2349367 GH09102 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj 1993/94 102 1994-05-04 00:00:00 Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95 5F267CF0-BCE8-4D1C-AECA-4B31F1DE353D 137 GUDRUN NORBERG (fp) fp Herr talman! Jag skall försöka skynda mig, jag känner trycket. Jag har begärt ordet för att mycket kort säga något om Delegationen för icke-militärt motstånd, som nu avvecklas och vars verksamhet överförs till Styrelsen för psykologiskt försvar. Jag har väckt en motion i frågan, där jag har återgivit Motståndsdelegationens bakgrund, tillkomst och uppgifter. Utskottet har behandlat motionen på ett positivt sätt, och det känns mycket tillfredsställande. Jag vill passa på att tacka för det. Jag skall inte här i kammaren upprepa Motståndsdelegationens bakgrund och verksamhet, men det faktum att delegationen har verkat i sju år innebär naturligtvis att ett omfattande arbete har nedlagts, kunskaper har rönts, kontakter har knutits, forskning har genomförts, utbildning har pågått och material har utarbetats. Arbetet med att i fredstid skapa en mental beredskap hos allmänheten för motståndsverksamhet vid ockupation är unikt. Inget annat land har gjort det före oss. Men syftet, nämligen att i ett sådant läge snabbare komma i gång med motståndsaktiviteter, är väl motiverat. Erfarenheter i andra länder från längre tids ockupation har givit vid handen att motståndsverksamhet igångsätts spontant i en eller flera former, men tyvärr är det först efter lång tid som motståndsrörelsen blir verkligt effektiv. Grunden för det eniga beslutet här i riksdagen 1986 om att bilda Delegationen för icke-militärt motstånd var mycket tydlig. Motståndsdelegationen och dess verksamhet skulle utgöra ett komplement till det militära försvaret och ingå som en del i totalförsvaret. Detta var en mycket viktig punkt, som innebar en klar och tydlig markering mot alternativtanken, vilken tidigare figurerat då och då på vissa håll. Motståndsverksamheten skall inte vara organiserad i fredstid, den skall inte vara hemlig, utan tvärtom skall vetskapen om en allmän och effektiv motståndsverksamhet verka krigsavhållande, därför att en ockupant tvingas avsätta större resurser för att upprätthålla ockupationen om en motståndsrörelse finns. Att Delegationen för icke-militärt motstånd inte benämndes Delegationen för civilmotstånd beror på att dess verksamhet inte kan utesluta våld. Verksamheten omfattar alltså allt från de enklaste symbol- och demonstrationsinsatser till aktivt sabotage. Att regeringen nu vill avveckla Delegationen för icke-militärt motstånd och överföra dess verksamhet till annat organ ser jag mest som en rationaliseringsåtgärd. Det är glädjande att ungefär en lika stor summa pengar som delegationen haft i sin budget nu går till Styrelsen för psykologiskt försvar. Det måste tolkas så att verksamheten skall fortsätta, trots att motståndsdelegationen som myndighet läggs ner. Därför är det av stort värde att utskottet har intagit samma ståndpunkt som jag har fört fram i motionen, nämligen att delegationens omfattande kontaktnät bör tas till vara i det fortsatta arbetet. Bredden i Motståndsdelegationens sammansättning ansågs redan av utredaren vara viktig, och detta har också visat sig betydelsefullt i arbetet. Det gläder mig alltså att utskottet har tagit fasta på detta i skrivningen i betänkandet. Nu har Motståndsdelegationen haft ett möte med SPF. Vi har informerat om vårt arbete och redovisat en ganska omfattande dokumentation. Det sker nu som jag ser det en smidig och okontroversiell överlämning. 0573810408500 N 2010-01-01 00:00:00 254033 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf137