2349367 GH09102 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj 1993/94 102 1994-05-04 00:00:00 Jämställdhetspolitiken F6F50A49-9145-4FC9-815B-EE6A3CB64983 3 STEFAN KIHLBERG (nyd) nyd Fru talman! Låt mig börja med att be Berit Andnor om ursäkt för att jag har anmält mig till den här debatten. Jag har förstått att för Berit Andnor är jämställdhet lika med kvinnokraft och kvinnokamp. Det har ingenting med jämställdhet att göra. I min värld handlar jämställdhet om mäns och kvinnors lika möjligheter och lika villkor. Men jag är inte övertygad om att Berit Andnor delar den synen. Som förstamajtal var det dock förträffligt. Jag konstaterar lugnt och försynt att socialdemokratin har haft makten i över 40 år. Ser man till resultaten inom jämställdhetsarbetet borde man kanske vara avsevärt mera ödmjuk och försynt än Berit Andnor. Resultatet är i sanning litet. Beklämmande nog, Berit Andnor, har jag aldrig mött så mycket manschauvinism och så många mulliga mansgrisar som just inom Berit Andnors s.k. klasser. Där har jag hört de värsta diskussionerna och haft de största problemen att övertyga. Sopa gärna rent framför egen dörr först! Upplysningsvis, arbetslösheten har faktiskt drabbat männen värre än kvinnorna. Om Berit Andnor inte litar på mig kan hon gärna fråga Göte Bernhardsson. Fru talman! Det råder en bred politisk enighet -- jag skulle nästan vilja säga total enighet -- om de grundläggande principerna i jämställdhetspolitiken, även om det finns de som försöker göra gällande annat. Jag vågar påstå att det nästan är en självklarhet för samtliga partier att män och kvinnor skall ha lika möjligheter till utbildning och naturligtvis lika lön för samma jobb. Det är en självklarhet, och jag skall inte gå vidare in på det. Jag håller med om att det finns en del problem kvar att lösa. Men låt oss diskutera strategin för hur vi skall lösa dem. Vi är i grunden överens. I grunden välkomnar vi också propositionen. Vi är överens när det gäller 90 % av den. Det finns dock 10 % där vi har en annan uppfattning. Det gäller delvis strategier, men det gäller också att vi saknar ett djup. Jag skulle vilja likna jämställdhetsdebatten vid ett isberg. 90 % av problemen syns inte. Det enda som debatteras är det som syns. Därför blir debatten ofta mycket ytlig, även här i kammaren. Jag gjorde ett allvarligt försök i den allmänpolitiska debatten -- naturligtvis misslyckades det -- att få till stånd en litet djupare diskussion kring jämställdhet. Vad är jämställdhet? Hur ser ett jämställt samhälle ut? Jag kan inte påstå att debatten gav mycket till svar. Förvisso har vi brister så till vida att det inte är lika lön och lika möjligheter, men de problemen är så tydliga. Därmed är de mycket lättare att angripa. Jag skulle därför vilja fokusera debatten på de litet djupare dimensionerna. Jag vill gå utöver ''plakatargumenten'', som jag kallar för symmetri. Det anses att problemet är löst när det är 50-50, hälften män och hälften kvinnor, delad makt och delat ansvar. Men det är inte så. Vi kan ta bankerna som exempel. I bankerna är könsfördelningen bland de anställda redan 50-50. Skulle man på bankerna vara mer jämställda än på sjukhusen, daghemmen eller i grundskolan där man har en enorm kvinnodominans? Jag hävdar att man inte är ett dugg mera jämställd på banken. Då dyker frågan upp varför det inte är så. Den frågan tycker jag är mycket mera intressant att diskutera. För oss innebär jämställdhet också att man bejakar kvinnlighet och manlighet. Man måste våga analysera och diskutera skillnaderna. De är ofta stora, men dess värre är de okända för många, även för dem som deltar i debatter. Fru talman! Låt mig ta ett konkret exempel som jag tycker är illustrativt. Exemplet kommer från försvarsmakten -- en totalt mansdominerad värld, en machovärld som under sekler har byggts upp av män. Den är uppbyggd av vapen, muskler och teknik, som verkligen är sinnebilden för manssamhället. Försvaret var ett av de första områden där man verkligen gav sig på jämställdhetsfrågan på ett mera kvalitativt och fördjupat sätt. Man gjorde stora, lyckade satsningar för att få in flera kvinnor, t.ex. kvinnliga officerare. Man konstaterade mycket riktigt att efter en tid slutade kvinnorna. Militärer är bra på analys och forskning. De gjorde naturligtvis vad varje logiskt tänkande människa skulle göra i ett sådant läge. De började undersöka vad det beror på. Jag skall inte gå in på någon fördjupad beskrivning av resultaten. Man upptäckte bl.a., vilket i och för sig inte är överraskande för dem som jobbar med sådana här frågor, att de kvinnor som kom in försökte ''bli'' män. Det är ganska naturligt i den miljön. Däri ligger en del av problemet. Det accepterade inte männen. Dessa kvinnliga officerare fick, förlåt fru talman, ett rent helvete. Är man klok försöker man ta sig ur det. Det har gjorts studier och man har jobbat vidare med frågan. Det har t.ex. konstaterats att vid plötsliga förändringar är den första frågan män ställer sig: Vem har beslutat det här? Men det är inte den första fråga kvinnor ställer sig. Kvinnor undrar: Varför skall det förändras? Redan på detta enkla plan har vi en av förklaringarna -- det finns många, många fler -- till varför det händer så olika saker och varför det blir så fel. Män tenderar t.ex. att acceptera hierarkier. Om det bara är rätt chef som har beslutat så lyder man och ställer in sig i ledet. Det är en trygghet. Tack och lov är kvinnor klokare än så. De accepterar inte hierarkier med automatik. Kvinnor är mycket bättre på nätverk. Nätverk är hotande för män, och så uppstår det problem. Jag menar att det här finns kvalitativa dimensioner inom jämställdhetsarbetet som vi över huvud taget inte diskuterar. Inom försvarsmakten jobbar man med det här. Man har naturligtvis satt in ett omfattande åtgärdsprogram och har en mycket kraftfull utbildning där man går in för att stötta och utbilda både kvinnor och män. Man slår mycket klart fast i utvecklingsprogrammen att även inom försvarsmakten måste kvinnor förbli kvinnor och våga bejaka sin kvinnlighet. De måste lära sig hur de fungerar som kvinnor och hur män fungerar. Detsamma gäller för män. Då börjar det faktiskt kunna fungera mycket bra. För många som inte känner till så mycket om försvarsmakten är det kanske en paradox att man där ligger mycket långt framme på detta område. Man anlitar mycket riktigt t.ex. Gunnilla Masreliz- Steen, som är utomordentligt kunnig på det här området. Försvarsmakten ligger också långt framme när det gäller ledarskap. Den är inte den gamla, hiearkiska lydarorganisationen som många fortfarande tror. Om man ser på det politiska systemet, finner man att vi inte har lärt oss någonting. Titta bara på riksdagen. Vi klarar inte ens av att föra en jämställdhetsdebatt med någorlunda balans. Jag välkomnar Hans Andersson i sammanhanget. Det är roligt. Det är han och jag, och resten av debattörerna är kvinnor. Så ser det ut varenda gång. Mina vänner, kan ni inte börja städa i era egna partier och försöka aktiviera den andra halvan för jämställdhetsfrågorna? Fru talman! Tänk om det ställdes flera kvinnliga ''varför'' i jämställdhetsdebatten. Det vore ett framsteg för jämställdheten. Jag vill ta ytterligare ett exempel som gäller de djupare dimensionerna. Ett problem som håller på att bli alltmera akut är att tekniska och naturvetenskapliga utbildningar väljs av alltför få studerande ungdomar. Varför? Det visar sig att mycket forskning tyder på att det faktiskt bl.a. beror på kvinnodominansen i förskola och grundskola. Traditionellt har inte kvinnor en teknisk/naturvetenskaplig inriktning. Detta påverkar ungdomarna. Man konstaterar nu att det kanske är lärarutbildningen och skolan som är den viktigaste faktorn i fråga om jämställdheten. Jag skall hoppa över pigdebatten eftersom jag tycker att den är så beklämmande och förnedrande för kvinnor och för dem som arbetar med hushållsarbete. Jag vägrar att bemöta de billiga argument Berit Andnor försökte föra till torgs. Däremot vill jag ställa en fråga angående förslitningsskador hos kvinnor. Ja, detta skrämmer mig också. Men jag tycker att det är viktigt att ställa sig följande fråga: Är det kanske så att vissa arbeten inte skall utföras av kvinnor just på grund av att de får förslitningsskador? Det finns skillnader mellan män och kvinnor i kroppslig konstitution och fysiologi. Det är kanske direkt olämpligt med dessa jobb, men kvinnorna har i många sammanhang tvingats in i dessa jobb. De har inte haft några andra möjligheter, och så har de fått dessa förslitningsskador. Fru talman! Bl.a. mot denna bakgrund känns propositionen litet tunn och ytlig. Där finns många vackra ord, men trots allt skapar vackra ord inga förändringar. Pappamånaden har försvunnit ur betänkandet. Den var med i propositionen. Alla vet att det inte var särskilt logiskt, men den fanns med där. Logiskt hörde den hemma i den proposition som lades fram samma dag om vårdnadsbidrag, men Bengt Westerbergs prestige förbjöd att den skulle finnas med i den. Nu har inte pappamånaden hamnat i detta betänkande heller. Den hör hemma i socialförsäkringsutskottet. Jag sparar den debatten till den dag det betänkandet kommer upp i kammaren. Men kvar finns beskäftigheten som motiverar vår reservation 13. Fru talman! Vi vädjar: Låt föräldrarna vara i fred. Respektera föräldrarna som vuxna ansvarstagande människor som själva kan besluta om vem som skall sköta om barnen och när detta skall ske. Vi tycker att det är minst sagt beklämmande när politiker börjar tassa in i familjen och tala om vilken arbetsfördelning som skall råda mellan mamma och pappa. Sopa i så fall framför den egna dörren! Jag menar t.ex. de kommunala daghemmen och grundskolan. Det är politikernas sak. Dessa platser utgör en fullständig, total kvinnovärld. Ni politiker som gillar att peta: Där finns faktiskt ett område väl värt att peta i. Detta är i sanning ett problem. I stället går ni på med pekpinnarna mot föräldrarna. Vi tror inte heller att några problem löses genom att byråkratisera med länsvisa s.k. jämställdhetsexperter. Det löser inga problem. Men det kostar dyra pengar. Fru talman! Inte ens en gång JämO är expert på jämställdhet. Det är allvarlig men befogad kritik. Jag har vid flera tillfällen personligen diskuterat med och lyssnat på JämO, och jag har frapperats över okunnigheten när det gäller jämställdhetsarbetets djupare och kvalitativa aspekter. Ett exempel: JämO har vid upprepade tillfällen åkt land och rike runt och pratat om ABB:s T50-projekt som ett jämställdhetsprojekt. Det har inte ett skvatt med jämställdhet att göra! Jag har upptäckt den fullständiga okunnigheten när jag har försökt att förklara detta. Det skrämmer mig att det gång efter annan finns en sådan okunnighet på ett område som denna myndighet borde behärska. Däremot duger JämO bra som förstamajtalare. Där är kraven inte så höga noterade vi i måndags. Fru talman! Låt oss sopa framför egen dörr. Titta på talarlistan. Den är beklämmande ojämställd. Fru talman! Låt mig avslutningsvis yrka bifall till flera varför, till mer kvinnlighet och till våra reservationer 13 och 15. 0846623992109 N 2010-01-01 00:00:00 253899 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf3