2349367 GH09102 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj 1993/94 102 1994-05-04 00:00:00 Jämställdhetspolitiken 51D5045C-BB57-4DBC-82F7-EA15C329EBE8 24 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) m Herr talman! Relationer skapas i det civila samhället. Staten har trots allt ett begränsat inflytande. Attitydbildning grundar sig på en mängd olika faktorer. Samspelet mellan könen och relationerna avgörs, som väl är, inte i första hand genom statliga ingrepp. Staten är här en aktör bland många. Attitydbildningen kan givetvis influeras av statens hållning. Därför stöder vi också detta betänkande, där staten på olika sätt markerar sin inställning och försöker bevaka och stimulera till ett jämställt förhållningssätt. Målet är att var och en, kvinna som man, fritt skall kunna forma sitt liv. Men vi skall inte glömma hur beroende vi är av varandra i olika sammanhang. Total frihet -- finns det? Frågan är om den ens är eftersträvansvärd, om det är något slags narcissistiskt beteende vi har som mål. Nej, problemet är att åstadkomma så mycken frihet för den enskilde som vi kan inom den ram av beroende som samhälle, familj, föräldraskap, kärleksförhållanden, vänner m.m. utgör. Tillvaron är inte svart, inte vit, inte enkel. Men den är olika för oss alla. Dagens datum, den 4 maj, dagen då Europaparlamentet röstar om det skall acceptera Sverige som medlem i den Europeiska unionen, är en milstolpe i vår senfärdiga resa mot en europeisk gemenskap. Därmed blir det också ett etappmål på vägen mot de nya möjligheter på arbetsmarknaden som kommer att öppna sig för oss, för kvinnor såväl som för män, möjligheter som kvinnor tar till vara mycket bättre än män. Ca 60 % av de studerande i de olika utbytesprogrammen för studenter -- Erasmus, Comett osv. -- är kvinnor. Männen kommer här bara upp till ca 40 %. Vi skall inte gråta blod över att allt inte är fördelat enligt normen 50/50, tvärtom! Det finns skäl att inte låsa sig vid 50- procentsnivån i alla sammanhang och därmed förhindra för kvinnor att ta tillbaka mark på områden där de nu kommer med full fart, som när det gäller att studera och ta jobb över gränser. Genom att kvinnor bl.a. på det här sättet fångar möjligheterna kommer de också att kunna ta till vara de chanser Europa erbjuder och än mer kommer att erbjuda. Inte minst kan man anta att det kommer att ske en utveckling inom privat sektor, något som uppenbarligen även Socialdemokraterna anar, när de i sina jämställdhetsmotioner vill få fram fler företagare. Det är något vi välkomnar efter decennier av blockeringar i detta avseende. Därför har Nutek fått resurser att stimulera fram kvinnligt företagande, men även de nu föreslagna länsexperterna torde ha möjligheter att bidra till ökat kvinnligt företagande, vilket sannolikt mer än många andra åtgärder skulle öka jämställdheten. Det räcker med att bara gå till Frankrike, så kan man se vad det kvinnliga företagandet faktiskt betyder för kvinnans ställning. Därtill tycks kvinnorna där ha lyckats finna ett något bättre modus vivendi i dilemmat att förena familj och jobb, i den mån denna stressfaktor nu påverkar livslängden. Det lär ju vara så mer än man tidigare har trott. I varje fall lever de franska kvinnorna längre än de svenska, vad det nu kan bero på. Vänstern har däremot ännu inte kommit till samma insikt som övriga om värdet av kvinnligt företagande utan tycks fortfarande ha föreställningen att ett Sverige utanför EU skall utgöra något slags segregerad arbetsmarknad för kvinnor i offentlig sektor. Denna modell skulle sedan vara basen för en stark ekonomi. Hur finansieringen skall gå till tycks vara mer oklart. Kopplingen kvinnlig förvärvsfrekvens och offentlig sektor är dessutom inte korrekt. Det finns starkare faktorer i fråga om kvinnors förvärvsarbete än om arbetet sker i offentlig sektor, enligt senare forskning. Vänstern skiljer sig påtagligt från bedömningen i betänkandet ''EG, kvinnorna och välfärden'', EG- konsekvensutredningen, i ställningstagandet vad avser jämställdhet. Utredningen ser EU- medlemskapet som den bästa vägen. Här finns det anledning påpeka att frågan om kvinnorepresentation i EU-sammanhang uppmärksammats av regeringen, som uppdragit åt departementen att redovisa hur man åstadkommer jämn fördelning när det gäller Sveriges representation i berörda EU-organ. Det är viktigt för Sverige att visa upp kvinnor i EU- arbetet, så att andra kvinnor känner identifikation i frågan men också känner att det framtida EU- samarbetet kommer att få relevans för dem. Det folkliga förtroendet, som är så viktigt i EU-frågan, påverkas givetvis av om man ser eller antar att de frågor man uppfattar som viktiga också finns med på menyn. Sannolikheten för att en bred känsla skapas i det avseendet är större om könen finns någorlunda jämnt representerade. Här finns också anledning för Sverige att ta marknad. Vi förväntas komma med duktiga kvinnor som skall flytta fram kvinnors positioner, och då skall vi göra det. Annars skulle den svenska jämställdheten verkligen missa ett utmärkt tillfälle att breda ut sig över större delar av Europas karta. Samtidigt skall vi använda EU:s lagstiftning till att flytta fram positionerna i Sverige. Arbetsmarknadsutskottet vill förhindra att man med kollektivavtalens hjälp desavouerar utvecklingen mot ökad jämställdhet. Detta är enligt vår uppfattning riktigt. Om vi skall ha en JämO skall hon också ha möjlighet att upprätthålla tillsynen. Detta är en moderatuppfattning som vi tidigare har framfört såväl i kommittémotion som i enskild motion. Den enighet som nu föreligger på denna punkt finner vi glädjande. Vi har även tidigare velat föra över resurser för att ge JämO praktiska möjligheter att utföra sitt arbete med ökad tillsyn. Facket har redan bevisat att man inte är bäst på att bedriva jämställdhet, men även arbetsgivarna har visat viss senfärdighet. Det är att beklaga och sannolikt att hänföra till att män ser män. Hade enskilda duktiga kvinnor fått bättre möjlighet att avancera hade dessa exempel sannolikt något dämpat den iver till kollektiv jämställdhet som nu uppstått på sina håll och som kan få besvärliga ekonomiska konsekvenser om löneutvecklingen inte skulle gå hand i hand med produktivitetsutvecklingen. Det gäller att inte förfuska instrumentet arbetsvärdering och skapa stora negativa ekonomiska effekter. Det skulle leda till lägre lön för alla -- även kvinnor. Statligt reglerad lönepolitik är ingenting att stå efter. Arbetsvärdering är inte en metod att genomföra socialistisk politik som varit svår att genomföra på andra vägar. Arbetsgivarna har nu vaknat upp, även på toppnivå, och är på jakt efter duktiga kvinnor till företagsstyrelserna. Det är bra. Det behövs kvinnliga bedömningar även på topposition i samhället. Lyckas vi inte skapa ett samhälle där både manliga och kvinnliga värderingar kommer till uttryck på olika samhällsområden -- i företagsvärld eller offentlig värld och på olika nivåer -- kommer vi inte att kunna skapa ett harmoniskt samhälle. Men det är svårare än så. Det gäller att uppskatta varandras olikheter och värdera dem positivt. Ty om kvinnor skall bli som män för att nå framgång i yrkeslivet kommer världen knappast att gå framåt -- inte heller om männen skall bli som kvinnor. Män är bättre på att vara män och kvinnor på att vara kvinnor. Låt oss respektera båda könen och öka kunskaperna om skillnaderna, se kompetens och fördelar och ta dem till vara! Vi måste helt enkelt lyckas skapa en värld där alla har en roll utan att vara lika, där människovärde och möjligheter är desamma och kan nyttjas efter individuella önskemål. Vi är inte lika, vare sig de olika könen eller inom könen. Olika sorters människor måste känna att de har en plats i vårt samhälle. Det är nödvändigt att öka vår acceptans för olika kulturer, för olika sätt att vara och för olika människor och inse att det är en tillgång för samhället att alla inte är lika. Processen att i allt högre grad acceptera, inlemma och ibland anamma det som är annorlunda går inte bara ut över skillnaderna mellan könen, utan har större dimensioner än så. Ett samhälle som inte accepterar olika sätt att leva, arbeta, ordna barnomsorg, arbetstider osv. är inte ett alldeles fritt samhälle. Vi behöver ett samhälle där varje individ inom de beroenderamar som trots allt finns har möjlighet att finna det liv som stämmer bäst för den enskilde. Till Hans Andersson skulle jag till sist vilja säga att det mest jämställda förslag som har lagts fram i pensionssammanhang faktiskt har lagts fram av denna regering, nämligen förslaget att man skall ha rätt att dela pensionerna i familjen. Det är ett förslag som t.o.m. borde tilltala Vänstern. Det kan faktiskt leda till exakt samma pension för man och kvinna. Med dagens jämställdhetsbetänkande ligger vi långt framme. Det kommer att ge Sverige verktyg att visa framfötterna i Europasamarbetet, samtidigt som de jämställdhetsfrågor som aktualiseras i betänkandet ligger väl i linje med det som sker i våra nordiska grannländer. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i AU17. 0153923606405 N 2010-01-01 00:00:00 253920 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf24