2349367 GH09102 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj 1993/94 102 1994-05-04 00:00:00 Indirekta skatter F522BF37-FB50-40A3-80FA-E294A745BF31 143 LARS BÄCKSTRÖM (v) v Herr talman! Det här tycks inte bli årets stora skattedebatt, om man skall döma efter Ny demokratis representants inlägg. Det kanske är så att den stora skattedebatten har varit. Herr talman! Men även om frågorna i betänkandet om indirekta skatter inte är dagens stora skattedebatt, så blir de i alla fall morgondagens stora skattedebatt. Besluten om de indirekta skatterna i allmänhet och i synnerhet besluten om energi- och miljöskatterna kommer att vara styrande för hur morgondagens samhälle kommer att se ut. Herr talman! Vi politiker har en plikt mot framtida generationer. Det är vår plikt att stoppa skövlingen av ändliga resurser -- det sura regnet, den röda skogen, Tjernobyl, döda havsbottnar och nya hot om gigantisk algblomning utefter kusterna som är aktuell just denna vår. Alla dessa problem känner vi till. Det är inte några naturkatastrofer utan resultatet av en politik där man har sagt: Tillväxt till varje pris. I detta perspektiv kan vi ju se dagens skattedebatt. Det är detta perspektiv som gör debatten viktig. Vi i Vänsterpartiet vågar värna miljöfrågorna också i ekonomiskt svåra tider. Vi vet att det bara är en ekologiskt uthållig tillväxt som kan stoppa ökningen av både miljöskuld och statsskuld. Vi lever i tuffa tider. Sveriges ekonomi är inne i en djup kris. De viktigaste problemen är underskotten i den offentliga ekonomin och arbetslösheten. Vänsterpartiet och jag har ingen patentlösning. Herr talman! Men det är tre saker som måste finnas med om problemen skall kunna lösas. Det är helt enkelt A, B och S -- arbete, besparingar och skatter. Just dagens debatt gäller skatterna. Den frågan kan kopplas till arbetslösheten, för vi vet nu att inte ens en nödvändig och uthållig tillväxt i industrisektorn kan lösa arbetslösheten. För att få ner arbetslösheten rejält behövs en tillväxt i tjänstesektorn. Därför vill vi i Vänsterpartiet ha en skatteväxling -- sänkt skatt på arbete, som bl.a. betalas med höjd skatt på energi och miljö. Herr talman! Det är bra att regeringen har tillsatt en utredning i detta syfte. I Vänsterpartiets meningsyttring under mom. 1 vill vi markera detta. Men vi vill också att riksdagen såsom helhet skall markera hur viktigt det är att arbetet bedrivs med stor skyndsamhet. Vi vill också ange områden där det är särskilt motiverat att höja skatten. Det gäller bl.a. ökade skatter på koldioxid, kväve och svavel liksom avgifter på klorerade organiska ämnen, på arsenik och krom samt på förpackningar och sådant avfall som bränns eller deponeras. Dessa inkomster bör användas för att sänka skatten på arbete. Det kan ske på olika sätt, t.ex. genom sänkta arbetsgivaravgifter eller genom sänkt moms på tjänsteproduktion. Många här i kammaren applåderade Sveriges inträde i EU. Men vi skall besinna att vi, om vi kommer med i EU, inte får lov att generellt sänka mervärdesskatten på tjänster. Det är något att tänka på under applådernas eko. Jag vill säga till Ivar Franzén, som senare skall tala, att vi är fullt medvetna om att en framgångsrik miljöeffekt kan minska inkomsterna. Det gör det viktigt att ha ett mått av överväxling, eller skall man säga ett slags lätt fotarbete, som gör att en eroderande skattebas kan mötas med att finansieringen flyttas till andra och nya områden i takt med att tidigare skattebaser försvagas och i takt med att miljön blir bättre. Vi behöver besparingar för att få ordning på statsfinanserna. Men en förutsättning för att kunna åstadkomma dessa besparingar är en rättvis fördelningspolitik. Att skära ner sociala förmåner och samtidigt ge skattefrihet för aktieutdelningar, slopa förmögenhetsskatten och sänka bolagsskatten är ett dubbelfel. Denna fördelningspolitiska syn gjorde att vi i Vänsterpartiet inte kunde stödja det senaste förslaget om höjd bensinskatt. Vi kunde inte göra det, när regeringen samtidigt med hjälp av Ny demokrati just slopade skatten på aktieutdelningar och halverade reavinstskatten på aktier. Driver man en sådan fördelningspolitik, är det omöjligt att skapa det folkliga stöd som behövs för de uppoffringar för alla som en aktiv miljöpolitik kräver. Skattehöjningar är nödvändiga om vi skall kunna minska underskottet. Vänsterpartiet är faktiskt det enda parti i riksdagen som säger som det är i skattefrågan. Det finns ju inga gratisluncher. Priset för välfärd heter skatter. Priset måste höjas när underskotten är så stora som de nu är. Men skattehöjningarna måste naturligtvis läggas ut efter bärkraft. Därför föreslår vi höjd skatt på energi och miljö. Jag vet att vi i Vänsterpartiet egentligen inte är ensamma om uppfattningen att energiskatten bör höjas. Jag tror inte att det är svårt att få Bo Forslund och Ivar Franzén att säga att koldioxidskatten bör höjas. Men däremot kan det ta längre tid att få dessa två ledamöter att rösta på ett sådant sätt i kammaren. Det har i denna kammare väckts motioner även från andra partier än Vänsterpartiet, vilka går i rätt riktning. Karin Pilsäter och Siw Persson, båda från Folkpartiet, har försökt sätta in denna fråga i ett internationellt perspektiv i enlighet med Riokonferensen. Därför yrkar jag under mom. 2 bifall till motion Jo689. Mom. 7 gäller industrins energiskatter. Industrin har fått mycket kraftiga skattesänkningar. Syftet har varit att förbättra konkurrensläget. Det är en bra strävan, men ändamålet helgar inte alla medel. Det vet t.o.m. jesuiterna. De skulle aldrig påstå att man kan tillgripa vilka medel som helst bara det gäller ett bra ändamål. Att stimulera industrin med låga priser på el eller andra energikällor är ingen uthållig väg till tillväxt, inte ens för industrin själv. Det är riktigt att de svenska energiskatterna var höga, men priset inklusive skatt var internationellt sett inte högt tack vare de låga grundpriserna. Det är faktiskt priset som är det intressanta, inte skatten i sig. Miljöskäl och resurshushållningsskäl talar för ett återställande av industrins energiskatter. Det bör nu fattas ett beslut om att återställa energiskatteuttaget för industrin. I vår motion har vi anvisat en väg härför. Vi kan också tänka oss andra metoder, t.ex. att höja koldioxidskatten. I sak finns det en majoritet i denna kammare för en höjning. Socialdemokraterna säger samma sak som Vänsterpartiet, men de gör det i form av ett särskilt yttrande. Centerpartiets ledare säger i princip samma sak som Vänsterpartiet, men han gör det i TV. Den enda skillnaden mellan dessa tre partier är att vi i Vänsterpartiet yrkar på det vi säger. Det är i och för sig en väsentlig skillnad, men det borde vara rimligt att utnyttja den faktiska majoriteten. Jag yrkar bifall till meningsyttringen under mom. 7. Vi vet alla här att trafikområdet inte betalar de externa kostnaderna. Utan att låsa mig eller partiet exakt för hur mycket och hur snabbt skatterna på trafiken kan öka, kan jag konstatera att framför allt skatten på bensin och koldioxid måste höjas under 1990-talet. Under mom. 14 säger vi att vi vill ha en fordonsskatt differentierad efter fordonets miljöklass. Jag skall erkänna att denna idé inte är vår. Vi har lånat den från andra sidan Atlanten. Vi tror att det som bevisligen fungerar i USA också kan fungera i Sverige. I går när jag reste hit fick jag stöd för Vänsterpartiets uppfattning från Konsumentverkets ledning. I morgondagens voteringar kommer troligen riksdagen att gå emot Vänsterpartiets yrkanden. Men jag tror, Ivar Franzén, att riksdagen nästa år eller rent av till hösten kommer att bifalla våra yrkanden. Eller gör Ivar Franzén någon annan bedömning? Vi har också givit ett annat alternativ, nämligen en växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt. Vi vet ju alla att ny teknik och nyare fordon är mer miljöanpassade än äldre fordon. Vi har sagt att man kan tänka sig en övergång från fordonsskatt till drivmedelsskatt. Den tanken vill vi att riksdagen skall ställa sig positiv till. Men det anser inte utskottet, som på s. 21 i betänkandet skriver: ''Enligt utskottets mening finns det inte skäl att överväga att slopa fordonsskatten.'' Det är alltså utskottets ståndpunkt. Men jag är inte ensam. Konsumentverkets generaldirektör Axel Edling har samma uppfattning. I princip finns det två vägar att gå för att rejält sänka utsläppen av koldioxid: att differentiera fordonsskatten eller att slopa den och höja skatten på bränslet mycket kraftigt. Vi kan överväga båda alternativen. Men Ivar Franzén kan tydligen inte det. Han skriver under på vad utskottet säger på s. 21: ''Enligt utskottets mening finns det inte skäl att överväga att slopa fordonsskatten.'' I andra fall brukar utskotten avstyrka yrkanden med hänvisning till pågående utredning. I detta fall avstyrker utskottet, därför att utskottet anser sig veta mer än pågående utredning. Det är en ny och originell vinkling. Den sista punkt som jag skall ta upp gäller miljöklassning av drivmedel under mom. 20. Naturvårdsverket fick i uppdrag att redovisa förslag till miljöklassning av bensin. Naturvårdsverket har också redovisat ett förslag, som har varit på remiss. Men ingenting händer från regeringens sida. Det finns pesoner som säger att det beror på att man vill avvakta utvecklingen av EU. Men det är inte tillfredsställande att industrin skall behöva gå före och driva på en regering, som leds av ett miljöresursdepartement, vilket i sin tur leds av ett centerstatsråd. Att industrin måste puffa på regeringen, Ivar Franzén, är inte tillfredsställande. Det är ett understatement. Därför bör riksdagen snarast begära förslag från regeringen om en miljöklassning av bensin. Vi från Vänsterpartiet har andra motionärer med oss. Vi har Karin Pilsäter och Siw Persson från Folkpartiet och vi har Tuve Skånberg från Kristdemokraterna. Inte skall väl industrin, Ivar Franzén, behöva jaga på regeringen särskilt mycket längre? Kan vi inte få en öppning i denna fråga? Det börjar ju bli pinsamt för Centern. Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets meningsyttringar under mom. 2, 7 och 20. 0792716417210 N 2010-01-01 00:00:00 254039 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf143