2349367 GH09102 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj 1993/94 102 1994-05-04 00:00:00 Jämställdhetspolitiken 44460ECB-B788-474B-92C6-8A9ED58D8422 22 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Nej, Vänsterpartiets lösning är inte alls den enda saliggörande. Den är emellertid självklar för oss som så starkt hävdar kollektivavtalsprinciper och att man skall reglera förhållandena på arbetsmarknaden så långt möjligt genom kollektivavtal. Vi stöder alltid den fackliga suveräniteten. Det är att gå mycket långt när vi på det här området förordar en mer tvingande lagstiftning än vad regeringen gör. Men det gör vi för att lagstiftningen skall bli operativ. Det måste hända någonting. Jag är helt överens med Isa Halvarsson när hon säger att många kvinnor och också många män är trötta på att höra ''var god dröj'' när det gäller jämställdheten. Förändringsarbetet har pågått i decennier. Det handlar inte om ifall jag är för eller emot jämställdhet. Jag vill påstå att Vänsterpartiet med kraft under ett stort antal år har drivit frågorna om jämställdhet och krävt skärpningar av lagstiftningen. Jag anser att det fortfarande inte finns några goda argument för att inte göra lagstiftningen mer tvingande och för att inte tillgodose de krav på bättre underlag, jämförelser och analyser som förs fram i reservationen till utredningen. Östgötamodellen och genomdrivandet av en systematisk arbetsvärdering har naturligtvis varit till men för männen. Som jag tidigare sade kommer männen att förlora när dessa rättvisekrav förs fram och drivs igenom. Vi borde ännu tydligare och kraftfullare föra fram instrumentet könsneutral arbetsvärdering. Det kan ske på många olika sätt, och jag vet att det inte är alldeles enkelt, eftersom jag själv under många år har sysslat med sådant. Jag frågar fortfarande varför inte intresset har varit större från Isa Halvarssons sida när det gäller att begränsa övertidsuttagen, som så starkt drabbar kvinnor, och när det gäller att försvara den kommunala ekonomin, som i själva verket är grunden för kvinnors sysselsättning, både själva jobben och förutsättningarna för att kunna jobba. Varför ointresset för att driva frågan om arbetstidsförkortning? Varför ointresset nu för att ha en uppfattning som leder till stöd för deltidsarbetande kvinnors förtur, så att de inte skall råka illa ut i a-kasseförslaget? Uppenbara nackdelar har uppkommit till följd av den större arbetsgivarmakten enligt lagen om anställningsskydd och i turordningsfrågor. Vi vet att det finns mängder av fall på arbetsmarknaden där kvinnor faktiskt diskrimineras. Jag är på det sättet ändå inte nöjd med Isa Halvarssons politiska insats, även om jag både i kammaren och vid andra diskussioner är mycket nöjd med de värderingar som Isa Halvarsson står för. Men politik är inte bara vilja, det är också att välja. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 253918 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf22