<anforande>
<dok_hangar_id>2349367</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Rasistisk brottslighet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>459E2387-FFA6-4B51-AEB3-3D1656E0960B</anforande_id>
<anforande_nummer>165</anforande_nummer>
<talare>BERITH ERIKSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Sverige kommer givetvis även i
fortsättningen att få kritik på detta område. Det är
inte så att det sitter personer i kommittén som inte
vet någonting om juridik eller någonting om
Sverige.

Man har verkligen satt sig in i både vad vi har för
lagstiftning och den redogörelse som Sverige
lämnat över den lagstiftning vi har. Men ändå riktas
kritik på just denna punkt. Man kan inte förstå att
Sverige kan acceptera att rasistiska organisationer
skall ha samma rättighet att organisera sig. I och
med att de har organiserat sig finns också i nästa
steg en verksamhet.

Det finns ett svenskt ordspråk som kanske är
gångbart i detta fall: Bättre att stämma i bäcken än
i ån.
</anforandetext>
<intressent_id>0401511670506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254061</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf165</protokoll_url_www>
</anforande>
