<anforande>
<dok_hangar_id>2349367</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09102</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>102</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Rasistisk brottslighet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AA4D5AF3-B4B8-4CA1-8BA1-E93DA038D111</anforande_id>
<anforande_nummer>157</anforande_nummer>
<talare>KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd)</talare>
<parti>nyd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Justitieutskottets betänkande nr 13
handlar om rasistisk brottslighet.

Ny demokrati har i motioner föreslagit förbud mot
rasistiska organisationer. Vi har begärt att
regeringen skall presentera ett sådant förslag för
riksdagen. I stället för förbud mot rasistiska
organisationer har regeringen valt att föreslå att det
införs en särskild straffskärpningsgrund för sådana
fall där ett motiv för brottet varit att kränka en
person, en folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung, trosbekännelse eller någon annan
liknande omständighet.

Regeringen vill inte genomföra det förslag till nya
straffbestämmelser för organiserad rasism och för
stöd åt organiserad rasism som presenterats av
Utredningen för åtgärder mot etnisk
diskriminering, EDU.

EDU har utförligt motiverat sitt förslag, som har
fått ett blandat mottagande. Förslaget har
tillstyrkts av bl.a. Rikspolisstyrelsen.
Brottsförebyggande rådet,
Diskrimineringsombudsmannen, Svenska Röda
korset och Svenska flyktingrådet.

Kritiken mot förslaget har i allt väsentligt gått ut på
att det inte skulle föreligga behov av de föreslagna
straffbestämmelserna och att det inte skulle möta
några svårigheter att utforma en lagtext med den
precision som legalitetsprincipen kräver.

EDU har utförligt redovisat att det finns behov av
lagstiftning. De föreslagna lagtexterna torde inte
bli svåra att tillämpa än annan lagtext. Texterna är
tillräckligt preciserade och begripliga för
allmänheten.

Det föreligger sålunda inga bärande principiella
invändningar mot EDU:s förslag till
straffbestämmelser. Ny demokrati anser att EDU:s
förslag i den delen bör genomföras.

EDU lade också fram ett förslag till
straffskärpningsregler som regeringen emellertid
delvis har förändrat.

Herr talman! Ny demokrati vill inte motsätta sig
regeringens förslag i det avseendet, trots att
lagstiftningen kan te sig onödig, då ju redan
nuvarande straffmätningsregler inrymmer
möjligheter till straffskärpning vid brottslighet med
rasistiskt motiv. Men det finns betänkligheter mot
att utvidga den lagstiftning som redan finns. Så här
skriver regeringen i sin proposition:

De diskriminerande motiv som bestämmelsen
således bör vara tillämplig på torde i och för sig
oftast föreligga i det fall då brottsligheten riktar sig
mot minoritetsgrupper. I detta sammanhang
förtjänar dock att anmärkas att bestämmelsen
naturligtvis bör vara tillämplig också vid andra
brott som begås med diskriminerande motiv.

Vad nu har sagts betyder att bestämmelsen kan vara
tillämplig, inte bara när exempelvis svenskar ger sig
på invandrare utan också i den motsatta
situationen, alltså när en person med utländskt
ursprung angriper några just därför att de är
svenskar.



Också i fall då både gärningsmännen och
brottsoffren är invandrare kan bestämmelsen vara
tillämplig.

Jag vet inte varför regeringen gör denna
bedömning. Jag har talat med lagmän som har
sysslat med sådana här saker både i tingsrätt och i
hovrätt, och de säger att det strider mot
grundlagen. Där är det entydigt att etniska
minoriteter har företräde, och det innebär att den
här lagstiftningen kan få en verkan som är precis
motsatt den avsedda.

Riksåklagaren har avlämnat ett yttrande, där han
säger så här:

''En reglering som den föreslagna skulle alltså
enligt min mening vara ett olyckligt ingrepp i den
nyligen genomförda och väl genomtänkta
lagstiftningen om straffmätning och påföljdsval.
Till detta kommer att jag inte kan se att regeln
skulle kunna medföra någon egentlig förändring av
vad som redan gäller. De regler som finns ger fullt
tillräckliga möjligheter att vid lagföringen ta
hänsyn till rasistiska inslag i brottsligheten. Det
gäller också de exempel som tas upp i betänkandet.
Den som klottrar rasistiska tillmälen på annans
egendom torde i allmänhet böra dömas inte bara
för skadegörelse utan också för hets mot folkgrupp.
Det är också enligt min mening närmast självklart
att den som genom stölder försöker trakassera en
särskild grupp människor -- det må vara en etnisk
minoritet eller en annan grupp -- blir strängare
bedömd än den ''gråtjuv' som stjäl utan några
sådana biavsikter. Likaså följer av gällande rätt att
ett misshandelsbrott som framstår som särskilt
hotfullt på grund av gärningsmannens uppträdande
i samband med misshandeln -- rasistiska tillmälen
eller andra hotfulla uttalanden -- bedöms särskilt
strängt.

Ett skäl för förslaget är enligt utredningen att den
nya regeln skulle kunna förstärka de antirasistiska
signalerna från lagstiftaren. Som jag redan tidigare
varit inne på råder det ingen tvekan om med vilken
avsky den svenska riksdagen ser på alla former av
rasism. De antirasistiska signaler som den svenska
lagstiftaren kan sägas sända ut är således de starkast
tänkbara. Att i nu aktuellt sammanhang införa
särskilda regler för att förstärka dessa signaler är
enligt min mening en överloppsgärning.''

Detta säger landets riksåklagare, med erfarenhet
av och insyn i vad som händer i olika
åklagarkammare.

Vad är det här fråga om? Jo, ren populism från ett
litet parti i regeringen som hela tiden tycks ha dåligt
samvete i dessa frågor. Men i ivern att åstadkomma
något bäddar man för en ökad främlingsfientlighet.
Vi har en rättspraxis som säger att alla bör vara lika
inför lagen. En sådan här lagstiftning gör att alla
inte är lika inför lagen.

Herr talman! I en motion, 1992/93:Sf631, har vi
tagit upp frågan om den omvända rasismen, dvs. att
brottslingar av utländsk härkomst behandlas
jämförelsevis välvilligare av svenska domstolar än
vad brottets svårighetsgrad skulle ha medfört om
det varit en svensk gärningsman. Det finns många
exempel på detta. Att så är fallet är en följd av en
allmänt utbredd flathet och en välvilja men också
ogrundade skuldkänslor gentemot utlänningar.
Detta är i grunden en diskriminering, av somliga
kanske kallad positiv diskriminering.

Herr talman! Det krävs emellertid ett klargörande
av motiven till det lagförslag som ligger på
riksdagens bord. Det finns, som jag tidigare nämnt,
en påtaglig risk för att utländska och svenska
förövare inte kommer att bedömas lika när
omständigheterna i övrigt är desamma.
Domstolarna kan komma att anse det mera
straffvärt när svenskar begår brott med rasistiska
motiv än när utlänningar/invandrare gör det. Det är
angeläget att klargöra att lika behandling av
gärningsmän av olika härkomst är en nödvändig
förutsättning för denna lagstiftning.

Med detta vill jag, herr talman, slutligen yrka bifall
till reservationerna 1 och 2 vid detta betänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0644864705800</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>254053</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf157</protokoll_url_www>
</anforande>
