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
