2349367 GH09102 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj 1993/94 102 1994-05-04 00:00:00 Jämställdhetspolitiken E3F77744-FA6D-4A52-A553-E74A0670F38A 20 HANS ANDERSSON (v) v Fru talman! Det finns alltid en tendens till att jämställdhetsdebatter, som handlar om någonting så oerhört viktigt som likställighet mellan könen i samhället och kampen mot diskriminering, urartar i snuttig partipolitisk polemik. Jag tycker att det är synd, därför att det inte stärker saken. Jag har i flera år debatterat dessa frågor med folkpartiets Isa Halvarsson, och vi har ofta varit överens. Som jag sade i mitt anförande tycker jag att det också finns positiva inslag i den proposition som Bengt Westerberg har signerat. Isa Halvarsson sade att Vänsterpartiet var inte med på noterna 1979. Jag var inte med då. Det är möjligt att JämO kunde liknas vid en byråkratisk koloss. Så tycker jag att det har fungerat. Det har varit mycket snömos. Lagstiftningen har varit som ett gummiband. Operativt har den inte åstadkommit något, vilket utskottet också konstaterar. Vi kräver skärpningar. Så länge som jag har varit med har jag stridit för att JämO:s befogenheter skall utökas, att området för jämställdhet i annan lagstiftning skall utvidgas och för en väsentlig skärpning av de tvingande reglerna i jämställdhetslagen. Nu har vi kommit en bit på väg, men jag tycker inte att det är tillräckligt. Mina frågor är: Varför kan inte Folkpartiet och regeringen kräva mer och åtminstone ansluta sig till den fackliga reservationen som fogades till Löneskillnadsutredningen? Den handlade om högre krav på kartläggning även för mindre företag när det gäller analys och branschvisa jämförelsemöjligheter. Isa Halvarsson och Stefan Kihlberg diskuterade nyss frågan om grunden för löneojämlikheten. När det nyligen träffades avtal på det kommunala området som innebar kraftigare påslag för kvinnor genom en kolletivavtalsreglerad låglönesatsning, blev det oerhörda protester från många borgerliga politiker och från SAF. De oroade sig djupt och sade att detta var undergången för Sverige. Det finns mycket starka intressen som går emot lönejämlikhet. Ett av de bästa sätten att åstadkomma lönejämlikhet mellan könen är att förstärka de fackliga organisationernas möjligheter att träffa kollektivavtal som reglerar löner. Den politiken för faktiskt inte den här regeringen. I övrigt återstår arbetstidsfrågorna, a- kassefrågorna, förändringen av LAS och de kommunala nedskärningarna som sammantaget självfallet är till mycket stor nackdel för kvinnorna och deras jämställdhet. 0500463008008 N 2010-01-01 00:00:00 253916 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf20